Film om vänskap och motsättningar i Västbengalen

Dostojee
Filmen Dostojee har visats vid Göteborg Film Festival som pågår till på söndag. Foto: Tuhin Biswas /Dostojee
Beräknad lästid 6 minuter

Sydasien har gått på filmfestivalen i Göteborg och sett Dostojee. Den här lågmälda indiska filmen behandlar spänningar i stort och smått mellan hinduer och muslimer. Handlingen utspelar sig i en by i Västbengalen i början av 1993, där en muslimsk pojke och en hinduisk pojke är bästa vänner.

GFF (Göteborg Film Festival) är en festival för filmer från världens alla hörn. Här har jag lärt mig att i Ulan Bator i Mongoliet spelas det biljard utomhus året runt – i 30 graders kyla och i 30 graders värme. Det är såklart bortom Sydasien.

Om festivalen 2021 var helt digital är årets festival en hybrid. Möjligen är Göteborg filmfestival 2023 tillbaka i ett normalläge. De sydasiatiska inslagen är 2022 förhållandevis få. Totalt utspelar sig fyra filmer av drygt 200 i Sydasien – tre av dessa från Indien och en från Bangladesh.

Dostojee, med den engelska titeln Two Friends, i regi av debutanten Prasun Chatterjee, beskriver vänskapen mellan två åttaåriga pojkar, som bor grannar i en liten by på landsbygden i Västbengalen. En är född i en hinduisk familj, den andre i en muslimsk. Huvudrollerna spelas av Arif Shaikh (Safikul) och Asik Shaikh (Palast), som redan var vänner i verkliga livet när de fick rollerna.

Filmen Dostojee
Scen ur filmen Dostojee, från trailer för filmen på Youtube.

En stor del av filmens behållning finns i känslan av närvaro i sydasiatisk landsbygd, som på så många sätt ser likadan ut på så många platser i regionen. Filmen har spelats in i Domkal (Murshidabad) vid floden Padma som utgör gräns till Bangladesh.

Filmen är inspelad i helt naturliga miljöer. Och det känns verkligen, med sol, varma vindar, piskande regn och våldsamma åskoväder. Ljudbilden – språket bengaliska, musiken, motorljuden och de välbekanta fågellätena ger en känsla av verklig närvaro

Lukterna och temperaturskiftningarna når inte in i biosalongen, åtminstone inte rent fysiskt, även om filmbilderna och ljuden framkallar minnen av hur allt kan kännas på plats.

I det större skeendet vill muslimer i en närliggande, större by bygga en moské. Detta som svar på att hinduextremister i december 1992 förstört den stora moskén Babri Masjid i staden Ayodha i delstaten Uttar Pradesh i norra Indien. Och med terrordåden i Bombay i mars 1993 sätts oron som finns i bakgrunden.

Dostojee
Dostojee – filmposter från BFI i London.

Som svar vill hinduer i byn bygga en teater där det ska spelas pjäser som berättar om hinduiska gudalegender. Allt anspelar såklart på de spänningar som lever kvar idag, men som ser annorlunda ut 30 år senare.

Fokus är på vänskapen mellan de två pojkarna

Men fokus är på vänskapen mellan de två pojkarna. De bryr sig inte om att de har rötter i olika religioner. De åker hästskjuts och minilastbil till skolan. På fritiden flyger de med drake, spelar boll, fångar fisk och bygger modeller.

En är ordningsam och duktig i skolan, medan den andre är busig och bångstyrig. Men de har hittat varandra och tar för sig av allt det roliga som livet erbjuder. Och allt blir mångdubbelt roligt med en bästis, Dostojee.

Dostojee
Dostojee utspelar sig i Västbengalen, inte långt från Bangladesh. Poster från GFF.

Detta är en lågmäld och fin film, så långt från de bombastiska, tamilska actionfilmerna eller svulstiga Bollywoodproduktionerna det går att komma. Här finns inga dansscener och inget nöjesvåld, däremot skildringar av obehaglig barnaga, eller snarare misshandel av det olydiga barnet. Och till skillnad från det vanliga filmunderhållningsvåld känns det ända in i märgen, eller snarare själen.

