Satyam Day Care Center – en skola för funkisar i Kathmandu

Satyam Day Care Center i Kathmandu startades av Shila Tapa. Shila en vanlig hemmafru vars liv förvandlades helt när sonen Satyam föddes 2002 med Downs syndrom. Efter en turbulent första tid i sonens liv, då han hade ett omfattande hjärtfel och fick flygas till specialistläkare i Indien, fick han tillslut en vanlig barndom. När Shila insåg att det inte fanns någon möjlighet för sonen att gå i skola eller förskola i Kathmandu sökte hon medel för att själv kunna driva en skola för barn med intellektuella funktionsnedsättningar på bottennivån av familjens bostadshus i centrala Kathmandu.

Shila letade bokstavligen efter barn med funktionsnedsättningar på gator och torg, och då främst barn med Downs syndrom, som skulle passa i skolan. Om föräldrarna hade det svårt ekonomiskt gjorde hon vad hon kunde för att förse dem med bidrag från finansiärer hon hittade i sitt nätverk. Shila började samarbeta med International Down Syndrome Society när föreningen startades upp i Nepal 2006 och samma år grundades också skolan.

I skolan går 30 barn i åldern 4-28 år och alla har Downs syndrom eller annan intellektuell funktionsnedsättning. Personalen består av nio lärare och fyra volontärer samt köks- och städbiträde. Skolans vision är att ge barnen en meningsfull vardag och att lära sig de färdigheter de har fallenhet för, och när det gäller nivån på utbildningen är den anpassad efter varje barns behov. På schemat står estetiska aktiviteter i fokus såsom dans, rytmik och musik (instrumentteknik). Alla barn emottas och stimuleras efter sin egen förmåga.

Funktionsnedsättning i Nepal. I Nepal finns det en social stigmatisering kring funktionshindrade, funkisar, och ungefär 50 % av föräldrarna som får barn med funktionsnedsättning vågar inte visa dem för samhället. Många hålls inom hemmets fyra väggar eftersom rådande samhällsstrukturer inte accepterar olikheter i den mån moderna samhällen gör. Down Syndrome Society Kathmandu och Satyam Day Care Center arbetar för att synliggöra funktionsnedsatta i samhället.’

Bland annat anordnar de en årlig festival där de uppträder och går i parad genom Kathmandu på Internationella Downs Syndrom-dagen den 21 mars. De publicerar en kalender som delas ut till bidragsgivare och har dansframträdanden på sammanträden och events. I regionen hålls många konferenser inom funktionshinderrörelsen som arbetar med implementering av funktionshindrades rättigheter, som är en omdebatterad fråga i Nepal.

”När jag insåg att min son, till skillnad från min dotter, inte hade möjlighet till skolgång tog jag saken i egna händer.”

Repetitionerna inför Alla hjärtans dag. Jag besöker Satyam Day Care Center i februari tillsammans med min dotter Svea, som också har Downs syndrom, och barnen där berättar att de ska repetera inför Alla hjärtans dag. Vi visas runt i lokalerna och hela undervåningen på bostadshuset fungerar som undervisningsutrymmen. Det finns även en stor danssal där barnen samlas samt flera mindre lektionssalar där de under dagen delas upp i mindre grupper efter ålder och intressen. Ute på gårdsplanen finns det möjligheter till lek- och spring samt även en matsal och ett kök där barnen serveras lunch varje dag. Kökspersonalen betraktar nyfiket oss besökare och vi hälsar glatt på dem.

Vi kliver in i danssalen där barnen håller på med sin dagliga yoga som precis ska avslutas. Shila berättar att det är dags att visa gästerna sina danser.

– This is rehearsal for Valentines Day Celebrations.

Barnen börjar tissla och tassla. Shila tar upp en mikrofon och när hon presenterar oss för barnen tystnar de direkt och vänder sig mot sin lärare. Hon förklarar först på engelska och sedan på nepali, och jag upplever att barnen förstår engelskan bra. Lektionen leds sedan av en proffsig danslärarinna medan Shila själv tar plats som åskådare, precis som oss.

