I slutet av oktober kom de sista domarna mot de bangladeshiska gränssoldater som startade ett våldsamt uppror mot sina överordnade för över tre år sedan. Dessa händelser, och deras juridiska och politiska efterspel, väcker frågor om arbetsvillkor, korruption och civil–militära relationer i Bangladesh – men också om demokrati och rättssäkerhet mer generellt. Bangladesh Rifles har nu bytt namn till Border Guard Bangladesh, men flera av de grundläggande problemen finns kvar.
Det var inte konstigt att en del trodde att det var en fullskalig militärkupp. Februari 2009 var en känslig period i Bangladesh. Efter två års undantagstillstånd med en militärstödd expeditionsministär vid makten hade fria val hållits, och en ny regering just tillträtt. I en region där större politiska förändringar ofta varit våldsamma, och i ett land där demokratiska regeringar har avsatts i militärkupper lika ofta som de röstats bort, tog invånarna inte stabiliteten för givet.
Det visade sig dock snart att det inte var fråga om en kupp mot regeringen. De paramilitära gränsvakterna Bangladesh Rifles (BDR) hade funnits i någon form sedan 1800-talet, och var därmed landets äldsta väpnade styrkor. Många av dem hade varit aktiva under befrielsekriget 1971, vilket stärkt deras position i det nybildade landet.
BDR:s formella ställning var dock speciell. De var separata från andra väpnade styrkor i landet, men samtliga befäl kom från den bangladeshiska armén. Det uppror som startade den 25 februari 2009 hade delvis sin grund i missnöje med denna struktur, och många av deltagarna förde fram anklagelser om korruption bland arméofficerarna. Detta, i kombination med det faktum att soldaternas villkor var sämre än till exempel vanliga armésoldaters, hade skapat en explosiv situation.
Den 25 februari tog ett antal gränssoldater kontrollen över BDR:s högkvarter i Dhaka, och tillfångatog högre officerare. Flera av dessa dödades senare, inklusive styrkans generaldirektör. Högkvarteret omringades av säkerhetsstyrkor, och förhandlingar startade, men samtidigt – i ett uppenbart uttryck för det breda missnöjet – spreds upproret till ett flertal andra städer runtom i landet.
Genom en kombination av militära styrkedemonstrationer och löften om amnesti nådde man till slut fram till en uppgörelse, och gränssoldaterna kapitulerade. Löftena bröts tämligen omgående, och ett flertal åtal väcktes, för bland annat mord, myteri och plundring.
De juridiska processerna har hittills framför allt handlat om åtal för själva myteriet. Anklagelserna om mord och plundring – som berör 847 personer – tas upp separat, och förväntas ge strängare straff, med dödsstraff som en möjlighet. I den process som avslutades i oktober stod 735 personer åtalade. Tio av dessa blev frikända, och två dog under rättegången. De resterande dömdes till fängelsestraff mellan fyra månader och sju år.
När det gäller upproret specifikt var detta den sista av 57 rättsprocesser, där de åtalade prövats bataljonsvis, inte individuellt. Totalt har närmare 6000 personer dömts och fängslats för att på ett eller annat sätt ha deltagit i våldsamheterna.
Mindre uppmärksammat är att ett femtiotal (siffrorna är osäkra) av de misstänkta har dött i häkte, innan eller under rättegång. Officiella förklaringar har inriktats på hjärtåkommor och dylikt, men det finns uppgifter om misshandel och tortyr.
Detta är ett bredare problem i Bangladesh, där anklagelser om tortyr och utomrättsliga avrättningar – eller åtminstone ej nödvändiga dödsskjutningar –regelmässigt riktas mot säkerhetsstyrkorna, framför allt antiterrorismstyrkan Rapid Action Battalion, eller RAB.
Human Rights Watch menar att efter ett inledningsvis måttfullt svar på attackerna, inriktat på förhandling, så lämnade den bangladeshiska regeringen i praktiken över ansvaret till säkerhetsstyrkorna. Detta blev problematiskt, dels på grund av deras bristande hänsyn till mänskliga rättigheter, dels på grund av att upproret delvis riktats mot just dem.
Det var alltså inte fråga om en militärkupp, och regeringen var aldrig hotad. Dock väckte det som kom att kallas ’the BDR mutiny’ frågan om civil–militära relationer på ett annat sätt. Att militära domstolar spelat en stor roll är i sig inte märkligt, då det rör sig om en paramilitär styrka, under militärt befäl.
De problem som uppstått i upprorets efterspel – från rättssäkerhetsbrister till tortyr – visar dock att den civila regeringen antingen inte har full kontroll över sina säkerhetsstyrkor, eller att den använder dem för en delvis utomjuridisk maktutövning.
Problemen är inte lika allvarliga som i Pakistan, och inte lika storskaliga som i Indien, men om civilt och demokratiskt styre ska fungera i Bangladesh behöver de åtgärdas. BDR-myteriet blev ett hårt prov för den nyvalda bangladeshiska regeringen. Tre och ett halvt år senare är det svårt att säga att de klarade det.