Dostojee har fått fint mottagandet i Indien och på festivaler i London, Atén och nu i Göteborg. Resultatet är inte illa, med tanke på att den i huvudsak gjorts av en debuterande regissör och en filmfotograf som tidigare bara fotograferat stillbild på fritiden. Regissören Prasun Chatterje arbetar till vardags som läkare och fotografen Tuhin Biswas är lågstadielärare.

Det har av vad som framgår av intervjuer och artiklar kring filmen varit lika delar utmaningar och ansträngningar i att få debutfilmen i mål under de senaste åren. Nästa film bör gå lättare.

Läs mer | Sydasiatiska inslag på GFF 2022

Writing with fire.

Under lördagen (5 februari) visas dokumentären Writing With Fire, som handlar om tidningen Khabar Lahariya, där journalisterna är dalitkvinnor som granskar sådant i det indiska samhället som annars sällan tas upp. Tyvärr är filmen slutsåld. I den aktuella salongen ryms i nuläget få, när varannan bänkrad står tom, liksom varannan stol på övriga bänkrader.

Den indiska filmen Shankar’s Fairies tar upp hur det kan vara att behöva förhålla sig till kastsystemet, som än idag spelar in i människors möjligheter att välja vägar i livet. Filmen visas söndag 6 februari och det finns i nuläget fortfarande platser.

 

Rehana
Rehana.

Filmen Rehana har visats vid tre tillfällen. Den handlar om en kvinnlig professor i Bangladesh, ”som riskerar allt för att avslöja en manlig överordnads övergrepp”. Filmen beskrivs som ett mycket spännande drama och är den första bangladeshiska film som valts ut till filmfestivalen i Cannes.

Den som har ett abonnemang på filmfestivalen online kan under söndag se filmen Bipolar – som i festivalprogrammet en ”galen roadmovie om en ung kvinna som försöker rädda en pärlemorskimrande hummer i Tibet”. Att Tibet ligger inom Kinas nationsgräns gör det inte mindre intressant ur ett sydasiatiskt perspektiv. Den här kinesiska filmen visas också på söndag klockan 16:00 i biografen Göta.

Annars har festivalens öppning, med masshypnosen, fått stor uppmärksamhet. I programmet lockar också dokumentären ”Cow”. Den, precis som hypnosföreställningen, behandlades i Sveriges Radios P1 Kultur på festivalens premiärdag för en vecka sedan.

Läs mer om filmerna (direktlänkar till presentationer i ) Dostojee, Writing With Fire, Shankar’s Fairies, Rehana och Bipolar.

I en intervju vid filmfestivalen BFI i London i november 2021 berättade Prasun Chatterje, den 44-årige läkaren som med Dostojee gör sin regidebut, att en del av filmen är sådant som relaterar till sådant han själv upplevt under sin barndom.

 

Läs mer | Om delstatsvalen i Västbengalen 2021 och Ayodha 1992

Redaktionen vill tipsa om denna välskrivna text på Sydasien.se från april 2021 kring delstatsvalen i Västbengalen och den intressanta historiken (av Lars Eklund).

Historiska förtecken kring Västbengalens val

Läs också Amit Singhs reflekterande och mycket läsvärda text om ”Indiens osörjbara”, publicerad på Sydasien.se i juni 2021:

Indiens osörjbara: Gujarat 2002 och covidkatastrofen

 

Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är en av två redaktörer för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.

Kategorier:

Tidskriften Sydasien rapporterar om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna. Sedan 1977 följer Sydasiens nätverk av skribenter och fotografer det som sker i regionen. Vårt gemensamma mål är att erbjuda kryddstarkt innehåll och bidra till fördjupade kunskaper.

FÖLJ OSS

Arkiv
Translate: العربية العربية বাংলা বাংলা 简体中文 简体中文 English English Français Français Deutsch Deutsch हिन्दी हिन्दी Italiano Italiano 日本語 日本語 ဗမာစာ ဗမာစာ नेपाली नेपाली پښتو پښتو Português Português ਪੰਜਾਬੀ ਪੰਜਾਬੀ Русский Русский සිංහල සිංහල Español Español Svenska Svenska தமிழ் தமிழ் Українська Українська اردو اردو