Vid slutet av 1970-talet lärde Lars Eklund känna Thomas Bibin – ”en utomordentligt sympatisk person och kunnig journalist” som gick på djupet i Sydasien. Genom arbetet med Sydasienbulletinen, sedermera tidskriften Sydasien, fördjupades vänskapen.
Thomas Bibin och jag träffades första gången den 21 maj 1979 på ett möte på Göteborgs universitet. Jag hade nyss flyttat från Lund för att studera vid Journalisthögskolan i Göteborg, och Thomas just återvänt till sin hemstad efter några år i Stockholm, där han varit en drivande kraft i arbetet med att skapa en tidskrift med namnet Sydasienbulletinen.
Planeringen pågick under 1976 och det första numret gavs ut i början av 1977 och som utgivare angavs Sydasienkommitteérna i Sverige, varav en fanns i Stockholm, en andra i Malmö/Lund-regionen, en tredje i Göteborg samt ytterligare en på Gotland.
Bakgrunden till framväxten av dessa kommittéer, och behovet av dessa, var den turbulenta situationen i södra Asien vid mitten av 1970-talet. Det rådde undantagstillståndet i Indien 1975, auktoritära militärregimer styrde i Pakistan och Bangladesh, och den etniska konflikten eskalerade i Sri Lanka.
Många svenska journalister, forskare, biståndsarbetare och sydasiater i exil i Sverige engagerade sig i kommittéerna. Jag var själv inte involverad i arbetet med att få igång tidskriften, eftersom jag var upptagen med att genomföra två resor i Asien.
Men när jag kom till Göteborg sökte jag kontakt med den lokala kommittén som leddes av Geza Nagy vid Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Från första stund uppskattade jag Thomas, han var en utomordentligt sympatisk person och en kunnig journalist med erfarenhet av fältarbete i framför allt Sri Lanka. Han uppskattade också mig och vi utvecklade med tiden en vänskap som varade länge.
De första åren turades Stockholm och Skåne om i produktionen av nya nummer. Thomas entusiasmerade oss att skapa en tredje redaktion i Göteborg för att utveckla tidskriften och producera vart tredje nummer. Så blev det också.
Tillsammans med Stig Hansén, även han journalist, fortsatte jag att arbeta nära Thomas och Göteborgsgruppen även efter att jag flyttat tillbaka till Lund. Därför reste jag till Göteborg flera gånger varje år. Jag minns särskilt våra många monteringshelger med Thomas och hans familjs underbara sommarhus i Vassbotten i norra Bohuslän, alldeles vid gränsen till Norge.
På den tiden var tidningsproduktionen till stor del manuell. Vi skickade skrivmaskinstexter och layoutförslag till ett sätteri och fick tillbaka remsor med text och bilder som monterades till sidor med hjälp av sax och klister. Arbetet med tidskriftsmakeriet kombinerade vi med god mat, vin, skogspromenader in i Norge och bastubad vid sjön Bullarens strand.
Systemet med tre separata redaktioner var inte optimalt; numren blev helt olika och uppföljningar försvårades. Därför beslutade de tre redaktionerna att utse en ansvarig utgivare, samt låta en person samordna redaktionernas arbete som en spindel i nätet. Thomas tog till en början båda rollerna.
Efter sex månaders resande i Sri Lanka, Indien, Bangladesh och Burma i september 1982 såg Thomas till att jag sattes på posten som spindel, eller redaktör, och tidskriften bytte namn till Sydasien, kort och gott. Jag var kvar till 2007 och Thomas var kvar som ansvarig utgivare till 2011.
Läs mer | Fler minnesord
