Det iranska krigsfartyget Iris Dena sänktes vid Sri Lankas södra kust. Journalisten Sulochana Ramiah Mohan vid Ceylon Today begav sig från Colombo till Galle, där en intervju med en iransk besättningsman plötsligt övergick i en hotfull situation. Journalisten angreps från två håll – representanter för Irans regim och Sri Lankas polis. Sydasien går till botten i händelsen och efterspelet.
Det var den 4 mars 2026 som det iranska krigsfartyget Iris Dena, en 95 meter lång fregatt, sänktes cirka 37 kilometer utanför kusten vid staden Galle i Sri Lanka. En amerikansk ubåt skickade en torped som träffade skrovet. I eden kraftiga explosionen klövs skeppet och gick till botten.
Dessa farvatten räknas till den internationella zonen, men det faller här under det närliggande Sri Lankas ansvar att genomföra räddningsaktioner vid exempelvis fartygskatastrofer, som kan inträffa på grund av brister hos fartyg, oväder – och krig. Enligt Genèvekonventionen ska överlevare räddas.
Sammanlagt uppges 87 iranska soldater ha dött, medan 32 kunde räddas av Sri Lankas marin. Torpeden som sänkte fartyget hade skickats iväg från en amerikansk ubåt, som också filmade attacken. Enligt BBC är en fjärdedel av USA:s cirka 65-70 större ubåtar ute i världshaven.
Stridsberedskapen är förhöjd, och kan likställas med att fingret är på avtryckaren. Sedan vapenvilan mellan USA och Iran trädde i kraft har det upphettade stämningslägets kylts ned. Men med flera inblandade parter som inte litar på varandra och svajiga förhandlingar är risken för sammanbrott och nya strider överhängande.
Beslutet från USA:s högsta krigsledning att sänka det iranska krigsfartyget på internationellt vatten sänder också en tydlig signal. Iranska krigsfartyg är inte säkra någonstans.
Den iranska fregatten hade befunnit sig i hamnen vid Visakhapatnam, en stad i Tamil Nadu vid Indiens östra kust, för att delta i en övning kallad ”Milan”. Övningen som genomfördes i Indiens regi var avsedd för att öka säkerheten i Indiska oceanen. Sammanlagt 74 länder och 18 krigsfartyg uppges ha deltagit. Övningen avslutades 25 februari.
Det iranska skeppet dröjde sig kvar i vattnen runt Indien och Sri Lanka efter att USA 28 februari inledde kriget mot Iran. För Indien, som har velat hålla goda relationer med såväl Teheran som Washington, innebär kriget att spelplanen ändras, på samma sätt som Rysslands invasion av Ukraina har påverkat de internationella relationerna för administrationen i Delhi.
För journalister i Sri Lanka var denna krigshändelse vid ön en ovanlig och unik nyhetshändelse
För journalister i Sri Lanka var denna krigshändelse vid ön en ovanlig och unik nyhetshändelse, något som det behövde rapporteras om ingående.
Sulochana Ramiah Mohan, undersökande journalist och biträdande redaktör för engelskspråkiga Ceylon Today, begav sig till Galle för att kunna gräva vidare kring nyheten. Hon hade då redan skrivit flera ingående artiklar om händelsen. Med henne följde också en utländsk journalist. Sulochana Ramiah Mohan är heller inte vem som helst, utan en journalist som de tre senaste åren utsetts till ”Årets journalist i Sri Lanka”.
Den 9 mars, alltså fyra-fem dygn efter den krigsrelaterade fartygskatastrofen på internationellt vatten kom de till Karapitya-sjukhuset i Galle, där de iranska soldaterna vårdades och de döda kropparna förvarades. De identifierade sig som journalister, släpptes in och kunde påbörja en intervju med en soldat som befunnit sig ombord på fartyget och hade räddats.
Intervjun med soldaten pågick en timme och en anställd vid Irans ambassad tolkade från persiska till engelska. Hon uttryckte under intervjun också sin sorg över att så många människor, kamrater till överlevarna, hade mist livet. Plötsligt förändrades situationen.
