En resa med lokalbuss längs Sri Lankas östra kust och minnen från kriget

Från surfartillhållet Arugam Bay vid Sri Lankas östra kust är det några timmars resa med lokalbuss till staden Batticaloa. SYDASIENs Johan Mikaelsson dokumenterade resan med sin kamera från det öppna sidofönstret längst bak i bussen, en tisdagsförmiddag i februari.

Surforten Arugam Bay är inte densamma som vid mitt besök i juli 2003. Tsunamin annandag jul 2004 ödelade det mesta i sin väg. Men den slappa surfkänslan är sig lik och förhållandet till havet oförändrat nära. Efter frukost tar jag en autoriksha från Arugam Bay, över bron som sträcker sig över lagunen, till busstationen i Pottuvil.

För den som besöker Sri Lanka är lokalbuss, precis som tåg, ett utmärkt sätt att komma nära landet. De 120 kilometerna tar drygt tre timmar. Det går att ta sig runt hela ön med lokalbussar för under en hundralapp. Direktbussar med AC är snabba, och dyra, men ger inte samma upplevelse. I lokalbussen kan du utbyta erfarenheter med medresenärer och får ett ständigt inflöde av ögonblicksbilder, inte minst när bussen stannar till. Den som gillar gatufotografering kan fånga några av dem.

De byar och mindre städer som vi passerar ser alla likadana ut. Det är halvfärdiga byggnader i betong och skjul i plåt och trä och en och annan modern byggnad med glasfasad. I småbutiker säljs läsk, frukt och kex. Traktorer, bilar, möbler, motorcyklar, kvastar, byggmaterial – allt ställs på display längs huvudgatan. Det mesta ser lite smutsigt ut. Jag vill minnas att reseguideboken Lonely Planet har benämnt någon av Sri Lankas småstäder rackleschack city. Jag hittar ingen översättning av begreppet, men när du ser de små samhällena längs vägen A4 vet du att den engelska beskrivningen är mitt i prick.

Husägare lägger gärna en extra slant på en flott grind. Murar omgärdar många hus och ingjutet glas ovanpå muren ska hålla inkräktare borta. De flesta kulhål har lagats.

Östra kusten drabbades hårt under inbördeskriget 1983–2009. Kriget hade sina rötter i den etniska konflikten mellan majoritetsbefolkningen singaleser och minoritetsbefolkningen tamiler, som var i majoritet i norr och öster. Konflikten förvärrades gradvis efter att Storbritannien 1948 lämnade över makten till en centralregering i huvudstaden Colombo. Årtionden av politiska beslut som gynnade singaleser och rasupplopp riktade mot tamiler var starka varningssignaler.

Ett Tigerembryo föddes i Jaffna, när ynglingen Velupillai Prabhakaran och en handfull likasinnade 1972 kläckte idén om en väpnad kamp för en tamilsk stat.
Nu finns bara minnen kvar av Liberation Tigers of Tamil Eelam (LTTE). Tigrarnas stora martyrkyrkogårdar har armén jämnat med marken. Några rostiga, av Tigrarna egenhändiga byggda miniubåtar ställs ut av armén i Mullaitivu i nordost. Många av de gerillasoldater som först överlevde år av krig och sedan arméns internering och rehabilitering, som ofta beskrivs som straffarbete, har fortfarande en besvärlig tillvaro.

Övergreppen har minskat i omfattning efter regeringsskiftet i januari 2015. Stigmat sitter kvar och även om ordet försoning används ofta av regeringen, tillämpas det sällan fullt ut, vare sig i tanke eller handling.

När jag reste här i östra delen 1999 och kort efter vapenvilan 2002 var det en känsla av ovisshet. Tigergerillan höll ett hårt grepp om stora delar i norr och öster.

Även om regeringsstyrkorna kontrollerade Batticaloa och Trincomalee och huvudvägarna till de båda städerna, var östra Sri Lanka i huvudsak Tigerland. Gerillans baser låg inne i djungeln. Från och till attackerade de arméns baser och posteringar. I sina vedergällningsaktioner straffade armén ofta oskyldiga civila, inte minst de som flytt undan strider och fick bo i tillfälliga flyktingläger under årtionden.

Tamiler var tidigare i majoritet längs östra kusten. Idag är det en blandning av tamiler, muslimska morer och singaleser. Vissa städer domineras helt av muslimer, den snabbast växande folkgruppen på ön. Under inbördeskriget har muslimerna hållit sig utanför striderna. I öster utsattes de för blodiga angrepp och i norr tvingade LTTE 1990 alla muslimer att lämna Jaffna. De fick någon timme på sig att ta sina tillhörigheter och försvinna, med hänvisning till att muslimer motsatte sig idén om Eelam och hade spionerat för armén.

