Vad handlar egentligen den uråldriga indiska hälsoläran ayurveda om? Ordet härrör ur kunskap (veda) om livet (ayur). Julia Wiræus har besökt den ayurvediska byn Vaiydagrama i Tamil Nadu, och tycker sig ha genomgått ett reningsbad, i kropp och sinne.
Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan: Är du en vata, pitta eller kapha? Alltså vilken dosha, eller kroppstyp jag tillhör, men för det mesta vet frågeställaren redan svaret. För det syns utanpå, jag beter mig som en typisk pitta (eldig, verbal och gillar utmaningar), ser ut som en typisk pitta (normal kroppsbyggnad), men det märks framförallt i de åkommor jag drar på mig. Halsbränna och inflammationer är typiskt för pittaobalanser och något jag lider av återkommande.
Listan kan göras lång och blir bara längre med åren. Jag är inte ensam, pittaobalanser är vanligt i ett samhälle som präglas av press och prestation. Maten vi äter blir allt mer processad, sockrig och fylld av tillsatser. Sömnen blir allt sämre och sjukdomarna kommer smygande.
Kanske är det därför jag tycker mig se att ayurvedan har ett uppsving? Eller så är det bara jag som fyllt 40 och hamnat i medelåldern. Hälsohetsen är ett faktum. När jag var i Finland i somras drack alla seltzer, typ kolsyrat vatten, med vodka för att undvika tillsatser och kalorier, men det finns alternativ till att inbilla sig att alkohol är hälsosamt.
Växter har dock inte bara använts för nyttoändamål. Ordet för blomma på sanskrit, sumansa, kan översättas till ”det som skänker sinnet njutning”. Med hjälp av arkeologiska fynd från Indusdalen har man förstått att träd vördades under den forntida högkultur som uppstod där för över 4 500 år sedan. Utvalda träd skyddades och utgjorde heliga platser för andliga ceremonier.
Jag åker numera regelbundet till Indien för att göra ayurvediska behandlingar, något som också BJP, det hindunationalistiska styret förespråkar. De har gjort det möjligt att välja ayurvedisk behandling, istället för skolmedicin, via sin sjukförsäkring. Premiärminister Narendra Modi kallar ayurvedan för en ”holistisk mänsklig vetenskap”, vilket antagligen får en del människor att sätta i halsen.
I Indien är den tusenåriga läkekonsten ofta en integrerad del i den övriga medicinska vården i Indien. Ayurvediska läkare studerar minst lika länge som vanliga skolläkare och får en yrkeslegitimation. Men utanför landet och delar av Sydasien är kritiken och framförallt okunskapen omfattande.
Hur kan en hälsolära med rötter i historiska skrifter säga något om hur vi har det i dag?
Hur kan en hälsolära med rötter i historiska skrifter säga något om hur vi har det i dag? Helt enkelt för att tillvägagångssätten har förfinats och utvecklats under tusentals år, samtidigt som det också handlar om basala saker som hur du sover, äter och bryter ner maten du får i dig. Lite normalt bonnvett, typ att lyssna på kroppen.
Allt det här var främmande för mig när jag för flera år sedan besökte Vaiydagrama, en ayurvedisk by i delstaten Tamil Nadu, för första gången. Jag hade blivit tipsad att åka dit av en indisk vän, som långt upp i medelåldern utstrålade en vitalitet jag knappt sett tidigare.
Trots att hon hade flera kroniska sjukdomar.
Jag var milt skeptisk mot ayurvedan, men ändå tillräckligt nyfiken för att betala mer än tusen kronor per natt för att bo i ett vackert rostrött lerhus, sova i en stenhård säng (viktigt enligt ayurvediska principer) och ha en obefintlig uppkoppling. Jag tror däremot på fysisk och psykisk detox och ville göra en ordentlig kroppsrening. I Sverige har sjukvården bara resurser till det nödvändigaste och knappt ens det. Jag ville uppleva
något annat och ville veta vad ayurvedan kunde göra med min kropp.
En taxi hämtade mig från flygplatsen och körde genom en stekhet stad med tutande rikshor, lastbilar och motorcyklar. Vi stannade utanför en by som gick i samma roströda färg som det omkringliggande stäpplandskapet. Här fanns palmer och papayaträd och två schäferhundar som bodde i en inhägnad lekplats med gungor och rutschkanor.
* * *
Läs mer | Sydasiens Nyårskalender 2025-2026
1 | Ett superexklusivt förhandsutdrag från Den väldigaste indiska matresan bokutdrag ∙ Zac O’Yeah
2 | Trädgårdshistoria i Indien – från heliga lundar till gröna tak ∙ reportage ∙ Karl-Johan Fabó
3 | Ayurveda är en hälsolära för alla – åtminstone i Indien ∙ essä ∙ Julia Wiræus
4 | Här skapas gröna oaser på hustak i storstaden∙ essä ∙ Jenny Wikström och Karl-Johan Fabó
5 | Följ med till Kumbh Mela – hinduismens megafestival ∙ bildreportage ∙ Mattias Löw
6 | Hazarer i Sverige: ”Kalla oss inte afghaner” ∙ essä ∙ Karin Fridell Anter
7 | Maktskifte och förändringar efter Gen-Z-protesterna ∙ reportage ∙ Henrik Schedin
8 | Yttrandefrihet och demokrati under attack i Bangladesh ∙ essä ∙ Anisur Rahman
9 | På språkjakt i Pakistans Norrland ∙ essä ∙ Henrik Liljegren
10 | Språkresan – eller att prata med tamiler om tamilska ∙ essä ∙ Johan Mikaelsson
11 | Om att förlora och att återerövra dhivehi ∙ essä ∙ Ijunad Junaid
12 | Drömbygget Gelephu Mindfulness City en verklig utopi ∙ reportage ∙ Alf Persson