Den iranske soldaten, som varit vänligt inställd, förändrades tvärt och blev plötsligt aggressiv. Av allt att döma hade det kommit ett samtal från Irans ambassad i Colombo, med order om att intervjun skulle avbrytas. Den iranske soldaten knuffade till henne och gjorde utfall för att slå till henne.
Polis och sjukhuspersonal skyndade till. De båda journalisternas telefoner rycktes ur händerna och genomsöktes och deras anteckningsblock togs i beslag.
Hon fick senare höra från muslimska journalister i Sri Lanka att det uppfattats som att hon varit ”vänligt inställd till Israel”. Den enda kopplingen är en intervju hon hade gjort med Israels ambassadör i Delhi kring konflikten med Iran och de nya krigshandlingarna mellan länderna sedan USA och Israel gemensamt attackerat den iranska regimen och dess militärapparat. Intervjun publicerades i Ceylon Today. Hon hade för övrigt även kontaktat Irans ambassadör med en förfrågan om en intervju.
Enligt den anmälan som Sulochana Ramiah Mohan dagen efter gjorde vid polisstationen i Galle hade hon hållits kvar i fyra timmar av polisen vid Karapatiya-sjukhuset. Hon hade inte bara förhörts, utan blivit tillrättavisad, förolämpad och tilltalad med fult språk av ett flertal poliser och säkerhetsvakter vid sjukhuset.
Den utländske journalisten kunde lämna ön, men utan sin anteckningsbok. Ett flertal lokala nyhetskanaler och tidningar rapporterade om händelsen (bland andra Newswire.lk, The Morning och givetvis Ceylon Today).
”Jag befinner mig inför samma klimat av rädsla som många journalister i landet har utstått under åren.”
I skrivelsen med rubriken ”Klagomål gällande trakasserier” beskriver Sulochana Ramiah Mohan händelsen utförligt. Hon avslutar med orden:
”Den här upplevelsen har gjort mig uppriven, eftersom jag nu befinner mig inför samma klimat av rädsla som många journalister i landet har utstått under åren.”
Hon fortsatte trots pressen som händelsen innebar att fortsätta sitt arbete och skrev i Ceylon Today om det iranska skeppet Iris Bushehr som har lagt till i en lankesisk hamn och att totalt 250 iranska soldater nu befinner sig i Sri Lanka och i en senare text hur händelsen skvalpar och spökar för Sri Lanka.
Vid polisposteringen i anslutning till Karapatiya-sjukhuset förberedde polisbefälet på plats ett dokument på singalesiska, som Sulochana Ramiah Mohan uppmanades underteckna. Hon har tamilska som förstaspråk och som journalist skriver hon på engelska, men förstår och kan även läsa singalesiska.
Det här är något som förekommit många år i Sri Lanka, inte minst under inbördeskriget, då tamilska medborgare under tvång och hot fått underteckna dokument som de inte kunnat förstå innebörden av – ofta med erkännanden för band till eller sympatier för den tamilska LTTE-gerillan.
Incidenten har uppmärksammats av såväl Free Media Movement (FMM) som Human Rights Commission i Sri Lanka. FMM beskriver händelsen som ”ett onödigt och oberättigat polisingripande som direkt hindrade mediernas rätt att bedriva fri och oberoende yrkesverksamhet”, rapporterade The Morning.
I ett uttalande uppmanar FMM chefen för polismyndigheten i Galle att omedelbart genomföra en opartisk utredning av händelsen och att vidta lämpliga disciplinära och rättsliga åtgärder mot de ansvariga.
Organisationen skriver vidare att ”alla försök att skrämma eller trakassera journalister i tjänsten utgör ett allvarligt hot mot mediefriheten och det demokratiska ansvarsskyldigheten”.
Sri Lanka Working Journalists Association, skrev i ett brev till ministern för inrikes säkerhet, med kopia till president Anura Kunara Dissanayake och landets högste polischef (Inspector General of Police, IGP), som citerades av The Morning, att säkerheten för journalister måste kunna garanteras.
