I norra Sri Lanka grävs massgravar ut, 16 år efter inbördeskrigets slut. I Chemmani har hundratals nakna skelett påträffats – tysta vittnesmål om civila som försvann spårlöst. Utgrävningarna väcker smärtsamma minnen – och relevanta frågor: kan staten som anklagas för övergrepp stå för sanning och rättvisa? Sulochana Ramiah Mohan, ”årets journalist i Sri Lanka”, skriver exklusivt för Sydasien.
Tårarna rinner nerför kinderna på den äldre kvinnan samtidigt som hon viskar med skälvande läppar:
– Jag var med när mina två barn togs av den lankesiska militären, och jag väntar fortfarande på att de ska återvända.
Hennes röst ekar över Chemmani, platsen som blivit känd för en massgrav. Det här är ett ödsligt landområde längs vägen Jaffna–Kandy (A9), omkring sex kilometer sydost om staden Jaffna, nära byarna Ariyalai och Navatkuli. Fredagen den 5 september 2025 grävdes elva nya skelettrester fram och ytterligare fem kvarlevor hade kunnat identifierats.
Utgrävningen har delats in i olika faser. Domstolen beviljade 45 dagar för denna fas. Utgrävningar som genomförts i etapper under sammanlagt 53 dagar har blottlagt 235 skelettrester. Fredagen den 5 september upptäcktes elva nya skelett och ytterligare fem identifierades. Totalt under 2025 har 240 kvarlevor identifierats.
Platsen har öppnats för allmänheten, för att underlätta identifieringsprocessen. Föremål och mänskliga kvarlevor vittnar om de fasor som vilat i marken sedan 1990-talets andra hälft: skelettrester utan kläder, kroppar i intima positioner – vissa i omfamning, andra sittande tillsammans, som en återspegling av liv.
I vissa gropar fanns upp till åtta skelett staplade ovanpå varandra. Bland benen fanns gripande spår av civilt liv: en nappflaska, barnskor, en leksak, en skolväska med UNICEF-tryck – påminnelser om alla oskyldiga som försvann under kriget.
Massgravarna i Chemmani är mer än en lokal tragedi. De påminner förvisso om den tid då regeringsstyrkor i oktober 1995 tog kontroll över Jaffnahalvön efter att LTTE, de Tamilska tigrarna, retirerade söderut och tog civilbefolkningen med sig. Så småningom började en del människor återvända. Många, inte minst unga, togs av armen och sågs aldrig mer till levande.
Chemmani är som ett prisma genom vilket Sri Lankas svåra försoningsprocess och det långa skuggspelet efter det 26 år långa inbördeskriget kan betraktas. Kriget tog slut 2009, men efterspelet fortsätter.
Journalister i de norra provinserna, uteslutande tamilska, som rapporterat från platsen har utsatts för hot. De har trots det dokumenterat det noggranna arbetet kring utgrävningarna och den känslomässiga stress som familjerna levt under.
Sri Lankas människorättskommission (HRCSL) har i sin senaste rapport lyft fram dessa utmaningar och betonat att polis, militär och underrättelseorgan måste garantera att utredningarna sker opartiskt och utan hot.
Under årets utgrävningar har människor sedan i augusti fått se vad som har dolts i jorden. Den 6 augusti 2025 besökte omkring 200 personer den offentliga visningen av bevismaterial som hållits öppen under eftermiddagarna.
Familjer och anhöriga har vandrat tysta bland skelettresterna, på jakt efter någon detalj som påminner om försvunna anhöriga. Myndigheterna har lovat visa upp alla nyfunna föremål kopplade till specifika offer.
Markundersökningar har också gjorts i området för att lokalisera andra möjliga massgravar i närheten av de nuvarande utgrävningarna.
Massgravarna i Chemmani avslöjades redan 1998, av den lankesiske soldaten Somaratne Rajapakse, som dömdes som delaktig i våldtäkt och mord på skolflickan Krishanthi Kumaraswamy. Vid rättegången berättade han om existensen av massgravar i Jaffna.
Rajapakse hävdade då att 300 till 400 tamilska civila som försvunnit under konflikten låg begravda i området. Hans uppgifter ledde till undersökningar och utgrävningar, men grymheternas hela omfattning förblev oklar.
Massgravar är inte unika för Chemmani.
Årets fynd av hundratals skelett och bevis för att barn har dödats har åter väckt krav på rättvisa och ansvarsutkrävande för försvinnanden under inbördeskriget. Med dessa fynd ruckas den bild Sri Lankas militär målat upp av fläckfria ”krigshjältar”. I förlängningen väcker de väcker frågor om hur historien ska minnas och läras ut.
