Den som vill undersöka olösta mord och försvinnanden har mycket att studera i Sri Lanka. Den nyvalde presidenten, Anura Kumara Dissanayake – ofta kallad ”AKD” – har tagit steg för att sätta stopp för straffriheten. Anhöriga och kollegor till mördade journalister andas för första gången lite hopp.
Den 2 november 2024 uppmärksammas Den internationella dagen för att stoppa straffriheten för brott mot journalister | Unesco.org
För 15-20 år sedan fick landet rubriker i världens medier, inte bara kring regeringstruppernas militära offensiv mot gerillagruppen Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE) utan också för de många morden på journalister.
Lokala pressfrihetsorganisationer i Sri Lanka har dokumenterat 44 fall av mördade och försvunna journalister och mediearbetare mellan 2004 och 2010. Internationella organisationer rapporterar lägre siffror på grund av snävare yrkesgränser. Hittills har ingen dömts för attackerna på enskilda journalister och hela redaktioner.
Ett ikoniskt och världskänt fall är mordet på Lasantha Wickrematunge, som dödades i sin bil den 8 januari 2009, på väg till jobbet i Colombo. Som chefredaktör för den inflytelserika engelskspråkiga tidningen Sunday Leader var Wickrematunge en högljudd kritiker av regeringen och uttalade sig i offentliga debatter varje vecka i teveprogram.
Utredningar av mordet, såväl som andra mord på journalister och parlamentsledamöter, hindrades av bröderna Rajapaksa. Nu är familjen Wickrematunge hoppfull om att rättvisa inte bara kommer att skipas för Lasantha utan också för alla mördade journalister och deras familjer, kollegor och samhället som helhet.
Lal Wickrematunge, tidigare ägare till den sedan många år tillbaka nedlagda tidningen, förklarar att en ny process har inletts, som nu fortsätter efter presidentvalet den 21 september.
– Det här valet var avgörande, eftersom det behövs politisk vilja, bara politisk vilja, säger Lal Wickrematunge.
Han hade fått löften från två av presidentkandidaterna, Sajith Premadasa och Anura Kumara Dissanayake, att utredningarna skulle återupptas efter valet.
– De har verkat för att få tillbaka pensionerade CID-inspektörer [Criminal Investigation. Department, CID, kriminalpolisen i Sri Lanka, red anm] för att se om de äntligen kan avsluta dessa fall, tillägger han.
Efter Dissanayakes klara seger och han utsett en interimsregering har löftena uppfyllts. Vid parlamentsvalet den 14 november förväntas hans vänsterkoalition, National People’s Power, få majoriteten av de 225 platserna i parlamentet.
– Presidenten har tagit tillbaka utredare som tidigare avskedats eller till och med fängslats på grund av påhittade anklagelser. De är nu tillbaka i arbetet med att ställa de ansvariga för journalisternas mord – både i söder och norr – inför rätta, sa Lal Wickrematunge.
Efter att resultatet i presidentvalet tillkännagavs infördes utegångsförbud och säkerheten höjdes på landets internationella flygplatser för att hindra tidigare politiker inblandade i olika brott från att försöka lämna landet. Inför det kommande parlamentsvalet är Lal fortsatt optimistisk.
– Jag tror att det är ett steg i rätt riktning. Hittills har presidenten vunnit förtroende, även från de som inte röstade på honom, och det ser ut som att hans koalition kommer att vinna en solid majoritet i parlamentet. Han har lovat transparens och gott regerande. Han håller sitt ord och vinner förtroende hos människor över hela landet, förklarar Lal.
Lal Wickrematunge minns händelserna i januari 2009, då hans bror Lasantha mördades. Fyra män på två motorcyklar krossade rutorna på Lasanthas bil. Lasantha hade ett hål i skallen, men inget utgångshål. Vittnen hörde inga skott och inga kulor, patronhylsor eller krutrester hittades. Man tror mordvapnet var en bultpistol – som vanligtvis använde för att slakta boskap – gömd i en hoprullad tidning.
Den som misstänks ha beställt mordet är Gotabaya Rajapaksa, Sri Lankas president från 2019 till 2022. Han avgick och lämnade landet efter månader av massprotester (kallade Aragalaya, ”kamp” på singalesiska) mot bränslebrist och skenande matpriser och anklagelser om vanstyre. Han återvände till Sri Lanka efter sin avgång och lever nu av staten som fyra andra tidigare presidenter, bland andra brodern Mahinda Rajapaksa.
Som försvarsminister från 2005 till 2015 ska Gotabaya Rajapaksa ha beordrat mordet. Motivet var kopplat till Sunday Leaders rapportering om korruption vid köp av begagnade rysktillverkade MIG-stridsflygplan från Ukraina, där Rajapaksa mottog pengar genom mellanhänder. Rajapaksa stämde tidningen för ärekränkning och en domstolsförhandling var planerad till 2009, men efter mordet fallet kom aldrig upp i rätten.
Även om det har gått 15 år sedan Lasanthas död lever han och andra mördade journalister i det kollektiva minnet. Av de 44 dokumenterade fallen involverade 41 tamilska journalister. Många lankesiska journalister i exil, inklusive de som är knutna till JDS Lanka (Journalists for Democracy in Sri Lanka), granskar situationen där hemma.
Åren 2021 och 2022 genomfördes ett initiativ kallat ”En säkrare värld för sanningen” rum i Haag under överinseende av The People’s Tribunal on the Murder of Journalists. Projektet genomfördes av Permanent People’s Tribunal i samarbete med Free Press Unlimited, Reporters Without Borders och Committee to Protect Journalists. Tre mordfall genomlystes inklusive Lasanthas.