Internationellt har händelsen inte uppmärksammats
Internationellt har händelsen inte uppmärksammats. Vare sig Reporters Sans Frontières (RSF, Paris) eller Committee to Protect Journalists (CPJ, New York) har än så länge skrivit något.
Hur Iran ser på pressfrihet är allmänt känt. Landet finns på plats 176 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2025. Noterbart är att en journalist vid det japanska public service-bolaget NHK, Shinnosuke Kawashima, sedan 23 februari sitter i Evin-fängelset. Detta sedan han och Mehdi Mohammedi, som arbetat som tv-fotograf för NHK, den 20 januari gripits av soldater från Revolutionsgardet i Iran i januari. CPJ har uppmärksammat fallet.
Nättidningen Sri Lanka Brief, som drivs av Sunanda Deshapriya, journalist och aktivist i exil i Schweiz sedan 2009, har lyft fram det som beskrivs som ”oroande tendenser”. Den baseras på en skrivelse som Working Journalists’ Association har lämnat till president Anura Kumara Dissanayake. Det handlar dels om händelsen kring intervjun, men också gripandet av redaktören för Lanka-e-News, Sandaruwan Senadheera, som besökt ön.
”SLWJA ber er respektfullt att säkerställa säkerheten för journalisten Sandaruwan Senadheera, som har utsatts för dödshot från Rajapaksa-regimen, och att garantera hans skydd. Vi begär också att en opartisk utredning genomförs angående de polisers agerande som hindrade journalisten Sulochana Ramiah Mohan i hennes tjänst, och att lämpliga disciplinära åtgärder vidtas. Vidare uppmanar vi er att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda journalisters yrkessäkerhet och frihet i Sri Lanka.”
Vidare står:
”Sådana incidenter tyder på en oroande försämring av demokratiska normer i samhället. Den fortsatta utvidgningen av undantagsförordningar, den växande skuggan av en polisstatsmiljö över hela landet och de ihållande lagar som undertrycker mediefrihet och medborgerliga friheter återspeglar tillsammans en oroande trend. Denna utveckling väcker oro för att den nuvarande administrationen kan vara på väg mot en repressiv styrningsmodell som påminner om Rajapaksa-eran.”
Sulochana Ramiah Mohan konstaterar:
”Den här händelsen har orsakat betydande störningar i min yrkesverksamhet, skadat mitt rykte, orsakat känslomässig stress, och har hindrat min förmåga att utföra mina uppgifter som journalist.”
I efterdyningarna har Sulochana Ramiah Mohan också utsatts för påtryckningar, då Criminal Investigation Department (CID) anmält ett inlägg på X.
Enligt CID skulle inlägget på X med länk till en artikel Sulochana Ramiah Mohan skrivit för Ceylon Today om Sri Lankas problem och oklarheter kopplade till regeringens beställningar av kol från Indien ha brutit mot lagar i Sri Lanka.
Free Media Movement Sri Lanka har granskat anmälan, den aktuella artikeln och inlägget på X och ser inget som befogar statens ingripande mot en journalist. FMM fördömer i ett uttalande som citeras av Newswire.lk beslutet och beskriver det som ett allvarligt intrång i yttrandefriheten och skriver i ett brev att de ska ta upp frågan med både lokala och internationella intressenter.
Dessutom är Sulochana Ramiah Mohan och Ceylon Today bara en av många journalister och medier som har rapporterat om landets kolaffärer. Statsmedierna har dock inte tagit upp frågan. Några dagar senare avgick landets energiminister, vilket Ceylon Today rapporterade om 19 april.
Frågan som infinner sig är om det finns ett samband mellan de två händelserna och att detta är ett steg i att försök att få tyst på en journalist som gör sitt jobb.
Tamilska oppositionspolitiker har tagit upp frågan i parlamentet. Regeringen har inte agerat. En rättsprocess är påfrestande för den som är klagande och kan dra ut på tiden. Faktum är att regeringen fortfarande kan ställa saker till rätta och hålla kursen i rätt riktning för demokratin.
Läs mer | Journalisten Sulochana Ramiah Mohan intervjuas
En längre intervju med Sulochana Ramiah publiceras här på Sydasien.se inom kort.