Massgravar är inte unika för Chemmani. Utredningar runtom i Sri Lanka avslöjar ett mönster som sträcker sig över decennier:
- 1987–1989 JVP-upproret: Regeringsstyrkor uppges ha använt dödsskvadroner, vilket ledde till utomrättsliga avrättningar och massgravar.
- Massgraven i Matale (2013): Innehåller kvarlevor som tros tillhöra offer för det andra JVP-upproret.
- Massgravarna i Mannar (2013 och 2018): Över 350 skelett återfanns, inklusive barns, med omstridd datering i förhållande till inbördeskrigets slut.
- Mullivaikkal (2009): Tiotusentals tamilska civila dödades i nordöstra Sri Lanka under krigets sista fas, och massgravar har påträffats.
Våld inom majoritetsbefolkningen, singaleserna, i Sri Lanka har ofta speglat politiska eller interna maktkamper mellan fraktioner. Dödande av minoritetsgrupper har präglats av systematiskt förtryck eller etnisk rensning.
Skillnaden ligger i en maktobalans: minoriteterna är till stor del maktlösa och oförmögna att försvara sig, medan majoritetsmedlemmar i interna konflikter har haft politiskt inflytande och representation. Konsekvenserna är djupgående, då våld mot minoriteter har satt hinder för pluralism, demokrati och likvärdigt medborgarskap för alla etniska och religiösa grupper.
Internationella organisationer har betonat vikten av korrekt tillsyn. Den internationella juristkommissionen (ICJ) har uppmanat Sri Lanka att involvera internationell expertis och övervakning i processen kring utgrävningar. Detta för att säkerställa att arbetet följer standarder, som FN:s Minnesota-protokoll, och för att garantera värdighet kring kvarlevor och familjers delaktighet.
Rapporten från HRCSL som publicerades den 3 september 2025 är en kritisk granskning av de pågående undersökningarna. Den lyfter fram stora brister i expertis och teknik: brist på rättsantropologer och arkeologer, otillräckliga resurser för kol-14-datering samt begränsad kapacitet för DNA-analys. Rapporten noterar även att poliser har utsatt människor för hot, vilket väcker oro för partiskhet och behovet av oberoende övervakning.
HRCSL uppmanar regeringen att:
- Utveckla en standardprocedur för undersökningar av massgravar.
- Utse en kontaktpunkt vid justitieministeriet för att påskynda finansiering och samordning.
- Tillhandahålla teknik för avancerad skanning för att identifiera fler gravar.
- Involvera internationell expertis för DNA-analyser och exakt datering av kvarlevor.
- Inrätta en permanent oberoende myndighet för att utreda och åtala allvarliga brott av statliga tjänstemän, inklusive försvinnanden och utomrättsliga avrättningar.
- Förbjuda polis och militär att delta i pågående utredningar.
- Stärka utbildningen i rättsantropologi och arkeologi för att bygga upp lokal kompetens.
HRCSL lyfter också fram att journalister och medlemmar av civilsamhället har skrämts och hänvisar till hoten mot journalisten Kumanan Kanapathippillai som rapporterade från Chemmani. Detta riskerar att undergräva pressfriheten och allmänhetens förtroende.
Massgravarna i Chemmani är symboliska inte bara för det förflutnas grymheter, utan också för pågående utmaningar kring ansvar, rättvisa och försoning i Sri Lanka. För anhöriga till offren, som den äldre kvinnan vid Chemmani, vilar hoppet på löftet om att en dag ska sanningen möta rättvisan – och att barnen de förlorat inte ska glömmas bort.
När FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) samlas i Genève till sin 60:e session följer det internationella samfundet om Sri Lanka kan hantera både inrikespolitiken och frågor som rör historian och minoriteters rättigheter. Beslut som fattas får återverkningar långt bortom Jaffna, och påverkar förmåga att konfrontera det förflutna och bygga en verkligt inkluderande framtid.
Det internationella engagemanget har i alla fall ökat. I juni 2025 besökte FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Turk, Chemmani under en tre dagar lång officiell resa till Sri Lanka. Han mötte där familjer till de försvunna. Tydligt berörd betonade Turk att undersökningarna måste följa internationella standarder och genomföras opartiskt.
– Dussintals massgravar har upptäckts över hela landet, konstaterade Volker Turk och underströk att ansvar är brådskande och icke förhandlingsbart.
