Indiens största stjärna Shahrukh Khans popularitet går knappt att mäta. Hans filmer fyller alltid upp biosalongerna över hela Indien i veckor. Nu meddelas att hans senaste film Chennai Express har slagit alla rekord i vinst bara tre dagar efter filmens premiär. Sydasiens redaktör har sett den och diskuterar fenomenet Bollywood.
Filmerna från Indiens Hollywood kan tyckas glättiga, ytliga, fyllda av bonnig humor och med alltför överdrivna actionscener. Kritiker menar även att bollywoodfilmen dessutom visar upp en romantisk och orealistisk sida av Indien som inte alla ser som sin verklighet.
Men syftet med Bollywood är inte att skildra verkligheten, utan snarare ge människor en möjlighet att fly sin egen verklighet för ett tag. Och filmerna tillhör oftast genren masala movie som innebär att genren är blandad och innehåller element av såväl dans som action, humor och samhällskritik. En Bollywood masala movie som Chennai Express passar därför många smaker.
Biobesökarna fyller upp de Indiens urbana shoppingcenters luftkonditionerade imax salonger, där den välbeställda medelklassen betalar upp till 500 rupies för en biljett. Likaså fylls salonger i byarna där lokalbiografen består av enkla lokaler med nedsutta bussäten, och ger byborna som har 30 rupies på fickan en möjlighet att fly verklighetens bekymmer leva i en annan värld ett par timmar.
I helgen gjorde jag vad ett stort antal indier gjorde. Flydde till sagans trolska Bollywood värld och lät mig gripas av Indiens allra charmigaste superstjärna Shahrukh Khan och den senaste storfilmen Chennai Express.
Filmen hade allt en masala movie bör ha: färgsprakande dans, stenhård action och slagsmålsscener, med både komiska, barnsliga och samhällskritiska inslag! Barn vuxna och ungdomar på Bio Park i Stockholm njöt i fulla drag.
Jag skulle vilja påstå att dessa filmer som har en så pass bred målgrupp och når ut till samhällets alla grupper inte går att skriva av så enkelt som Bollywoodkritikerna kan tycka.
Samhällsförändring i form av starkt gestaltade kvinnor, filmer om kärleksäktenskap, kastproblematik, utanförskap, ungdomskultur och homosexualitet är viktiga ämnen att skildra i en nation där modernitet och tradition lever sida vid sida och på sina ställen, över tid, långsamt smälter samman.
Budskapen som kan vara såväl starkt traditionsbundna när huvudrollen Rahul i Chennai Express reser flera mil för att tömma sin farfars aska på en helig plats, eller hjältar som får gifta sig med sina hjältinnor trots att hon är från en lägre kast eller tillhör en annan religion. Dessa typer av budskap når såväl koja som slott.
Indiens alternativa filmscen överskuggas så ofta av det stora påkostade spektaklet som är Bollywood. Men inte att förglömma är att Bollywoodfilmen når en så pass bred publik – för en masala movie når samhällets alla skikt. På ett eller annat vis.
Slumbostaden, autorickshan, köpcentrumet, överklasshemmet och skolbänken. Alla sjunger samma melodi och tittar upp på samma ikoner, de stora stjärnorna från Bollywood. Och dessa har makt att förändra samhället och ge nya perspektiv i en tradtionsbunden vardag.
Shahrukh Khan är själv muslim och hans fru, Gauri, hindu och jag menar att när folkets hjältar vågar gå emot starka normer och traditionella ideal så är de hjältar på både på och utanför vita duken.
Välkomna till en höst med Sydasien!
