Romanen Reef av Romesh Gunesekera firar 30 år och tas ur hyllan. Det är ett av tipsen från redaktör Mikaelsson för kultur och media om Sydasien under sensommaren. Därutöver: tidskrifter med rätt inställt fokus, utgivna och kommande faktaböcker, modern musik från Indien, film från Bhutan på svenska biografer samt en film med Diljit Dosanjh som möter motstånd.
Artikeln har senast uppdaterats klockan 00:15 den 22 augusti 2025.
Under sommaren läste jag om Romesh Gunesekeras Reef. Den föredömligt kompakta romanen som gavs ut i slutet av 1994 är fylld av observationer i en svunnen tid i Sri Lanka, en tid då ön var mitt i inbördeskriget och bar med sig den unga nationens historia, en era då dramatiska händelseförlopp formade dess dåvarande nutid och dess framtid, som vi är inne i nu.
Underliggande metaforer och sanningar fängslade mig vid första läsningen. Nu är perspektivet ett annat jämfört med när jag läste boken inför en av resorna till ön i slutet av 1990-talet.
Vid Galle Literature Festival i början av februari i år fick jag möjlighet att intervjua författaren, då bokens 30-årsjubileum firades. En cirkel sluts. Intervjun med Romesh Gunesekera kommer under hösten här på Sydasien.se.
Reef, som fanns kvar på Bookerprisets ”korta lista”, översattes för övrigt inte till svenska. På redaktionen har vi som ett av målen för Sydasien.se att ge en bild av den litteratur om, kring och från Sydasien som ges ut på svenska. Det blir inte allt, men en del av det vi finner intressant.
Läsare och skribenter kontaktar oss med förslag. Ett par böcker som vi kan rekommendera, men som ännu inte har recenserats fullt ut här på Sydasien.se, är av två svenska Sydasienkännare.
Författaren och journalisten Pär Jansson, som under många år skrev för Sydasien, har gett ut flera behändiga böcker om väl angränsade ämnen i det indiska samhället. Dessa tas upp och behandlas i omsorgsfullt gjorda journalistiska reportage baserade på gedigen research och många nedslag och intervjuer runtom i landet. Bland annat har vi här på Sydasien.se skrivit om Sikherna och deras värld (artikel på Sydasien.se) och Indiens heliga ko (artikel på Sydasien.se)
Den senast utgivna, Kärlek i Indien (2022), ger en inblick i en för människor central del i livet, med undertiteln – Äktenskap, moral, sex. En ny bok av Jansson är på väg att ges ut, förhoppningsvis i höst: Indira Gandhi – världens mäktigaste kvinna.
Biografin kan då ställas i hyllan vid Annakarin Svedbergs Indira Gandhi – en bok om kärlek (2019), som inte är en regelrätt biografi utan har en utgångspunkt i författarens personliga relation till den kvinnliga, indiska premiärministern.
Jonas Hellmans bok Indien är på väg som kom ut häromåret är läsvärd, med en sympatisk ton, snygg och i attraktivt format. Hellman har ett förflutet som ledarskribent för Svenska Dagbladet och har bott fyra år i Mumbai. Boken är en insiktsfull, kritiskt hållen betraktelse av ett land som har potential att växa sig ännu större på världsscenen.
Om dagligt liv i Bhutan känner de flesta inte till särskilt mycket. En film kan ge en bra introduktion. I augusti har Munken och geväret (originaltitel The Monk and the Gun) gått upp på svenska biografer.
Målet tycks vara att nå ut internationellt, då en amerikan får ta plats i handlingen. Filmen lever på en planterad spänning, att någon hemskt är på väg att hända i det fredliga landet som öppnats. Med tanke på att det inte görs mycket alls om Bhutan och att den här filmen visar landet så skulle den få tre Sydasienstjärnor av den här recensenten, ifall vi satte betyg. Gå och se! Och gör det nu, för snart är det för sent.
