Världens största förevisning av den allmänna rösträtten tog slut med ett tydligt mandat och Narendra Damodardas Modi blev den första premiärminister som fötts i det fria Indien. Hans ansvar som ledare i det största demokratiska landet är redan väldefinierat och bildandet av hans kabinett följdes noga av globala makthavare, oppositionspartier och Indiens grannländer.
Modi ledde sitt parti Bharatiya Janata Party (BJP) genom en lång kampanj och segrade. Hans partisymbol, lotusen, som har en speciell plats i den indiska mentaliteten, har blommat på den indiska subkontinenten.
Nedräkning. Nyheten om att den BJP-ledda koalitionen, National Democratic Alliance (NDA), närmade sig seger i 2014 års allmänna val i Indien direktsändes på gigantiska tv-skärmar på New Yorks Times Square. En grupp indier som tittade på nyheterna började skrika NaMo, ett av smeknamnen för Narendra Modi. En video där indierna skanderade Modis namn blev viral. Det här var det första tecknet på ett definitivt resultat.
Dock tog det inte lång tid att få reda på siffrorna. En timme efter att den första elektroniska röstningsmaskinen öst ut sina data, stod det klart att NDA skulle få en klar majoritet. BJP vann slutligen 282 mandat. Dess äldsta bundsförvant och ett av de partier som ligger längst åt höger i Indien, Shiv Sena, vann 18 mandat. Enbart det här var tillräckligt för att få NDA till makten, men mandaten ökade när BJP:s övriga allierade kom med sina bidrag. NDA vann slutligen med totalt 336 mandat.
Kongresspartiet minskade och lyckades endast ta 44 mandat. Vänsterpartierna, Communist Party of India och Communist Party of India (Marxist), vann 10 mandat. Det här var det första indiska valet där väljarna hade möjligheten att rösta mot alla tävlande kandidater genom att välja None of the Above (NOTA, Ingen av ovanstående). Alternativet NOTA fick 1,1 procent av landets röster. Det nya Aam Aadmi-partiet (AAP) hade fått en hel del uppmärksamhet dagarna före valet, men straffades av väljarna och vann bara 4 mandat, trots att de var med och tävlade om över 400 mandat. Resultatet stavas också nederlag för de kastbaserade regionala partierna.
Valkampanjen hade pågått i månader, men sluträkningen tog bara några timmar. När solen gick ned den 16 maj, fanns det inga tvivel om vem som skulle bli Indiens nästa premiärminister.
Ceremonin börjar. Modi hade obevekligt besökt cirka 450 möten under nio månader och tagit upp lokala frågor, förutom de som rör staten och landet. Hans parti körde en massiv reklamkampanj och köpte medieutrymme i tidningar och tv. När valdagen närmade sig hade förstasidan i många nationella tidningar Narendra Modis ansikte som sade: ”Ab ki Baar, Modi Sarkaar” (Den här gången, Modis regering).
BJP uppfattade skickligt Modi-vågen och planerade för honom som sin premiärministerkandidat. Modis kampanj var så mäktig att väljare som traditionellt ogillade BJP:s allianspartners, till exempel Shiv Sena, röstade för dem, därför att de ville stödja Modi. Han prisade mandatet i sitt tal den 20 maj, som direktsändes från centralhallen i det indiska parlamentet.
Mindre än en vecka senare svors han in som Indiens 15:e premiärminister. Ceremonin, som skulle hållas i indisk tradition, var en storslagen affär. Den var speciell eftersom den innehöll många nyheter. Detta var första gången som tolkar sattes i tjänst så att hörselskadade indiska medborgare kunde följa förhandlingarna.
Modi gjorde ett smart och djärvt utrikespolitiskt drag genom att bjuda in ledare från länder som tillhör South Asian Association for Regional Cooperation (SAARC). Bland dem som deltog fanns Afghanistans Hamid Karzai, Sri Lankas Mahinda Rajapaksa, Bhutans Tshering Tobgay, Nepals Sushil Koirala, Navin Ramgoolam från Mauritius och Maldivernas president Abdulla Yameen Abdul Gayoom. Bangladesh representerades av sin talesman i parlamentet doktor Shirin Sharmin Chaudhury.
