En sällsynt ”pressfrihetens månad” för Sverige

Sydasien fokuserar ju, som bekant, på de åtta länderna i regionen, men vi är också en svensk tidskrift baserad i Sverige som sysslar med utrikesjournalistik och har därför följt och skrivit om Turkiets fängslande av journalisten Joakim Medin.

Vi kommer att återkomma till siffrorna för Sydasien, där Bangladesh som klättrat från plats 165 till den mer hedervärda (…) 149 fortfarande är pressfrihetsindexets stora gåta.

För svensk del har frågor kring pressfrihet under våren toppat nyhetsagendan. Detta sedan Joakim Medin greps den 28 mars på flygplatsen i Istanbul. Han fängslades och åtalades och en första rättegång hölls. Det viktiga är givetvis att Joakim Medin släpptes ur fängelset den 16 maj och kunde resa hem till sin familj.

Uppmärksamheten kring pressfrihet har inte varit större i Sverige under de senaste tio åren. Journalisterna Martin Schibbye Och Johan Persson släpptes 2012 ur fångenskap i Etiopien, där de suttit i 438 dagar – som senare blev titeln på deras gemensamma bok, vilken 2019 dramatiserades i filmen med samma namn.

Journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström satt 2014 fångna 46 dagar i Syrien innan de släpptes. Deras gemensamma bok fick titeln Idag ska vi inte dö.

Idag sitter journalisten Dawit Isaak och förläggaren Gul Minhai, båda svenska medborgare, fängslade på grund av att de skrivit om historia och verklighet i de länder där de föddes, Eritrea respektive Kina.

Gui Minhai är svensk medborgare sedan 1992. Han etablerade bokförlaget Causeway Bay Books i Hongkong och är i kinesisk fångenskap sedan 2015, sedan han kidnappades under en semesterresa i Thailand och sedan fördes till Kina (för att göra en längre historia kort).

Dawit Isaak kom till Sverige 1997, blev svensk medborgare 1992 men behöll sitt eritreanska medborgarskap. Han fängslades i september 2001 för ”brott mot rikets säkerhet”. Han hade precis skrivit en artikel i tidskriften Setit som han arbetat för sedan 1991 om att 15 politiker i regeringen krävt demokratiska reformer i Eritrea.

Trots en ihärdig kampanj och diplomatiska kontakter för ett frisläppande av Dawit Isaak hörsammar det eritreanska styret under president Isaias Afwerki som suttit på posten sedan 1993 inte kraven.

I världen är pressfriheten under hård press, inte minst i Ryssland, det till ytan största landet, men också i demokratier som USA och Israel, vilket statistiken visar.

Ryssland för ett invasionskrig mot det självständiga grannlandet Ukraina. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, efterlyser Rysslands president Vladimir Putin, för att han ska kunna ställas till svars för en ständigt växande lista av krigsförbrytelser.

Israel för ett blodigt krig mot det av terrorgruppen Hamas styrda Gaza, där oberoende journalister inte får komma in. Trenden i USA under president Trump är att medierna polariseras, självcensuren ökar och oberoende medier slukas upp och politiseras.

Fakta | Pressfrihetsindex 2025

Reportrar utan gränser rankar 180 länder. En klickbar karta med statistik för respektive land finns på engelska, se rsf.org. I listans topp finns sju länder med grön färg: Norge, Estland, Nederländerna, Sverige, Finland, Danmark och Irland. I slutet av den här artikeln finns en lista över länderna i Sydasien. Nedan syns placeringarna för övriga länder som nämns i artikeln (föregående års placering inom parentes):

57 (55) USA
62 (61) Ukraina
112 (101) Israel
159 (158) Turkiet
163 (157) Palestina
171 (162) Ryssland
177 (179) Syrien
178 (172) Kina
180 (180) Eritrea

Tillbaka till Joakim Medin, som förra lördagen, 17 maj, dagen efter att han landat i Sverige kunde berätta om sina upplevelser vid en direktsänd presskonferens och i intervjuer som uppmärksammades stort i medierna. Inne i Marmarafängelset utanför Istanbul hade han okonventionellt kunnat intervjua sina cellgrannar, bland andra Istanbuls fängslade borgmästare Ekrem Imamoglu.

Fängslandet av borgmästaren och protesterna som följde var ju anledningen till att Medin reste till Turkiet från första början. Att han skulle kunna intervjua honom inne i fängelset är en ödets ironi och vi kan gissa att titeln på Medins sjunde bok kan innehålla ”51 dagar”, en given bästsäljare, kanske redan hösten 2025?

Efterspelet är intressant att följa. Händelseförloppet summerades i det senaste avsnittet av Medierna i Sveriges Radio. Blankspots chefredaktör Martin Schibbye intervjuas och förklarar hur Blankspot fått uppgifter från en trovärdig källa i Turkiet om att Joakim Medin släppts tack vare en informell bytesaffär med Turkiet.

Det är intressant att se hur medier agerar i en situation som denna. Detta borde ju rimligen bli en toppnyhet. Tidningen Journalisten var snabbt ute och rapporterade om Blankspots publicering. Flera medier följde upp, medan andra avstod, bland andra Ekoredaktionen på Sveriges Radio.

Veckan innan Medins frisläppande hade en kurdisk man som är bosatt i Gävle och politisk företrädare för den kurdiska politiska och militanta organisationen YPG i norra Syrien gripits av Säpo, liksom en tjänsteman på UD. Åklagarens brottsrubricering är ”grov obehörig befattning med hemlig uppgift”.

I samband med frigivandet av Medin sa Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard att det ”inte skett någon som helst byteshandel och det har inte framförts några krav”. Hon la i nästa andetag till att det finns ett samarbete med Turkiet inom Security Compact.

Det nya bilaterala samarbetet på ministernivå mellan Sverige och Turkiet syftar till att fördjupa ländernas arbete mot terrorism och beskrivs på den svenska regeringens webbplats. Samarbetet kritiserades under april 2025 hårt av tidningen i en ledartext i Dagens Etc, Joakim Medins uppdragsgivare.

När åklagare Mats Ljungqvist som håller i åtalen i en intervju kom med insinuationer kring svenska mediers agerande gick det inte obemärkt förbi. Martin Schibbye reagerade med återhållen ilska på åklagarens uttalande.

– Att som åklagare avfärda en bred medierapportering som en påverkansoperation, tycker jag är något oerhört allvarligt, då får han gripa mig också, sa Martin Schibbye till Medierna.

Grunden är att medier rapporterar om det som sker i omvärlden och orden sant, relevant och intressant är ledord. Samtidigt i Turkiet hyllades Säpos kurdinriktade insats av de turkiska statsmedierna.

Slutligen ska det sägas att Joakim Medin är frisläppt, men inte friad av Turkiets rättsväsende. Rätten ansåg honom skyldig för ”förolämpning av president Erdogan” och han fick villkorlig dom på elva månader, vilket Sydasien skrev om i en tidigare artikel. Domen ska ha överklagats av Erdogans stab, som ville se ett strängare straff.

En rättegång gällande åtalet för koppling till terrorism (Medins journalistik om situationen i Turkiet, inte minst för kurderna) inleds i september. Medin behöver då inte vara på plats. Processen bedöms kunna ta fyra-fem år. Långsamt mal den rättvisans kvarnar.

Exakt hur det här kan begränsa möjligheterna till framtida resande till andra länder än Turkiet för Medin är i nuläget oklart. Det hela visar på ihärdigheten hos regimer som aktivt vill kväsa opposition och inskränka yttrandefriheten. I Sydasien är bara Afghanistan på plats 175 av 180 länder sämre rankat än Turkiet på plats 159.