Det har gått två månader sedan parlamentsvalet i Bangladesh. Den bengali-svenske poeten och dramatikern Anisur Rahman följer utvecklingen i sitt gamla hemland och ger här svar på Sydasiens frågor kring valet, samtiden, framtiden och landets historia, som nu skrivs om.
Vid parlamentsvalet i Bangladesh den 12 mars 2026 var knappt 128 av landets cirka 175 miljoner invånare berättigade att lägga sin röst. Föregående parlamentsval hölls i januari 2024. Det tidigare regeringspartiet Awami League förbjöds att delta i valet 2026.
Valet hölls efter att en interimsregering under ledning av chefsrådgivaren Muhammad Yunus innehaft makten sedan 5 augusti 2024, då den dåvarande premiärministern Sheikh Hasina och hennes parti Awami League störtats från makten efter månader av protester och våld.
Ny premiärminister efter valet är Tarique Rahman från Bangladesh National Party (BNP), som bojkottade det senaste valet. Partiet fick nu 49,77 procent av röster och har över två tredjedelar av de 300 valbara platserna i parlamentet. BNP-alliansen har totalt 212 platser.
I opposition är en partiallians bestående av elva partier, med sammanlagt 77 platser. Störst i den alliansen är det tidigare förbjudna partiet Jamaat-e-Islami, som fick 31,77 procent av rösterna. I alliansen ingår också National Citizens Party (NCP), som sympatiserar med Muhammad Yunus. Tio övriga och oberoende ledamöter sitter i parlamentet (se parliament.gov.bd).
Sammantaget innebär det att samtliga representanter i parlamentet är nya, jämfört med hur det såg ut 2024. Ytterligare 50 platser är vikta för kvinnliga parlamentsledamöter och fördelas mellan partierna i maj 2026.
Förutom val till parlamentet röstades det om en ny konstitution, baserad på principer som upprättades efter ”Juliupproret 2024”, där ”Ja” fick drygt 48 miljoner röster mot 22 miljoner ”Nej”.
Hur skulle du beskriva parlamentsvalet i Bangladesh 2026 – var det fria val som uppfyller kraven på frihet för alla invånare att rösta fritt på sina representanter?
Enligt demokratiska principer var det inte ett legitimt val. Detta eftersom över 50 procent av väljarna inte fick en chans att rösta på det parti de helst ville skulle företrädde dem. Den 14-partikoalition som leds av Sheikh Hasinas Awami Leauge (Awamiförbundet) gavs inte möjlighet att delta i valet.
Kan vi ens föreställa oss i Sverige att ett val hålls utan deltagande av Socialdemokraterna eller Moderaterna? Men det är precis vad som har hänt i Bangladesh. Ändå är det bättre i jämförelse med den Muhammad Yunus-ledda interimistiska regimen. Det var åt helvete ur demokratisk synvinkel.
Har du själv någon koppling till, har varit medlem i eller har sympatier med något parti i Bangladesh?
När jag var student vid Dhaka universitet var jag medlem i Bangladesh Students League, ett studentförbund som står för en ideologi baserad på sekulära, progressiva och socialistiska ideal från självständigheten 1971.
Efter studentlivet valde jag att bli en fri röst samt arbeta som professionell författare, dramatiker, översättare och journalist. Jag arbetade också ett år som praktikantjournalist på en veckotidning, Bichitra (betyder mångfald) i huset som tillhörde familjen landets grundare, Bangabandhu Sheikh Mujibur Rahman, i det historiska Dhanmondi 32, under åren 1998–1999.
Bangabandhus yngsta dotter, Sheikh Rehana, var ägare och redaktör för tidningen. Tidningen var ingen partitidning, men den stod för idealen från 1971. Sheikh Rehana hade dock inte möjlighet att själv driva tidskriften, och i hennes frånvaro fungerade journalisten Baby Moudud som tillförordnad redaktör och ansvarade för verksamheten.
Hur ser du på rapporteringen kring valet i Bangladesh i svenska respektive internationella medier?
