Mumbais stadsbana (Mumbai metro) är ett av de mest välbehövda infrastrukturprojekten i Indien. Trafikproblemen i Mumbai har redan passerat vad som är uthärdligt, men plats för stora projekt är en bristvara. Förseningar av projektet, politiska spel och skenande kostnader har varit förväntade. Invånarna i området runt byggplatsen har stålsatt sig inför en långdragen process, men nu verkar slutet av projektet vara nära och metron beräknas tas i drift under 2014.
Startar inom kort. Andheri, en av förorterna som kommer att betjänas av stadsbanan, hade 2001 en befolkning på 1,5 miljoner människor, nästan dubbelt så många som den nuvarande populationen i hela Stockholms stad. Sedan 2001 har Andheris befolkning ökat i antal, men till dags dato har förorten bara en tågstation.
Öppnandet av den indiska ekonomin under det tidiga 1990-talet ledde till ett inflöde av utländska bilar, vilket ytterligare belastat de smala gatorna i Mumbai. Efter att Mumbais metrolinje nummer 1 mellan Versova och Ghatkopar snart tas i drift förväntas restiden minska från dagens två timmar till ungefär 30 minuter.
Drömmen om ett bättre transportsystem och en högre levnadsstandard blir äntligen verklighet för Mumbais innevånare.
Politikerna har länge ignorerat Mumbais pendlare. Delhi fick en metro före Mumbai. Det är svårt att inte ta hänsyn till Delhis status som stadsstat och det faktum att den är den politiska huvudstaden med en snabb utveckling. Under tiden har Mumbais öde beslutats av Maharashtras delstatsregering som har varit tvungna att ta hänsyn till valresultaten i en stat lika stor som Tyskland.
Även om Mumbai betalar en tredjedel av all inkomstskatt i Indien måste regeringen tillfredsställa landsbygdens väljare för att behålla makten i staten. De politiska diskussionerna kring Mumbais stadsbana pågår fortfarande med källor som säger att invigningen av metrolinje nummer 1 kommer att sammanfalla med de allmänna valen 2014.
Linje 1 kommer att ha 12 stationer och kopplar samman de östra delarna av Mumbai med de västra. Den 11.05 kilometer långa linjen kommer att minska pendlarproblemen nära den internationella flygplatsen och i större delen av Andheri, men hela projektet kommer att ta många år till att färdigställa. Linje 2, 3 och 4 är långt ifrån färdiga.
Resan har inte varit enkel för människorna i området där banan har byggts. Projektet inleddes 2006, men byggarbetet påbörjades i februari 2008. Förutom det konstanta oljudet från borrmaskiner har både avgaser och trafik ökat. Några invånare fick betala med sina liv – en person dog och en annan blev allvarligt skadad sedan en pålningsmaskin på en byggarbetsplats i Andheri kollapsade över en autorickshaw i maj 2008. Under 2012 dog en byggarbetare och 11 skadades när en broplatta rasade ned på Andheri-Kurla-vägen. Till dags dato har åtta olyckor inträffat enbart under bygget av Linje 1.
Livet under metron: De som fortfarande hade livet i behåll skämtade om metron och den fruktansvärda trafiksituationen. Någon sa: ”Vid Saki Naka (en plats som ofta drabbas av trafikstockning i östra Andheri) måste man titta åt vänster, höger, framåt och bakåt för att undvika olyckor. I Bombay måste man vanligtvis hålla ett öga på gatan för att inte trilla ner i en brunn. Nu när metron håller på att byggas, måste man också titta upp för att se efter så att inga plattor faller.”
Medan spårlinjen byggdes fortsatte gatuhandlarna sina affärer i skuggan av bygget, hemmafruar fortsatte att gå till marknaden kryssandes mellan byggavfallet och motorcyklisterna åkte farligt nära de pelare som håller upp banans broar för att undvika att bli våta i regnet. Men när testkörningarna började i maj 2013 märktes det av alla. När tåget åkte förbi hektiska korsningar och visslade, tittade människorna upp och fotade med sina mobiltelefoner. Tåget stannade ett tag vid Ghatkopar och vände tillbaka längs samma järnvägsspår till Andheri. Några invånare sköt smällare och delade ut sötsaker. Drömmen om ett bättre transportsystem och en högre levnadsstandard blir äntligen verklighet, men den är inte fri från kommersiella hänsyn.
Inte en billig resa: Mumbais metro byggs i tre faser till en total kostnad av 5,5 miljarder US-dollar. Det är Indiens första metroprojekt där det offentliga och privata ingår partnerskap och där bygget, driften och skötseln överlåts till ett privat företag.
Företaget Reliance Infrastructure, som leds av industrimannen Anil Ambani, äger 69 procent av Mumbai Metro One Pvt Ltd (MMPOL). Den statliga myndigheten Mumbai Metropolitan Region Development Authority (MMRDA) kontrollerar 26 procent medan resten ägs av det franska transportföretaget Veolia. MMOPL har uppgiften att bygga, driva och sköta metron. Företaget har redan ansökt om att få ändra biljettpriset innan banan ens tagits i drift. Företaget har föreslagit att minimipriset höjs med 23 rupier och anger förseningar som anledning till de eskalerande kostnaderna.
Förseningarna har också uppstått till följd av miljö- och säkerhetsskäl. En sökande lämnade in en ansökan för att skydda det allmännas bästa till Bombays högsta domstol. Där hävdades att riktlinjer för stadsplanering och brandskyddsnormer överträtts under bygget av första fasen av metron, den som kallas Versova-Andheri-Ghatkopar-korridoren. Den sökandes oro delas av vissa invånare i staden. ”Jag vet inte hur säker den kommer att vara”, säger Aloysius Lobo, 30, chef för ett skivbolag. Andra, som 70-åriga Uma Khosla, är inte rädda för upplevelsen. ”Ja, jag kommer säkert att åka med vår metro. Varför inte? frågar hon.
Vad metron ger till Mumbais invånare går inte att mäta. Känslan av stolthet märks i de små saker som människor säger när banan nu testkörs. När tåget passerar över våra huvuden tittar en gammal kebabkioskägare, nästan blind efter alla år som han grillat över öppen låga, upp och säger till ingen särskild ”Titta min son, ett tåg i skyn”.
Översättning: Teresia Borgman