Den ledande mordutredaren Nishanta Silva, nu i exil i Schweiz, presenterade bevis som pekade på inblandningen av ”Tripoli-plutonen”, en hemlig militär enhet direkt under Gotabaya Rajapaksas kontroll.
Även om riktade mord på journalister har upphört sedan 2009, ligger Sri Lanka 2024 långt ner i den globala rankingen för pressfrihet. I Reporters Without Borders pressfrihetsindex rankas Sri Lanka på 150:e plats av 180 länder – en återspegling av utmaningarna. Tamilska journalister i norr ställs fortfarande inför de hårda prövningar.
I Jaffna, den största staden i norra Sri Lanka med 170 000 invånare finns en livlig klubb för journalister, där lokala journalister är medlemmar och stöttar varandra. Liknande klubbar finns i Kilinochchi och Mullaitivu, två andra städer i norr.
I oktober 2020 undersökte Mullaitivu Press Club och dess ledare, journalisten Shanmugam Thavaseelan och fotojournalisten Kanapathipillai Kumanan olaglig skogsavverkning när en grupp män närmade sig. När de två journalisterna fotograferade och filmade en trave med cirka 200 trädstammar gick männen till attack.
Både Thavaseelan och Kumanan misshandlades och Thavaseelan förlorade två tänder. De tillbringade tre dagar på sjukhuset. Thavaseelans saknade tänder, som syns när han ler, fungerar som en bestående påminnelse om överfallet.
Under attacken tvingades de radera innehållet på ett minneskort, ett minneskort försvann och en kamera förstördes. De två journalisterna rånades också på cirka 50 000 rupier, motsvarande 150 dollar. Deras undersökning visade att den illegala avverkningen var omfattande och involverade lokala myndigheter.
Angriparna identifierades och greps av polisen men släpptes mot borgen efter en månad. Fyra år senare är ärendet ännu inte avslutat, utan ska tas upp på nytt i domstol.
– Ingen journalist har mördats eller försvunnit sedan 2009-2010. Men de trakasserar oss och försöker skrämma oss på andra sätt. Under de senaste tio åren har jag varit involverad i fem rättsfall, förklarar Thavaseelan.
Journalister som täcker nyheter, sport och kulturevenemang har vanligtvis inga problem. Men de som utreder korruption eller tjänstefel hamnar ofta i problem. De flesta journalister tar sig fram på sina egna motorcyklar, vilket gör dem sårbara på vägarna. Vid flera tillfällen har bilförare medvetet försökt preja och köra på dem.
– Det finns inget specifikt rättsligt skydd för journalister medan vi utför vårt arbete, till skillnad från för statligt anställda, förklarar Thavaseelan.
Kumanan, som övervakar och rapporterar i regionen Mullaitivu övervakas av militär underrättelsepersonal. I det här området går det en singalesisk soldat på tre civila tamiler. Kumanan och hans förehavanden och rörelser följs hela tiden.
– Jag känner till mina rättigheter och jag står upp för mig själv, vilket vanligtvis får dem att dra sig tillbaka, säger Kumanan.
Freddy Gamage, en singalesisk journalist från Negombo nära Colombo, är ordförande för Sri Lanka Web Journalists Association och arbetar för att stärka banden mellan journalister och försvarare av pressfrihet i norr och söder. Genom åren har även han varit måltavla för attacker.
– Vår kamp för rättvisa är otroligt svår och har pågått i över ett decennium. Det är svårt att se hur rättvisa kommer att skipas, även med en ny regering, med tanke på hur lankesiska regeringar har agerat i FN i Genève, där dessa frågor tas upp, säger Gamage.
Varje år hålls minnesstunder och seminarier för att hedra mördade journalister och kollegor samlas för att än en gång ställa krav på rättvisa.
– Vi måste fortsätta våra ansträngningar för att förena journalister från norr, öster och söder. Efter valet måste vi överväga vilka steg vi kan ta, både nationellt och internationellt, för att säkra rättvisa. Vi kan inte ge upp, förklarar Gamage.
Efter det senaste regeringsskiftet finns nytt hopp för att sanningen ska komma ut och rättvisan till sist ska segra. Förverkligandet hänger på en fortsatt stark politisk vilja, hårt arbete och uthållighet.
En version av artikeln har publicerats av Nyhetsbyrån IPS (direktlänk).
Läs mer | Sri Lanka och straffriheten
Den 2 november 2024 uppmärksammas Den internationella dagen för att stoppa straffriheten för brott mot journalister | Unesco.org
Sri Lanka 15 år efter inbördeskrigets slut | Nyhetsbyrån IPSnews.net
Free Media Movement Sri Lanka | FMMsrilanka.lk
Journalists for Democracy in Sri Lanka | JDSLanka.org
RSF, Reportrar utan gränser om Sri Lanka | rsf.org
Peoples Tribunal on the Murder of Journalists | ptmurderofjournalists.org
PT – fallen och domsluten | ptmurderofjournalists.org/documentation/
Free Press Unlimited (FPU) om PT | freepressunlimited.org
Committee to Protect Journalists (CPJ) om PT | CPJ.org
International Federation of Journalists (IFJ) om attacker | IFJ.org
Tamil Guardian om attacker | tamilguardian.com
No Fire Zone (dokumentärfilm) | nofirezone.org
