Sedan protesterna i Nepal urartade efter att 19 unga sköts till döds av polis och militär den 8 september har förändringar skett och Sushila Karki har utsetts till landets första kvinnliga premiärminister. Sydasiens Nepalkännare Henrik Schedin reder ut kring händelseförlopp, historia och tänkbara vägar framåt, med bilder av bland andra Pratisha Manandhar i Katmandu.
Måndagen den 8 september samlades studenter och ungdomar i protest mot ett förbud av sociala medier som trätt i kraft veckan innan. Folksamlingen växte till tusentals kring parlamentsbyggnaden i Katmandustadsdelen Baneshwor.
Samlingen var organiserad av yngre personer som representerar Generation Z [enligt gängse definition personer födda 1997-2012, red anm], men har inte någon tydlig ledning.
Förbudet mot sociala medier berodde på att den nepalesiska regeringen ville att de stora sociala medier-plattformarna, som tolkades brett och innehöll även tjänster för meddelanden som WhatsApp och Discord, skulle registreras i landet och ha en lokal representant. Företag som Meta, som bland annat äger Facebook och Instagram, och X gjorde inte det, och tjänsterna stängdes därför ner av myndigheterna.
Kravallpolis och militär tillät de protesterande att passera flera barriärer och avstängningar under måndagen, och till slut hade folkmassan tagit sig innanför grindarna på parlamentsbyggnaden. Då inträffade katastrofen.
Militären och polisen sköt skarpt in i folkmassorna och 19 ungdomar miste livet, varav en ung man blev skjuten i huvudet. Detta var den dödligaste protesten i landets moderna historia.
År 2006 dog 18 personer i protesterna mot inbördeskriget och kungamakten, protester som också fällde kungahuset och blev det första steget mot landets demokratisering. De tragiska dödsfallen skulle den gången få stark effekt.
Dagen efter skjutningarna den 8 september urartade protesterna i ilska och blev på många håll våldsamma. Parlamentsbyggnaden, premiärministerns kontor och bostad, området med myndighetskontor, Singha Durbar, och flera högt uppsatta politikers bostäder vandaliserades och sattes i brand. Det fanns ingen hejd på ilskan och våldet som utspelade sig.
Dessutom vandaliserades butiker, privata företag och redaktioner – The Kathmandu Posts webbplats, kathmandupost.com, låg länge nere på grund av att deras kontor och servrar sattes i brand, men är nu åter uppe.
Dödssiffran har tragiskt nog stigit till 72 personer och över tusen personer har skadats.
Det rapporteras om rymningar från fängelser och flera tusen fångar är fortfarande på fri fot. Nepal är ett land i gungning.
Kostnader för skador och förstörelse av allmän och privat egendom är stor och demonstranternas våld har fördömts, även av röster inom det som nu kallas ”Gen Z-rörelsen”.
De som har tagit tillfället att stjäla varor och förstöra är dock inte i majoritet. Bilder sprids också på hur ungdomar kommer ut på gatorna för att städa upp efter upploppen, beteende som har hyllats och fått stor uppmärksamhet internationellt.
Men vad handlade då protesterna om?
Konservativa kommentatorer har beklagat sig över att ungdomar enbart brydde sig om sociala medier och att det var därför de gick ut på gatorna. Men dessa protester speglar snarare ett missnöje som har pyrt under lång tid.
Förbudet mot sociala medier var gnistan som tände elden, även bokstavligt talat. Måttet var rågat av ett beslut av samma, gamla – återigen bokstavligt talat – politiker som avlöste varandra i politikens toppositioner och finrum.
Samma personer, med viss rotation på positionerna, har de senaste tjugo åren styrt landet. Det är oftast en högkastig man från mellersta Nepal, alltså samma grupp som styrde landet som kungadöme. Den förändring som utlovades av maoisterna och demokratin har inte införlivats.
Sedan 2006, då landet fick en efterlängtad demokrati, har valen avlöst varandra men framtidsutsikterna för landets unga har inte ljusnat. Däremot har den politiska elitens barn fått det mycket gott ställt tillsammans med sina föräldrar.
De senaste månaderna har inlägg trendat på sociala medier där politikers barns lyxiga vanor har kontrasterats mot vanliga nepalesiska ungdomars liv för att sätta ljus på nepotism och korruption i landet.
Inläggen har spridits över hela landet och kritiken mot det politiska etablissemanget har ökat. Inget tyder på att det sociala medie-förbud som nu infördes var för att tysta de inläggen, men landets ungdom reagerade starkt på att deras sätt att kommunicera och uttrycka sig nu stängdes av.
Den numera före detta premiärministern KP Sharma Oli var en drivande maoistisk rebell under inbördeskriget, men har nu funnit både rikedom och bekvämlighet i politikens korridorer. Redan på tisdagen valde han att avgå när demonstranterna stod på hans tröskel.
Efter diskussioner och en omröstning på plattformen Discord har nu en företrädare för den interimsregering valts, och den 73-åriga juristen Shushila Karki har nu blivit den första kvinnliga premiärministern i landets historia.
Det rapporteras om att upp till 90 000 ungdomar deltog i omröstningen, men i ett land med 31 miljoner människor är det omdiskuterat om det är ett demokratiskt tillvägagångssätt. Däremot har Gen Z-rörelsen och landets ungdomar fått göra sin röst hörd och det är ett första steg mot politisk normalitet i landet efter en turbulent vecka.
Valet föll på Karki mycket på grund av att hon redan den 9 september, alltså dagen efter att de 19 ungdomarna dödades, gick ut på gatorna med demonstranterna och öppet fördömde att militären dödat ungdomar och kritiserade den styrande regeringen.
Dessutom är Karki profilerad inom anti-korruptionsfrågor, sedan tiden som överdomare i Högsta domstolen, och det är därför ungdomarna har vänt sig till henne i hopp om förändring.
Karki ska nu bilda ny övergångsregering och står inför utmaningen att göra så med medlemmar frånkopplade det politiska etablissemanget. Om det är möjligt återstår att se – och om den kommer kunna göra skillnad lika så. Det har varit en turbulent vecka där både våldsamma och fredliga protester har ägt rum.
Myndigheter och statliga organ har inte kunnat arbeta under en veckas tid, och nu ska läget normaliseras, institutioner repareras och medarbetare återgå till arbetet.
Gen Z-rörelsen har ingen direkt ledning och har ställt relativt vaga krav. Minskad korruption och ett politiskt styre som gynnar hela landet är förändringen de önskar se.
Förutom kravet att en utredning ska tillsättas om varför militären och polisen öppnade eld mot demonstranterna den 8 september, så finns inga konkreta förslag på förändring. Däremot är det förändring de efterfrågar, och det finns nu hopp om att det ska ske.
Läs mer | Om Nepal av Henrik Schedin
