Tiotusentals människor tvingades fly från de norra provinserna under inbördeskriget på Sri Lanka. De har levt som internflyktingar i över tjugo år och trots att Sri Lankas långa inbördeskrig är slut tvekar de att återvända hem.
Norr om staden Puttalam, 14 mil från Sri Lankas huvudstad Colombo, lever de flyktingar som tvingades fly från sina hem på norra Sri Lanka för över tjugo år sedan. Hit kom över 75 000 muslimer från de norra provinserna år 1990.
En av dem är Ahamed Lebbe, en man i 50-årsåldern som försörjer sig på tillfälliga job. Han kommer ursprungligen från byn Pallai på norra Jaffnahalvön. Han berättar att hans liv förändrades för alltid den 29 oktober 1990.
Då beordrade LTTE-gerillan – de tamilska tigrarna – att alla muslimer skulle lämna provinsen inom ett dygn. Gerillan stred mot den lankesiska regeringen för en självständig stat i norr för den tamilska minoritetsbefolkningen.
Lebbe fick veta att han var tvungen att ge sig av och att han som mest fick ha med sig 300 rupier i kontanter (motsvarande 16 kronor). Muslimerna, och det nya partiet Sri Lanka Muslim Congress ansågs utgöra ett hot mot tigrarna. En efter en lämnade de muslimska familjerna sina hem, värdesaker och sina affärsrörelser och gav sig av med endast de små summor som tilläts av gerillan.
– Det fanns bara fyra muslimska familjer i byn där vi bodde, men det var vårt hem. Jag talar fortfarande den tamilska dialekt som används i Jaffna, säger Lebbe.
Nu tjugotre år senare har han fortfarande ingen känsla av tillhörighet, trots att han har levt halva sitt liv i en muslimsk by norr om staden Puttalam.
Det finns alltid en känsla av att vi inte hör hemma här, säger han.
Antalet internflyktingar som nu bor i dessa halvpermanenta byar, har stigit till över 250 000 enligt vissa forskare. Majoriteten av flyktingarna har aldrig lämnat den nordvästra kustremsan dit de kom för över tjugo år sedan.
Lokalbefolkningen välkomnade först flyktingarna, men motviljan växte när det stod klart att dessa skulle bli kvar och började efterfråga jobb, skolor och sjukvård. Flyktingarna blev billig arbetskraft och anlitades inom byggsektorn, fiske och jordbruk.
Idag är den offentliga sektorn i Puttalam hårt ansträngd. Provinsen är en av den fattigaste på Sri Lanka och har en befolkning på 700 000 där över en tiondel lever under fattigdomsgränsen. Bristen på rent dricksvatten är stor och har förvärrats av torka.
Sedan LTTE-gerillan besegrades i maj 2009 har över 400 000 tamiler, som drevs på flykt under de 26 åren av strider, återvänt till sina hemstäder. För muslimerna är dock situationen oförändrad. Frågan är om internflyktingarna någonsin kommer att lämna Puttalam och återvända till norra Sri Lanka.
Mohamed Abdul, en människorättsaktivist som arbetar i området, menar att muslimerna inte kommer att återvända med mindre än att det finns en handlingsplan för återuppbyggnad av deras hem, eller erbjudande om lån för att starta affärsrörelser.
– Hittills har mycket utlovats, men väldigt lite uppfyllts, säger han.
Under mitten av 2010 uppmanades internflyktingarna som önskade att återvända att registrera sig hos de lankesiska myndigheterna. Nästan alla 250 000 i Puttalam registrerade sig, men få valde att återvända. Det framkom senare att de flesta registrerat sig för att erhålla de sex månader av statliga matransoner som utlovats.
Enligt akademikern Farzana Haniffa vid Colombos universitet kommer de fördrivna muslimerna aldrig att vara prioriterade, inte ens bland de internationella organisationerna, eftersom deras situation inte betraktas som tillräckligt akut.
– De har aldrig hotats av svält och därför har endast en bråkdel av de miljontals dollar i utvecklingsbistånd som flödat in i landet nått Puttalam, säger Haniffa som skrivit en rapport om situationen för muslimerna från de norra delarna av landet.
För Ahamed Lebbe är svaret på frågan om att återvända enkelt, liksom för många andra. Att välja att återvända är för osäkert. Den tidigare krigshärjade norra provinsen har lite att erbjuda.
– Här vet vi i alla fall vad vi kan vänta oss, säger han.
Arbetslösheten i regionen Vanni på norra Sri Lanka är mellan 20 och 30 procent, uppger Muttukrishna Sarvananthan, chef för Point Pedro utvecklingsinstitut i Jaffna och menar att den som vill börja ett nytt liv där går en mycket osäker framtid till mötes.
Text: Amantha Perera | IPS