Rapporteringen kring valet i Bangladesh i svenska och internationella medier var ganska bristfällig och ofta oprofessionell. De lyckades inte presentera en korrekt bild av valet. Det verkade som att de återgav en bild producerad av myndigheter i stället för att använda sina egna yrkeskunskaper, verktyg och kanaler för att undersöka fakta, statistik och verkliga förhållanden.
En stor del av journalisterna agerade snarare som gäster hos Yunus-regimen. Gäster tenderar att visa sina värdar välvilja, och så var det även här. Medierna misslyckades dessutom med att nämna att Yunus-regimen uteslöt landets största och äldsta politiska koalition från valet.
En betydande del av de internationella medierna och diplomaterna bidrog också till att främja islamistiska extremister, inklusive partiet Jamaat-e-Islami (se artikel på gatestoneinstitute.org), och deras växande inflytande på den politiska scenen samt deras inträde i parlamentet. De är nu det näst största partiet med 77 mandat av totalt 300 i parlamentet.
Det behövs vidare akademisk forskning om diplomaters och utrikesmediers roll och deras koppling till politiska processer och parlamentsvalet 2026.
Har du sett hur andra regeringar, exempelvis den svenska, har kommenterat valet i Bangladesh?
Många länder, inklusive Kina, Indien, Pakistan, Schweiz och Australien, gratulerade det vinnande partiet, vilket bland annat Daily Star rapporterade om. Jag har dock inte koll på om Sveriges regering har kommenterat valet.
Nu styr Bangladesh National Party åter landet, efter att ha bojkottat de flesta parlamentsval som hållits sedan Awami League vann valet 2008, efter att BNP då haft makten sedan 2001. Awami League och Sheikh Hasina beskrivs som auktoritära och att det var en anledning till att BNP inte deltagit. Varför har inte BNP och AL, eller Awamiförbundet, kunnat verka som vanligt, med en regering och en opposition, inom det demokratiska systemet i Bangladesh?
BNP deltog senast i valet 2018. Under Sheikh Hasinas och Awamiförbundets styre var BNP inte förbjudet. I det senaste valet i februari i år förbjöds däremot Awamiförbundet av Yunus-regimen, trots att partiet ville delta.
I verkligheten är det mycket viktigt att båda partierna, Awamiförbundet och BNP, kan komma överens i vissa frågor för att etablera en nationell konsensus. Problemen finns mer eller mindre på båda sidor. Båda partierna har gjort misstag under sina respektive perioder i regering eller opposition.
Det är synd för oss och synd för landet. Men det är inte omöjligt att skapa en nationell konsensus om initiativ tas från båda sidor. Annars riskerar landet att hamna i fel händer, likt talibanerna i Afghanistan eller extremister i Syrien.
De två stora partierna måste ta ansvar. Just nu har BNP, som styrande parti, ett större ansvar att undanröja hinder och föra fram konstruktiva lösningar i sitt politiska program. BNP bör också välkomna Awamiförbundet tillbaka till den politiska scenen i Bangladesh.
Samtidigt har nu det tidigare förbjudna islamistiska partiet Jamaat-e-Islami fått nästan en tredjedel av rösterna – vad kan detta leda till i praktiken?
De kan nu till och med börja drömma om att bli ett styrande parti i framtiden. De kan växa och utvecklas till ett hot mot sekulära och progressiva individer samt plattformar. De kan också försöka motverka de ideal som formades under Bangladeshs självständighetskrig 1971.
Deras politik utgör ett ständigt hot mot kvinnors rättigheter, religiösa minoriteter, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna. Partiet hade en skandalös roll under självständighetskriget 1971. Partiets ledare och medlemmar valde då att stödja Pakistan i stället för Bangladesh och de anklagades för sexuellt våld, mord, plundring och mordbränder.
Deras inträde i parlamentet är en mycket negativ signal för politiken i Bangladesh. De har redan hotat att förstöra landets nuvarande konstitution.
Kan du beskriva situationen för politiker som tillhört det tidigare regerande Awami League (Awamiförbundet) dess medlemmar och supportrar?