Överste Karunas förräderi. Regeringens styrkor inledde 2006 under vapenvilan en offensiv mot Tigrarna i öster. Gerillan hade försvagats efter att befälhavaren för LTTE:s östra styrkor, ”Överste Karuna”, i mars 2004 bröt med LTTE för att skapa TMVP, en rörelse som skulle slåss för tamiler i öster. Karuna, som en gång tillhört Prabhakarans livvaktsstyrka hade stigit snabbt i graderna under 1990-talet. Vid Tigrarnas framgångsrika krigsår 2000–2001 framstod han som en vinnande befälhavare, inte minst i nyttjandet av artilleri.

Prabhakaran ställde ett ultimatum: ”Ge upp!” Karuna vägrade. Norra LTTE återtog greppet efter strider, som ledde till att tusentals gerillasoldater i öster lämnade leden. Karuna, eller Vinayagamoorthy Muralitharan som han egentligen heter, ställde sig på regeringens sida. President Mahinda Rajapaksa såg honom och hans fraktion bestående av en handfull stridserfarna män och några hundra tvångsrekryterade ungdomar som en hjälp för att sätta in dödsstöten mot Tigrarna. LTTE återhämtade sig aldrig efter Karunas förräderi. Dess trupper var försvagade och demoraliserade.

Under interna strider 2007 flydde Karuna från sin bas utanför Batticaloa och fick hjälp av regeringen att med falskt pass ta sig till Storbritannien. Han greps i London och dömdes till nio månaders fängelse. Människorättsorganisationer kritiserade den brittiska regeringen som inte lät åtala Karuna för krigsbrott. Han kom tillbaka till Sri Lanka i juli 2008 och belönades av president Rajapaksa med en plats i parlamentet och senare en ministerpost.

Vid krigsslutet 18–19 maj 2009 kom han till fronten i norr för att identifiera Prabhakarans döda kropp. En kula hade gått in genom bakhuvudet och ut vid hårfästet. Bilder har visat att Prabhakarans tolvårige son tillfångatogs levande och sedan sköts till döds av armén. Mycket pekar på att även Prabhakaran ska ha avrättats, inte dödats i strid som är regeringens officiella version.

Karuna är skäligen misstänkt för en lång rad människorättbrott och krigsbrott, utförda först för Tigrarnas och sedan regeringens räkning. Meritförteckningen är föga smickrande. Det handlar om tusentals fall av tortyr, mord på civila, soldater och poliser, kidnappning, rekrytering av barnsoldater och tvångsprostitution av tamilska kvinnor som sexslavar för armén. Han och hans grupp, oftast kallad Karunafraktionen, har också pekats ut som ansvarig för mord på tamilska journalister och parlamentsledamöter som ifrågasatt hans agerande.

Under mars 2017 ska inbördeskrigets slutfas i Sri Lanka återigen diskuteras vid FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. I dagsläget är det svårt att se att de som är ansvariga för att ha beordrat och låtit avskyvärda handlingar utföras någonsin kommer att ställas till svars.

President Maithripala Sirisena motsätter sig utländsk inblandning i processen och vill inte ta in internationella domare och åklagare. Det ger skydd åt både militärer och politiker, som skulle kunna ställas till svars för sina handlingar. Sirisena, då miljöminister, var ställföreträdande överbefälhavare under krigets sista två veckor, när president Rajapaksa var på resande fot utomlands. I praktiken var det främst försvarsministeriets chef Gothabaya Rajapaksa och arméchefen Sarath Fonseka som gav direkta order till befälhavarna på fältet.

Vid nästa etapp på min resa med buss, norrut från Batticaloa, för att ta mig till Jaffna nickar en medresenär i lokalbussen när vi skymtar en bergstopp vid horisonten:
– Thoppigala?
– LTTE, svarar han kort och fortsätter titta ut genom fönstret.

Bortanför grässlätter, risfält, laguner och vidsträckta djungelområden reser sig berget med dess säregna topp ur djungeln. Regeringsstyrkorna återtog Thoppigala, som var Tigrarnas sista starka fäste i öster, 11 juli 2007. Tigersoldaterna retirerade norrut.
Nu återstår bara minnen av kriget. Natur, människor och jordbruk återtar områden där det tidigare var strider. Liv går vidare i olika riktningar. Några kliver av, andra kliver på.