HRCSL instämmer och påpekar att skelettrester och begravningsmönster är kännetecknande för utomrättsliga avrättningar. Experter på plats har beskrivit fynden som potentiella krigsbrott.
Den nya regeringen under ledning av president Anura Kumara Dissanayake, ofta kallad ”AKD”, har lovat att rättvisa ska skipas. Men vägen framåt är krokig. Kan staten utkräva ansvar utan att såra majoritetsbefolkningen, vilken till stora delar fortsatt vördar militären som ”krigshjältar”?
Tidigare regeringar kände till massgravarna i Chemmani, men agerade långsamt och gav ingen tröst åt offrens familjer.
Röster från Sri Lankas civilsamhälle understryker den moraliska plikten. Rehan Jayawickreme, tidigare parlamentsledamot för Samagi Jana Balawegaya (SJB), skrev sina sociala mediekanaler:
”Chemmani är ett ögonblick av självrannsakan. Du kan vara singales och känna stolthet över krigssegern. Du kan också acceptera att försoning kräver att vi möter svåra sanningar. Gräsligheter begicks av alla sidor. Men det enda sättet att slå fast det är att införa trovärdiga mekanismer för att blottlägga sanningen. Försoning handlar inte om en enda gemenskap; det handlar om oss alla som lankeser. Om vi förblir splittrade av etnicitet kommer vi aldrig att läka. Om det kräver en trovärdig internationell mekanism, hur opatriotiskt det än kan låta, så må det vara – så länge det respekterar vår suveränitet.”
Alan Keenan, senior rådgivare om Sri Lanka vid International Crisis Group, uttrycker i sin senaste rapport Sri Lanka’s National People’s Power Faces the Legacy of Civil War:
”Förhoppningarna om djupa förändringar efter president Dissanayakes och hans parti National People’s Powers (NPP) valframgångar 2024 står på spel, när regeringen kämpar för att uppfylla sina åtaganden om mänskliga rättigheter samtidigt som splittringen efter inbördeskrigets fortsätter.”
Han framhåller vidare att regeringen måste ta politiska risker, bland annat genom att ta avstånd från singalesisk nationalism.
”Utkräv ansvar för krigsbrott mot mänskliga rättigheter – inklusive genom utgrävning av nyligen upptäckta massgravar”
– Man måste ta tillfället i akt att reformera staten och stärka freden. Det innebär att reformera antiterrorlagstiftningen [förkortad PTA, red anm], återlämna mark som kontrolleras av militären och annan illegalt beslagtagen mark och att utkräva ansvar för krigsbrott mot mänskliga rättigheter – inklusive genom utgrävning av nyligen upptäckta massgravar, säger Keenan.
Sri Lankas utrikesdepartement har återupprepat sitt åtagande för försoning, mänskliga rättigheter och inkluderande utveckling. I utrikesminister Vijitha Heraths genomgång för diplomater i huvudstaden Colombo inför sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) som inleds den 8 september 2025 och FN:s generalförsamling (UNGA) som inledes den 9 september, redogjorde han för en rad inhemska reformer.
Till skillnad från tidigare utrikesministern Ali Sabry, som motsatte sig UNHRC-resolutioner och hävdade att Sri Lanka på egen hand skulle hantera frågan, framhöll Herath att regeringen nu hade stärkt rollerna för Office on Missing Persons (OMP), Office for Reparations (OR) och Office for National Unity and Reconciliation (ONUR).
Han pekade även på initiativ inom ramen för det antikorruptionsprogram som kallas ”Clean Sri Lanka”, reformerad antiterrorlagstiftning samt föreslagna ändringar i lagen om onlinesäkerhet [Online Safety Act, red anm]. Observatörer noterar dock att allmänheten förblir skeptisk, eftersom OMP, OR och ONUR hittills i stort sett varit inaktiva.
Herath uppmanade det internationella samfundet att erkänna och stödja Sri Lankas reformkurs och betonade att långsiktigt engagemang är avgörande för att stärka försoning, rättsstatens principer och hållbar ekonomisk utveckling. Vid mötet deltog höga representanter från utrikesministeriet, justitieministeriet och ministeriet för nationell integration, riksåklagarämbetet samt företrädare för OMP, OR och ONUR.
Trots dessa utfästelser fortsätter regeringen att möta kritik för bristen på ansvarstagande i frågor om mänskliga rättigheter. Storbritannien och Kanada förbereder enligt uppgifter nya resolutioner för Sri Lanka. Samtidigt kräver tamilska politiska partier i norr och öster på nytt internationellt ansvarstagande.