I april 2026 är Awamiförbundet fortfarande en marginaliserad och officiellt förbjuden politisk aktör i Bangladesh. Efter att Sheikh Hasina avsattes den 5 augusti 2024 har partiet systematiskt brutits ned, uteslutits från parlamentsvalet 2026 och lider nu av ett ledarskapsvakuum som drabbar ytterligare.
Under Operation Devil Hunt och andra initiativ har tusentals personer som setts som anhängare, inklusive advokater och aktivister, gripits. Människorättsorganisationer som Human Rights Watch rapporterar att många hålls utan rättegång, som misstänkta för mord. Nästan 150 riksdagsledamöter och ministrar sitter i fängelse. En stor del av partiets ledare och aktivister har dödats i fängelser, i sina hem eller på hemliga platser.
Politiskt motiverade och godtyckliga frihetsberövanden, som hade blivit etablerade under Awamiförbundets regering, fortsatte under den interimistiska regeringen, inklusive praxis att lägga till hundratals namnlösa personer som misstänkta i brottsutredningar 2025. Hundratals ledare inom Awamiförbundet, liksom medlemmar och anhängare sitter i förvar som misstänkta för mord. De hålls inlåsta utan rättegång och nekas rutinmässigt frihet under borgen. Detta inkluderar skådespelare, advokater, sångare och politiska aktivister.
Ytterligare en serie fall inleddes efter en konfrontation mellan Awamiförbundets medlemmar och studenter som protesterade efter den 8 februari, i en kampanj kallad Operation Devil Hunt, vilket ledde till minst 8 600 gripanden. Många fler kan ha arresterats enligt den drakoniska lagen om särskilda befogenheter (Special Powers Act) och antiterrorlagen (Anti-Terrorism Act), lagar som tidigare använts för att undertrycka oliktänkande.
Den 16 juli dödades fem personer i staden Gopalganj i samband med våld mellan säkerhetsstyrkor och anhängare till Hasinas numera förbjudna Awamiförbund, efter ett möte anordnat av National Citizen Party, bildat av studenter som deltagit i protesterna 2024. Polisen frihetsberövade senare godtyckligt hundratals påstådda Awamiförbundets anhängare och väckte tio mordåtal mot över 8400 personer, varav de flesta inte är namngivna. Regeringen förnekade att de hade genomfört ”massarresteringar”.
Enligt en rapport från människorättsgruppen Odhikar i oktober hade minst 40 personer dödats av rättsväsendet sedan den interimistiska regeringen tog makten, inklusive 14 som påstås ha dött till följd av tortyr. Nästan 8 000 personer hade skadats i politiskt våld, och 81 hade dödats (se Human Rights Watch).
Eftersom partiet förbjöds att delta i valet den 12 februari 2026, fråntogs miljontals av dess väljare i praktiken sin rösträtt. Vissa anhängare uppges ha bojkottat valet, medan andra informellt stödde lokala kandidater eller anslöt sig till andra partier för att behålla en viss nivå av politiskt skydd.
Det har förekommit återkommande rapporter om mobbvåld riktat mot Awamiförbundets aktivister och deras egendom. Enligt organisationen Ain o Salish Kendra (askbd.org) dödades minst 124 personer i mobbattacker enbart mellan juni och augusti 2025.
Det är beklagligt att den nya regimen, ledd av BNP, för vidare arvet från den person som jag och många med mig ser some en folkets fiende, Muhammad Yunus. Den nya regeringen kommer sannolikt att göra förbudet mot Awamiförbundet permanent. Det vore ett självmordsdrag (läs gärna artikel i The Federal).
Hur står det till med pressfriheten i Bangladesh? Landets två största tidningar, Prothom Alo och Daily Star utsattes den 18 december 2025 för attentat. Husen där redaktionerna verkade sattes i brand av en folkmobb. En del medarbetare vid Daily Star tog sig ut, medan 28 medarbetare flydde upp på hustaket när branden spred sig. Ingen dödades men flera skadades och redaktionerna plundrades – bland annat stals kameror och hårddiskar och fotoarkivet plundrades och förstördes. Har den händelsen fått några konsekvenser i form av gripanden?