Den mest okonventionella gästen var Pakistans premiärminister Nawaz Sharif, som deltog i ceremonin trots protester av extremister på båda sidor gränsen. Shiv Sena som motsätter sig alla samtal mellan Indien och Pakistan, uttryckte sitt misnöje men kunde inte göra mycket sedan BJP:s position är mycket starkare även i valet i Maharashtra. Även om Sharif deltog i ceremonin, så öppnade Pakistans paramilitära styrkor eld mot den indiska gränsen bara några minuter efter att Modi svurit eden som Indiens premiärminister.
Tamilska grupper protesterade mot att Sri Lankas president Mahinda Rajapaksa närvarade vid ceremonin genom att bränna hans avbilder. Ilskan har inte lagt sig över folkmordet i Sri Lanka 2009, som dödade över 70000 människor, de flesta etniska tamiler.
Modi förblev oberörd och genomgick ceremonin. Ledare från supermakterna, till exempel USA:s president Barack Obama, ringde Modi för att gratulera honom och bjöd in honom att besöka Washington vid en gemensamt överenskommen tidpunkt. Bollywood-kändisar deltog också, varav några inte ens hade brytt sig om att rösta och valde att delta i prisutdelningar medan landet genomgick valen. Det här var ett fototillfällen som de inte hade råd att missa.
Ceremonin ägde rum den 26 maj på Rashtrapati Bhavan i Delhi. Den hölls under sträng säkerhet och direktsändes i TV. Bland de 3000 gäster som fick inbjudan fanns tehandlaren från Vadodra, Kiran Mahinda. Han var en av dem som föreslagit Modis namn för Lok Sabha (underhuset i det indiska parlamentet) och dess mandat från Vadodra. Modi har tidigare arbetat som tehandlare och under kampanjen blev han retad av oppositionen som hade antagit att en chaiwallah (tehandlare) aldrig kunde bli premiärminister i Indien.
I de anföranden som Modi gav efter resultaten tryckte han på positivitet och utveckling. ”Jag är av naturen en optimist och en hoppfull person”, sade han. Hans optimism delas av dem som röstade för honom och hans agenda, som talar om utveckling. Oppositionen pratade om kast, rädsla och massakern på muslimer i Gujarat 2002, när Modi var chefsminister i den delstaten.
Andra faktorer som ledde till BJP:s jordskredsseger var missnöjesröster, den vikande konjunkturen och Kongresspartiets dynastiska politik. Den indiska ekonomin är entusiastisk över regeringsskiftet och landets aktiemarknad har nått nya höjder sedan resultatet tillkännagivits. Investeringsklimatet i Indien har blivit så dåligt de senaste åren att indierna valt att investera sina pengar utomlands.
Indierna har frustrerats över den stagnerande ekonomin och de upprepande kränkningarna vid gränsen till Pakistan och Kina. Scenen var redo för en hårding som Modi och han visade sina förmågor som politiker med sina anföranden och sin organisation. Ledande politiker som skulle kunna invända mot Modis kandidatur oskadliggjordes och alla oliktänkande var effektivt förbigångna.
Benito Mussolini definierade fascismen som ”en sammanslagning av makten hos stater och företag”. Narendra Modi har det tunga ansvaret att förhindra den här typen av sammanslagning, medan han arbetar mot en starkare ekonomi. Han har visat tecken på att inte vara en fåfäng politiker som lätt låter sig förföras av smicker. Han motsatte sig draget av BJP-regerade stater i Gujarat och Madhya Pradesh att inkludera hans livshistoria i läroplanen, och säger att levande personer inte ska vara en del av skolans kursplan.
Ett ordspråk på hindi lyder ”Lotusen blommar i slem”. BJP:s lotus har blommat i leran av ekonomisk stagnation, frustration och ineffektiv politik. Nästa mandatperiod kommer att visa om BJP lyckas hålla sig till lotusens ”karaktär av skönhet och avskildhet för vilken den gudomliga blomman vördas”. De kommer att göra bra ifrån sig om de kommer ihåg att de förtjänat detta massiva mandat för utveckling och inte på grund av någon splittrande ideologi.
Översättning: Teresia Borgman