Flera av dessa tamilska partier har gemensamt skrivit till FN:s råd för mänskliga rättigheter med en uppmaning om att anta en resolution som kräver att FN:s generalförsamling, generalsekreteraren och säkerhetsrådet inleder en process för rättsskipning i Sri Lanka – en fråga som förblivit olöst ända sedan inbördeskrigets slut för drygt 16 år sedan.
I sitt brev vädjar de tamilska partierna till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att rekommendera att Sri Lanka hänskjuts till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för brott som begicks under konflikten.
De uppmanar vidare FN:s medlemsstater att överväga ett ICC-hänskjutande, med hänvisning till liknande åtgärder mot Myanmar och Israel, och betonade särskilt statens potentiella ansvar för folkmord.
Partiledarna varnar för resolutioner som ger den nuvarande NPP-regeringen politiskt utrymme eller tid att utveckla egna inhemska mekanismer. De insisterar på ett oberoende internationellt tillsynssystem, särskilt med tanke på de nya upptäckterna i massgravarna i Chemmani.
Frågor om forensiska standarder, bevarande av bevis och bevisvärde i internationella rättsprocesser lyfts fram som centrala – något de menar att regeringen inte kan garantera.
Dessa krav återger slutsatser i bland annat rapporter från USA:s utrikesdepartement. Landrapporten om mänskliga rättigheter 2024 framhöll fortsatta attacker mot journalister, inskränkningar av pressfriheten och trakasserier av civilsamhällets aktörer – särskilt de som arbetar med frågor om påtvingade försvinnanden, marktvister, miljöproblem och situationen för tidigare stridande.
Utomrättsliga avrättningar och dödsfall i häkte är fortfarande ett allvarligt problem: mellan januari och augusti 2024 rapporterade Sri Lankas människorättskommission (HRCSL) sju dödsfall i häkte, medan polisens register visade på 103 riktade skjutningar.
Uppmärksammade fall, såsom gripandet och dödsskjutningen av den tidigare kommandoofficeren Kalahara Dilshan, understryker systemfel inom rättsväsendet. I USA:s rapport upprepas även oron för journalister i Sri Lanka, särskilt de i norr.
Där noteras också den fortsatta uteblivna rättvisan i fallet med journalisten T. Pratheepan, vars hus och motorcykel stacks i brand. Inga gripanden har skett. Pratheepan bidrar till flera ledande tv-kanaler och tidningar, däribland Ceylon Today [där även textförfattaren Sulochana Ramiah Mohan arbetar, se ceylontoday.lk, red anm].
Den senaste interimsrapporten om Office on Missing Persons Bill and Issues Concerning the Missing, the Disappeared, and the Surrendered baserades på skriftliga inlagor mottagna fram till den 17 juli 2016 och konsultationer genomförda fram till 8 augusti samma år.
Den utarbetades av Consultation Task Force on Reconciliation Mechanisms, ledd av Manouri Muttetuwegama, med Dr. Paikiasothy Saravanamuttu som sekreterare och presidentens rådgivare, domaren Shantha Abimanasingham (död i juni 2023), som en av medlemmarna.
Tidigare, 2013, presenterade så kallade Paranagama-kommissionen sin rapport. Även flera andra utredningar tillsatta av dåvarande presidenter har genomförts – men förblir i stort sett obehandlade, trots att de innehåller ovärderlig information.
Efterföljande regeringar har gång på gång misslyckats med att utreda utomrättsliga avrättningar och bortföranden av landets egna medborgare. Allvaret i statens långvariga underlåtenhet att säkerställa rättvisa och ansvar kan inte underskattas.
Ett otal symboliska fall har skett med straffrihet under tidigare regeringar. Den nuvarande administrationen förbereder sig för att försvara misstänkta krigsbrott, samtidigt som Sri Lanka åter riskerar att hamna under skarp internationell granskning vid sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève.
Kärnfrågan kvarstår: om arvet av massdödandet i landet inte hanteras och rättvisa skipas sätter det en standard i landet och sänder signaler om att våld kan ske utan straff.
Landet bevittnar fortfarande skjutningar och olagliga avrättningar, där förövare går fria. En ond cirkel av våld och straffrihet behöver brytas för att landet ska komma på rätt spår in i framtiden.
Ur Arkivet | Krönika inför en session vid FN i Genève …
|
