Kuppen i Maldiverna – ett angrepp på landets historia och kultur
Det är tätt mellan gravarna och gravstenarna på Maldivernas gravplatser.
Foto: Nils Finn Munch-PetersenKuppen i Maldiverna – ett angrepp på landets historia och kultur
Se Fotogalleri
5 Foton
Beräknad lästid 6 minuter
Nu, nästan en månad efter att Maldivernas president Mohamed Nasheed tvingades att avgå av landets polisväsen genom en kupp som organiserades av familjer och grupperingar runt den förre, diktatoriska presidenten Maumoon Abdul Gayoom, framträder en allt klarare bild av kuppen och örikets osäkra framtid.
När kuppen, som helt klart var mycket välplanerad, ägde rum den 7 februari i år trängde en grupp på 6-7 män, i samma ögonblick som presidenten avgick, in på Maldivernas nationalmuseum, där de systematiskt förstörde den största delen av Maldivernas samlingar av buddistiska och hinduiska skulpturer från landets förislamistiska period.
Polisen höll sig passiv, och därför kan man anta att angreppet på museet var en del i en bredare strategi för kuppen. Även om gärningsmännen lätt kunde spåras upp verkar det som om den nyinsatta maldiviska regeringen och den maldiviska polisen har ”glömt” händelsen, och fortfarande har inga undersökningar eller anhållanden gjorts.
Medan regeringen under Mohammed Nasheed verkar tämligen likgiltig inför Maldivernas historia och kultur, så verkar den nya regeringen direkt fientligt inställd till kultur, helt i linje med Maumoon Abdul Gayooms arabisk-orienterade politik. Fundamentalistisk islam utnyttjas som ett skrämselvapen mot västerlandet och grannländerna, och det verkar helt klart att både Indien och USA fick förhandsinformation om kuppen.
Baserat på försäkringar från grupperna runt den tidigare diktatorn om att en ny junta, stöttad av både polis och militär, kommer att kunna kontrollera de mest rabiata grupperna av salafister, så erkände både Indien och USA nästan omedelbart den nya regeringen.
Under månaderna innan angreppet på museet fick personalen på museet ta emot flera hot. Hoten uppfattades dock som skämt, och man beskrev dem för mig med ett leende, när jag senast besökte museet i januari. Därför är det en öppen fråga om det faktiskt var islamister som angrep museet, eller om det rent av var ett gäng kriminella som utnyttjades av kuppmakarna.
Förstörelsen av kulturarvet har emellertid inte bara varit begränsad till förislamska lämningar. Under tidigare presidenter har minnen från maldivisk historia systematiskt förstörts. Efter kuppen mot sultan Muhammad Fareed Didi 1968 blev den gamle sultanens slott nedrivet på den nye makthavaren Ibrahim Nasirs order, som en bekräftelse på den nya ”republiken”. Sultanens slott var tidigare en symbol för det maldiviska örikets identitet: det arabiska uttrycket för Maldiverna var Diva Mahal, som betyder Öarna med slottet.
Emellertid var Ibrahim Nasir ur kulturell synvinkel maldiver, han talade inga främmande språk och klädde sig maldiviskt, och som despotisk regent beskyddade han maldiviska traditioner. Han vårdade en tolerant islam och det öppna äktenskapssystemet där unga maldiver gifte sig och skiljdes i snabb takt. Den stora förändringen kom först med den islamiskt skolade Maumoon Abdul Gayoom, som övertog makten genom en ny kupp, som kompromisskandidat för en grupp adliga familjer, under 1978.
Medan regimen under Nasir hade fullföljt sultanatets principer, det vill säga ”staten är jag”, där all makt fanns hos diktatorn, institutionaliserades korruptionen under Gayooms ledning. Maldiverna blev under 2008 land nummer 115 på Transparency Internationals Corruption Perception Index, för övrigt i sällskap med Egypten, där Maumoon hade fått sin islamiska utbildning.
Islam användes nu som ett skydd för korruption, och ett systematiskt angrepp på maldiviska traditioner och maldivisk samhällsstruktur sattes nu igång. Gamla traditioner förföljdes som oislamiska (läs: oarabiska) men man försökte också utplåna spåren av tidigare islamisk historia. Till exempel krossades under 1989 gamla historiska gravstenar med traditionell maldivisk ornamentik på den gamla fredagsmoskéns begravningsplats. Idag finns där ett antal odekorerade kopior, ”för turisternas skull”, men utan text och dekorationer.
