Frilansjournalister som rest till konfliktdrabbade länder har lätt att identifiera sig med den i Turkiet nu åtalade journalisten Joakim Medin. Att resa eller inte resa är alltid frågan. Sydasien har följt rättegången i det första av två åtal, som resulterade i villkorlig dom. Rond två väntar.
Yrkeskollegan Joakim Medin gör, precis som journalisten Kurdo Baksi skriver i en krönika i Journalisten, det som många stora redaktioner ofta inte gör, nämligen beger sig till kris- och krigshärdar för att hämta in fakta, intervjua och rapportera hem – ofta om sådant som de stora medierna inklusive public service undviker (med goda undantag, inte minst i Ukraina).
När Medin i slutet av mars hastigt begav sig till Turkiet utan att på förhand hinna fixa med ackreditering för att bevaka protesterna mot fängslandet av politikern Ekrem İmamoğlu var det för att utföra uppdrag som reporter. Han hade inte väntat sig att anklagas i Turkiet för att ha ”förolämpat” president Erdogan och för ”terroristbrott” och att han skulle riskera ett mångårigt fängelsestraff för sin journalistik.
Nu har han suttit 35 dagar i Marmarafängelset utanför Istanbul. Del ett i rättsprocessen är avklarad: förklarad skyldig med villkorligt straff i en rättegång där Medin deltog via länk från fängelset, vilket bland andra Medins uppdragsgivare Dagens Etc rapporterat live om under fredagseftermiddagen. Andra ronden rör Medins bevakning av kurdiska organisationer som klassas som terroristorganisationer. Den blir tuffare, enligt de flesta bedömare.
Medins advokat Veysel Ok sa efter fredagens dom, enligt Aftonbladet:
– Jag tror att det här var den bästa domen vi kunde få. Det här är verkligheten i Turkiet. Har har inte begått något brott. Alla förstår, inklusive domaren och alla ni som var i domstolen att han är journalist och det han gjorde är journalistik.
Medin har inte bevakat Sydasien, men i Asien gjort uppmärksammade reportage i Thailand. Hans främsta fokusområde som utrikesjournalist har varit Mellanöstern, där han inte minst skildrat kurdernas situation och deras kamp för att sätta stopp för IS.
Vägarna har korsats, så som det blir bland journalister som intresserar sig för utrikesbevakning. En gång vid en gymnasieskola som uppmärksammade FN-dagen var vi några journalister som bjudits in att hålla föreläsningar om internationella frågor. Medin var ett stort dragplåster redan då. Han hade skrivit en bok som var högaktuell, Kobane – Den kurdiska revolutionen och kampen mot IS.
De cirka tusen elever som samlats i gymnastiksalen för att lyssna lär också komma ihåg honom och tänker, ”honom har jag ju träffat”. Medin har för övrigt också lärarlegitimation och har också arbetat som lärare och han föreläser regelbundet.
Han senaste bok Kurdspåret – Sverige, Turkiet och priset för ett Natomedlemskap är ”en reportagebok som granskar de svenska eftergifterna till Turkiet under Natoprocessen och hur dessa hänger samman med att Säkerhetspolisen under kritiserade former har börjat specialbevaka den kurdiska miljön i Sverige” (joakimmedin.se). Boken, liksom hans tidigare böcker, får genom de turkiska myndigheterna nu än mer uppmärksamhet.
Jan Guillo skrev en läsvärd krönika i Aftonbladet kring ”fallet Medin”. Svenska Reportrar utan gränser (RUG) engagerar sig givetvis för att Joakim ska friges. På det internationella planet konstaterar RSF.org i en längre text att Medin också frihetsberövades i Syrien 2015. Det sammantagna trycket ökar stadigt.
Internationellt uppmärksammar bland andra International Federation of Journalists gripandet och fängslandet av Medin (IFJ). Bland andra BBC-journalisten Mark Lowen, som tidigare bott fem år i Turkiet, reste precis som Medin också till Turkiet för att rapportera kring de demonstrationer som inträffat i landet. Han arresterades, förhördes och skickades sedan hem, ett förlopp han och BBC beskrivit i ett inlägg på X.
Den journalist som skriver om en väpnad konflikt och intervjuar inblandade parter kan nog inte undgå att irritera makthavare. Om den journalisten då inte sätter sig i knät på makthavarna och dikterar deras sanning. Är det inte lika bra då för Turkiet att förbjuda alla oberoende medier? Att bara ha nyheter i Nordkoreastil, med glada uppläsare som rapporterar om envåldshärskaren, som ska stå oemotsagd, ridandes på en vit häst.
Oavsett vilket så hade det väl i Medins fall, precis som i fallet med BBC och Mark Lowen, varit enklast för de turkiska myndigheterna att ge en journalist som rest in utan att på förhand ha sökt och fått ackreditering en snabb returbiljett tillbaka hem.
Efter att den första rättegången klarats av är förhoppningen att den andra rättegången som handlar om terrorkopplingar ska leda till ett frisläppande. Medin må ha intervjuat och skrivit om kurder som kan ha klassats som terrorister av Turkiet, men det är journalistik.
Fallet kan också bli en bricka i ett politiskt spel. Frågan är om Turkiet ska närma sig EU:s värderingar om yttrandefrihet och fria mediers rätt att verka eller ytterligare fjärma sig från dessa ideal. Klart är att om de väljer det senare och Medin döms och tvingas avtjäna ett fängelsestraff så skadas inte bara relationen till Sverige utan till hela EU. Därmed inte sagt att EU och dess länder och institutioner är oklanderliga.
Dessutom: ”Lägg ut! Lägg ut! Lägg ut!”
SVT-reportern Bo Holmströms klassiska referat under det som numera benämns ”ambassaddramat i Stockholm 1975” har i dagarna fyllt 50 år.
Nu är vi allt fler i mediebranschen som hör och får ekonomiska signaler som säger till oss: ”Lägg ned! Lägg ned! Lägg ned!”
När det som borde vara en motivation att lägga ut tippar över till en tanke om att det kanske är bättre att bara lägga ned, då säger det också något om vår tid. Inte minst känner vi som driver en kulturtidskrift av knuffarna, men kämpar vidare, så länge.
Joakim Medin har säkerligen fått fler i en bredare allmänhet att inse att fri journalistik har ett värde och att den är satt under hot. Det blir på så sätt ett gott pedagogiskt exempel. Det ger något att tänka på inför pressfrihetsdagen som infaller nu på lördag, 3 maj.
Läs mer | Temanumret om pressfrihet i Sydasien
Se fler artiklar med sökordet ”pressfrihet” i arkivet.
