Förra veckan släppte sångaren Prakash Saput en ny musikvideo till sången ”Pir” som har över 8,5 miljoner visningar i skrivande stund. Den har rört upp känslor i Nepal, då den handlar om inbördeskriget och hur före detta gerillasoldater inte har fått ta del av maoistpartiets framgång.
Den 13 februari 1996 utförde maoistiska rebeller en rad attacker mot polisstationer, militäranläggningar och banker runt om i landet. Dåden ledde till en tioårig konflikt mellan maoistiska grupper och kungahuset som stöttades av armén. Militärpolisen som lyssnade till liberala parlamentariska grupper blev också snabbt indragna i konflikten.
I juni 2001 dödades hela kungafamiljen i ett mystiskt dåd som fortfarande är ouppklarat. Det mesta tyder dock på att kungens bror hade iscensatt dådet för att senare ta över tronen. Nepaleserna fick däremot nog av kaoset i kungahuset och allt våld, och stora protester bröt ut i landets storstäder. Avtal om eldupphör slöts 2006 när protesterna var för stora.
Kriget förde demokratin till Nepal och fick slut på en auktoritär monarki, även fast det också ledde till tusentals dödsfall och stor sorg för många. Maoisterna och andra kommunistiska partier gick i längden vinnande ur kriget, då de sitter på makten i nuläget, men det var de folkliga protesterna mot våldet i storstäderna som fick de stridande parterna att lägga ner sina vapen.
Kriget förde demokratin till Nepal, men ledde också till tusentals dödsfall
Inbördeskriget är fortfarande ett öppet sår då övergrepp från alla inblandade stridande grupper inte har blivit utredda ordentligt. Många dödsfall och försvinnanden har inte fått en förklaring, trots att den statliga Truth and Reconciliation Commission har det som uppgift så tar det tid.
Musikvideon till ”Pir” som med sina sexton minuter är något av en kortfilm och melodram. Videon och låten handlar om två före detta maoistiska gerillasoldater som hankar sig fram i Katmandu med sin lilla dotter. Pappan, som spelas av Prakash Saput själv, är halt efter en krigsskada och tjänar dåligt med pengar på sin köttbutik, och mamman, spelad av Surakshya Panta, tvingas att resa utomlands för att jobba.
Ute i världen får hon problem, och när bemanningsföretaget inte hjälper henne söker maken hjälp hos en högt uppsatt politiker som de räddat livet på. Tyvärr till ingen nytta. Allt detta till tonerna av nepalesisk folkmusik, blandat med dialog.
Under berättelsen blir även maken övertalad att gå till en prostituerad, spelad av Keshu Pun, som visa sig vara en soldat han har kämpat vid sidan av. Budskapet att de som kämpade för förbättring i Folkets krig inte har fått någon förbättring är något övertydligt kanske, men det hjälper mig som har svårt med nepalesiskan.
Kvinnan i musikvideon frågar sin man vad kriget gav dom, och han svarar kort ”Republik”. Men det blev inte så mycket mer för många.
Filmen tar upp ett problem som sticker i ögonen på landets ledning, Nepal lider fortfarande av stora ekonomiska orättvisor och många kämpar fortfarande med att få ihop vardagen och ekonomin. Jämlikheten som maoisterna och kommunisterna lovade har inte kommit än, och det som kallas ”Folkets krig” har mest gynnat ledarna. Demokratin infördes tack vare kriget, men liknande hierarkier består.
Idag har den nepalesiska vänstern splittrats i fler falanger och partier än vad jag kan hålla ordning på, men samma ledare cirkulerar på höga poster i de olika nybildade partierna. Korruptionen och att politiker lever gott i ett land med stor fattigdom är ofta kritiserat, men när en populär folkmusiker tar sig an problematiken blir reaktionerna ännu starkare.
Politiska ledare reagerar starkt på videon
Politiska ledare har reagerat starkt på videon och kallat den respektlös mot maoistiska före detta soldater, och att musikvideon vanhedrar modet och uppoffringarna som många nepaleser har gjort rapporterar The Kathmandu Post. Sataya Pahadi, medlem i centralkommittén av Maoist Centre, menar att video ska tas bort och att den är kränkande mot alla kvinnor oavsett politisk tillhörighet.
Baburam Bhattari, revolutionens stora ledare som låg bakom mycket av den politiska och militära strategin under revolutionen, försvarar däremot Saput på Twitter. Han påpekar att det finns mycket sanning i musikvideon, och att det är ett bevis på att revolutionen måste fortsätta framåt.
Saput får givetvis sjunga om vad han vill enligt Nepals yttrandefrihet, men det är klart att han har klivit på några väldigt känsliga tår. Förhoppningsvis fortsätter diskussionen om representanterna i landet är förankrade i folket och deras behov eller inte.
Se videon | Prakash Saput: ”PIR”
https://www.youtube.com/watch?v=Gep3jLq32OI