Trots att kvinnorna alltid haft en central roll i det maldiviska samhället, och kvinnornas läskunnighet faktiskt varit högre än männens, och högre än till exempel läsförmågan i Portugal, har kvinnoförtrycket effektivt satts i system. Den maldiviska kvinnodräkten bestod tidigare av en snäv, knälång röd tunika, öppen i halsen, samt svart underkjol, och ansikte och hår var fritt (flickorna gick med bar överkropp fram till puberteten), men nu blev kvinnorna uppmanade att klä sig i ”islamiska kläder”.
Vissa kvinnor från de ledande familjerna fick däremot ta på sig rollen som internationella ikoner för att utåt sett visa maldivisk tolerans. Islamiska normer gällde däremot inte för turistöarna, där alkohol och griskött är tillåtet, av hänsyn till turismen. Samtidigt blev Maldiverna mellanlandningsplats för narkotikasmugglingen från Pakistan och Sydostasien – och till en narkotikastat – där kriminella band tillsammans med polisen användes av regeringen för att trycka ner politiska motståndare.
Maldiverna har varit en muslimsk nation sedan mitten av 1100-talet, där alla landets invånare har tillhört Shafi’i-inriktningen av sunni-islam. Rent formellt är de pågående oroligheterna en fråga om vilka grupper som är sant islamiska, enligt kuppregimen. Intressant är att det är landets mest välmående, korrupta och korrumperade familjer som kräver en skärpning av den islamska lagen, som faktiskt har varit sharia sedan islam infördes.
Det betyder med andra ord att det är en fråga om kopiera straff så som de utförs i Saudiarabien och om att trycka ner kvinnorna. Den maldiviska särlagstiftningen som betyder att turistöarna slipper förbud för alkohol vill man naurligtvis ha kvar, medan det finns krav på att återinföra dödsstraff (som faktiskt redan finns i maldivisk lag men inte utnyttjas), avhuggning av händer och regler för hur kvinnor ska vara klädda.
Sedan 2003 och fram till valet 2008, under Maumoon Abdul Gayooms regeringstid, blev “damage control”, internationell politisk profilering och lobbyverksamhet tillvarataget av PR-firman Hill & Knowlton, som bland annat också tar hand om scientologirörelsens intressen. Det pratas om begränsningar i internationell insyn, som i en vid mening fanns under den tidigare Maumoon regeringen, och att presscensuren ska återinföras.
Att islam har blivit en så pass viktig fråga kan till viss del förklaras av att Maldiverna aldrig varit en koloni, utan enbart fungerade som ett brittiskt protektorat från 1887 till 1965, där britterna aldrig visade något särskilt intresse för öriktets produktion eller interna angelägenheter. Maldiverna kan alltså inte, som ett flertal andra islamiska nationer, åberopa tidigare kolonialmakters övergrepp som orsak till intern instabilitet.
Landets framtidsutsikter är mycket osäkra. Det pågår uppror ute på örikets atoller, polisstationer har bränts ned och under nyligen genomförda besök ute på de yttre atollerna har den genom kuppen nyutnämnde presidenten Mohamed Wahid Hassan Maniku följts av 600 poliser i stridsmundering, vilket betyder att talen som presidenten hållit riktats till poliseskorten snarare än till invånarna, som hållits på avstånd av polisen. Fredliga kvinnoorganisationer på Addu-atollen och i huvudstaden Malé har angripits av påkar, pepparspray och vattenkanoner; polisövergreppen har filmats och finns på Internet.
Som ännu en ”islamisk” demonstration anhöll polisen söndagen den 11 mars fem thailändska flickor som arbetade på en välkänd bordell i huvudstaden, en bordell som både polis och nyutnämnda ministrar flitigt besökt. Dagen efter anhölls ytterligare tio flickor, fyra från Thailand, tre från Sri Lanka, en från Kina och en från Nepal. Flickorna visades upp offentligt, som ett slags byte, med händerna i bojor, framför domstolsbyggnaden i Malé. Samma plats där maldiviska flickor piskas offentligt om de blir gravida utanför äktenskapet.
Slutligen bör det också sägas att Mohamed Wahid Hassan Maniku, utsedd till president genom en statskupp, efter kuppen gratulerades till valsegern av ingen mindre än Irans president Mahmoud Ahmadinejad – ett ”val” som helt klart har följt iranskt mönster.
Översättning: Svante Nilsson
De länkar som hör till den här korta artikeln går till Youtube och visar attacken på TV-stationen och en rad nya sånger och videofilmer, vars antal hela tiden växer.
Attacken på den statliga TV-stationen:
Titel på videon ovan på Youtube: ”Maldives Coup. Police beating an old man and firing a gun in takeover MNBC Feb 07 2012”.
Ett urval protestsånger och videofilmer finns på Youtube. Länkarna nedan har testats 2023-04-24, samtidigt som några länkar har tagits bort på grund av att klippen inte längre är tillgängliga.
