Vana att gå långt i Nepal avspeglas i litteraturen

Nepalesiskt bergslandskap
Stigar och stråk. Vandrare i de nepalesiska bergen erbjuds storslagna vyer. Foto: Denis Belitsky | Shutterstock
Beräknad lästid 3 minuter

Nepals höga berg och djupa dalar har utgjort hinder men har inte hindrat dess befolkning från att röra sig inom landet och bortom dess gränser. Att förflytta sig genom att gå kan sägas vara en del av folksjälen och denna mobilitet avspeglas i nepalesisk litteratur, skriver Henrik Schedin.

Detta är inledningen på texten med samma rubrik i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan, som kan beställas från redaktionen – se erbjudande.

Det sägs att moderniteten tog fart i och med utvecklingen av förbränningsmotorn och att privatbilen blev tillgänglig för en större massa. Mobiliteten tog alltså fart, nu frigjordes massan från sitt närområde. Däremot är förbränningsmotorn med tillhörande automobil inte lika användbar om det inte finns vägar som kan föra en bort. Vägar som kopplar ihop städer och byar. Det är det nätverk som gör resandet, om inte möjligt, åtminstone enklare.

Det betyder dock inte att människan var fast innan bilen, vi har alltid rört oss mellan olika platser. Pilgrimsfärder och handelsresor har alltid förekommit, och innan asfalterade motorvägar fanns upptrampade stigar.

I det bergiga Nepal har infrastruktur varit svårt och vägbyggen är inget undantag. Därför har också landsbygd och städer varit isolerade från varandra. För att komma till många bergsbyar i Nepal krävs fortfarande idag en dags vandring på smala stigar, det finns fortfarande inga vägar som leder till dessa isolerade platser.

Återigen betyder det inte att ingen rör sig till eller från dem, utan det tar bara längre tid. Landsbygdsbefolkningen är van vid att gå.

Mobiliteten ger även avtryck i litteraturen och Laxmi Prasad Devkota skrev kärleksberättelsen Muna Madan på 1930-talet, vilket har blivit en nepalesisk klassiker. Dikten som är skriven på jhyaure, ett versmått från nepalesiska risplanteringssånger, handlar om Madan som reser i väg till Tibet för att tjäna pengar till familjen, och lämnar sin fru Muna i Katmandu. En alltför vanlig familjehistoria även i våra dagar då den internationella migrationen för arbete enbart har ökat.

Sida i boken Sidor av Sydasien
Om böcker i Sydasiens bok: Kärleksberättelsen Muna Madan och dess naturlyrik kring betraktelser vid en resa i regionen tillkom på 1930-talet och är en nepalesisk klassiker. Boken Highways to The End of the World går mer in på modernt handfast vägbyggande.

Det är en naturlyrisk skildring av Nepal på vägen mot Lhasa, men även en hyllning till Nepal som nation. Vägen norrut är svår och strapatsrik, men fyller ändå Madan med en kärlek till sitt land och vördnad inför bergen. Saknaden till sin familj och Muna är också ett genomgående tema under äventyret, och verserna är fyllda av dramatik och vemod.

Dikten skildrar en rörlighet som alltid har funnits i regionen och Himalaya. Salt- och rishandeln mellan Tibet och det nepalesiska låglandet har en lång historia, men har dött ut under den kinesiska ockupationen av Tibet.

Trots transportsektorns utveckling är det fortfarande ofta vägar som kopplar ihop städer och landsbygd, hemland och utland samt migranter och släkt. Edward Simpson har utforskat fenomenet vägar i Sydasien i sin Highways to the End of the World, en detaljerad bok om vägbyggen och entreprenörer i främst Indien, men han tar även några omvägar till grannländerna.

Läs Henrik Schedins text ”Vana att gå långt i Nepal avspeglas i litteraturen” i sin helhet i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan. Beställ boken från redaktionen och ta gärna del av vårt aktuella erbjudande. För kommande luckor och texter i nyårskalendern, se nedan.

Sydasiens bok 2023 – nu som nyårskalender
Nyårskalendern baseras på Sydasiens bok med tio texter om ”våra” åtta länder. Foto: Arlo Magicman | Shutterstock (omslagsbild: landsbygd i Bangladesh)

01 | Indien  Per J Andersson: ”Det finns inga tomma tåg i Indien”
02 | Bhutan  Kunzang Choden: ”Mitt perspektiv: Från landsbygd till urbana samhällen”
03 | Bangladesh  Troy Enekvist: ”En resa till Dhaka”
04 | Indien  Julia Wiræus: ”Vad Delhi har lärt mig”
05 | Nepal  Henrik Schedin: ”Vana att gå långt i Nepal avspeglas i litteraturen”
06 | Maldiverna  Lubna Hawwa: ”Att navigera livet i en övärld under snabb urbanisering”
07 | Sri Lanka  Damith Chandimal: ”Om hur jag missade tåget och blev kvar i Colombo”
08 | Pakistan  Zofeen T. Ebrahim: ”Utsagor från det döende Indusdeltat”
09 | Afghanistan  Anders Fänge: ”Uttalad motsättning mellan stad och landsbygd”
10 |  Sri Lanka  Johan Mikaelsson: ”Evig fråga om att stanna eller åka”

Print Friendly, PDF & Email
Henrik Schedin

Henrik Schedin är skribent och var redaktör för Sydasien 2020-2022. Hans fokusområde är sociala rörelser i Nepal och han har rest till Nepal regelbundet sedan 2012. Henrik har en magisterexamen i globala studier från Göteborgs universitet och har en bakgrund i antropologi och utvecklingsstudier.