Från och med juli 2025 ökade våldet mot journalister ytterligare, med minst 72 journalister drabbade enbart i augusti, inklusive ett bekräftat dödsfall och över 30 personer med fysiska skador. I december 2025 riktades våldsamma attacker mot de stora nyhetsorganisationerna The Daily Star och Prothom Alo (vilket bland andra BBC rapporterade om). Egendom förstördes journalister utsattes för risk för fysisk skada.
Mellan augusti 2024 och november 2025 påverkades över 1000 journalister och mediearbetare av rättsliga åtgärder, trakasserier eller våld. Många journalister stod inför ”politiskt motiverade, tvivelaktiga åtal”, och minst cirka 300 journalister, författare, akademiker, artister, forskare och religiösa ledare åtalades 2025 för brott som mord eller konspiration för terrorism. Bland dessa kan nämnas Shariar Kabir, Abul Barakat, Asaduzzaman Noor, Chinmoy Krishna Das, Shyamal Datta, Nazmul Ahsan Kalimullah, Mozammel Babu, Farzana Rupa, Shakil Ahmed och många fler.
FN-experter rapporterade att den interimistiska regeringen ofta har misslyckats med att skydda medier eller lagföra angripare, och att straffriheten har uppmuntrat ytterligare attacker och lett till att ”folkets ilska har beväpnats”.
Utöver journalister har även konstnärer och kulturgrupper utsatts för hot och trakasserier, vilket visar på en krympande yta för konstnärligt uttryck och yttrandefrihet.
Trots löften om reformer används fortfarande lagar som tidigare infördes och användes för censur och trakasseri mot medier, inklusive Digital Security Act (DSA) och andra lagar från kolonialtiden.
Den övergripande miljön för journalister var som en ”kritisk övergång”, där oberoende journalistik alltmer behandlas med fientlighet och där ”yttrandefriheten utsätts för betydande påtryckningar”.
Vad kan vi säga om framtiden för demokratin i Bangladesh?
Med Awamiförbundet uteslutet från de senaste valen och BNP:s dominans i parlamentet finns det en risk att politiken blir ensidig och att oppositionens röst marginaliseras. Utan ett starkt och fungerande oppositionsparti blir demokratisk kontroll och balans mycket svag. Om den nya regeringen inte undanröjer hinder för Awamiförbundet, kan detta gynna extremister. I slutändan riskerar det styrande partiet BNP att förlora, medan extremister kan dra nytta av situationen. BNP måste välja. Nu är det BNP:s tur. Det finns tre möjliga scenarier:
1. Samarbete med Awamiförbundet
BNP har möjlighet att nå överenskommelser med Awamiförbundet och främja nationell konsensus för landets demokrati. Då måste BNP välkomna Awamiförbundet tillbaka till den politiska scenen.
2. Permanent förbud mot Awamiförbundet
BNP kan även välja att permanent förbjuda Awamiförbundet. Det skulle vara ett självmordsdrag för landets demokrati. Detta kan i sin tur leda till två tänkbara utfall:
a. Awamiförbundet kan återvända till den politiska scenen genom folkliga protester.
b. BNP kan förlora kontrollen, vilket kan öppna dörren för en militärregering eller en lösning som liknar talibanernas styre i Afghanistan.
Hur ser landets relationer med Indien respektive Pakistan ut idag och vilka faktorer spelar in i dessa och vad kan sägas om de internationella relationerna i stort?
Landets relation med Indien har börjat förbättras efter valet. Samtidigt verkar det som att BNP, tillsammans med oppositionen i riksdagen, inklusive Jamaat-e-Islami, försöker upprätthålla goda relationer med Pakistan. Faktum är att Bangladesh har hamnat under påverkan från USA på grund av ett icke offentliggjort handelsavtal som undertecknats av den interimistiska regeringen ledd av Muhammad Yunus. Det blir inte lätt för den nuvarande regeringen att föra en balanserad diplomati mellan grannländer som Indien, Kina och Pakistan, samt mellan USA, Storbritannien, Ryssland och Europa.
Läs mer | Om Bangladesh i Sidor av Sydasien – Nyanser