Ett knippe tidskrifter är av särskilt intresse för Sydasienintresserade. Dessa är lokaliserade såväl i regionen som ute i världen. Vår tidskrift finns, precis som dessa, till för att skapa intresse och sätta in saker i en kontext. Vi skummar på ytan och förmedlar företeelser och händelser i myllret och vi försöker se skeenden.
Nu under sensommaren och inför hösten ska tillfälle tas att läsa Himal Southasian (himalmag.com) och Südasien. Den senare har en ny och uppdaterad sajt, med adressen suedasien.org. Tidskriften ges även fortsättningsvis ut i tryck, med fyra späckade nummer per år.
Groundviews (groundviews.org) har ett insnävat fokus: Sri Lanka, liksom The Caravan (caravanmagazine.in), vilken mest har ögonen på Indien. Båda dessa är läsvärda för den som vill borra djupare.
I en artikel i det senaste numret av Karavan (även den här tidskriften har en nydesignad sajt (se karavan.se) finns ett block med texter om Sri Lanka. Två artiklar är signerad den här artikelförfattaren, bland annat ett porträtt av författaren V.V. Ganeshananthan baserad på en intervju jag gjorde i Galle kring hennes senaste bok, Nätter utan mina bröder (originaltiteln Brotherless nights), som gavs ut på svenska i våras. En text om boken kommer här på Sydasien.se under hösten.
Boken för läsaren tillbaka till inbördeskrigets inledande fas, där handlingen till stor del utspelas i Jaffna. Staden i norra Sri Lanka var den tamilska separatismens epicentrum, så länge drömmen om självstyre i någon form levde på allvar.
I boken finns en kritisk infallsvinkel till LTTE och det krig som de var med och drog igång som svar på statens behandling av tamiler årtiondena efter självständigheten. Tamiler upplevde att de förtrycktes av majoritetsbefolkningen och efter upprepade, våldsamma upplopp riktade mot tamiler tog en grupp unga män upp vapen, förvandlade sig till tamilska tigrar för att med våld försöka nå en gemensam dröm.
Tidskriften Karavans redaktör fanns också på plats vid festivalen i Galle, där hon bland annat intervjuade poeten Ramya Chamalie Jirasinghe, vars dikt ”De stulna ordens flod” Karavan lät översätta och kunde publicera i nr 2 2025.
Indisk rockmusik har inte slagit igenom i världen. Men den finns och den som söker den ska också finna. I dagens värld är det heller inte särskilt svårt. Vi hittar band som Mohiner Ghraguli, Atomic Forest, Parikrama, Skrat (på bild i svartvitt i kollaget), Motherjane och Avial.
Några, som Skrat framför mestadels sånger på engelska. Inslag av andra språk gör det lite mer intressant ur vår synvinkel. Avial (nedan) sjunger exempelvis på malayalam.
Den som reser i Indien och har vägarna förbi Shillong kan ta sig ut och söka upp någon av rockklubbarna i det som beskrivs som rockens indiska huvudstad.
I en annan kant av populärmusiken finns den sikhiske artisten Diljit Dosanjh, som ofta kommer in som en frisk fläkt i samhällsdebatten.
Han mixar moderna och traditionella tongångar, sjunger på punjabi och medverkar i filmer, mestadels action, är inte rädd för att sticka ut hakan, men kan också bygga broar och med lika delar humor och allvar överbrygga motsättningar i Indien. Det är alltid intressant att följa honom och lyssna till det gung han skapar.
I Sardaar Ji 3 spelar Diljit Dosanjh och Hania Aamir huvudrollerna. Filmen är en tittarsuccé internationellt, men i Indien ses den som så kontroversiell att den inte får visas. Total censur alltså. Varför då?
Jo, Hania Aamir är från Pakistan och i filmen, som kategoriseras som en skräck-komedi, speglas också Punjabinationalistiska stämningar. Den indiska blockeringen kan mer ses som en tragedi.
Läs mer | Fler kulturtips från Sydasien