Danslärarinnan startar lektionen genom att koppla in sin smartphone till högtalarsystemet. När hon sen höjer sin hand och demonstrerar första rörelsen fylls rummet av en sällsynt energi. Dansen tolkas olika av deltagarna, men är ändå koordinerad, och det märks att tonerna är bekanta. Alla barnen i salen deltar och Svea blir snabbt accepterad och uppbjuden till dans till de Bollywoodrytmer som fyller lokalen.

Efter repetitionerna vill alla hälsa ordentligt. She is our friend, säger barnen om Svea. Friendship takes time, förklarar läraren då Svea blir lite blyg inför alla nya ansikten. De vill gärna fotograferas, göra high fives och visa Svea sin skola. Ett av barnen tar henne i handen och vips har hon tillsammans med några andra sprungit iväg till lekrummet för att börja pyssla. Vi stannar hela förmiddagen för deltagande och observation. Föreståndaren Pramila och grundaren Shila berättar om skolans verksamhet samtidigt som Svea deltar i den.

Alla hjärtans dag. Så blir det 14 februari och Alla hjärtans dag ska firas på Satyam Day Care Center. När vi anländer är barnen uppsminkade och klädda i traditionella nepalesiska kläder med bjällror, band och guldbroderier. Det råder en uppsluppen stämning, alla vågar visa glädje, det skickas många slängpussar i luften och de tecknar hjärtan med sina händer. Det ska bjudas på en romantisk dansshow och hjärtformad tårta, hjärtformade ballonger och kakor.

Fyra dansnummer står på schemat: tjejernas dans, killarnas dans och två mixade danser. Musiken är melodiösa vackra toner och medryckande bhangra bastakter, men inte sådär sprakade hög som på sydasiatiska festligheter då det är fler barn där som är ljudkänsliga.
Under dansens gång fångar pedagogerna skickligt upp barn som tappar positionen i dansen och vägleder dem genom gester och tecken. De hjälper också till då kostymerna tappar knappar eller om knutna band lossar i dansen. De barn som inte deltar applåderar och dansar på åskådarplatserna. Barnen är bekväma på scen, de ser självsäkra och vana ut i rampljuset, och det märks att de ofta dansar i sociala sammanhang. Efteråt ger alla varandra high fives och beröm. Nice dancing! utbrister dem och visar på en väldigt fin respekt gentemot sina klasskompisar.

Att få se skolan som startades av en mammas kraft – som ger en meningsfull vardag till så många likasinnade barn – gör mig mycket varm. I Sverige är vi vana att se denna typen av verksamheter och vi tar allas lika värde för givet, att alla ska få utrymme att utveckla sin potential under uppväxten, men i Nepal har denna möjlighet nyligen öppnats och lagarna som skall tillgodose funktionsvariationers behov precis etablerats. Möjlighet till gemenskap istället för utanförskap, inkludering istället för exkludering, lärande istället för okunskap, ger nu dessa barn en chans att ta plats i det nepalesiska samhället.

Vill du veta mer om skolan och kanske bli en månadsgivare? Läs mer på Down Syndrome Society Nepal (DSSN).

FAKTARUTA
Down Syndrome Society Nepal (DSSN)
Down Syndrome Society Nepal är en registrerad NGO. Organisationen arbetar med implementering av FN:s konvention av ”Rights of Persons with Disabilities Act” i Nepal. Det är den enda i sitt slag vars syfte är att sprida kunskap om möjligheterna att leva med Downs syndrom. Sedan 2010 har DSSN arbetat med att stärka familjer som har barn med Downs syndrom i Kathmandu Valley. DSSN arbetar idag med 160 familjer i ett nätverk som ska stärka och främja kunskapen för dessa familjers behov. DSSN startar stödgrupper och ger vägledning och support både finansiellt och kunskapsmässigt för att hjälpa familjerna och deras barn att kunna leva ett fullvärdigt självständigt vuxenliv.