Cyklonen Ditwah sköljde för tre veckor sedan över Sri Lanka med katastrofala följder. Över 700 människor miste livet. Tiotusentals bostäder och infrastruktur för miljardbelopp har förstörts. ”Vid tiden för cyklonen skrev vänner på olika platser runt ön till mig och jag fick se hur vattennivåerna steg inne i deras hus”, skriver Sydasiens redaktör. Nu väntar återuppbyggnad och bearbetning efter ännu ett trauma kopplat till en naturkatastrof.
Stormar, oväder och perioder med mycket nederbörd är inget nytt för Sri Lanka, eller Sydasien i stort. Ändå kom cyklonen i månadsskiftet november-december som en oväntad och mycket obehaglig överraskning för många öbor.
Vid tiden för cyklonen Ditwahs framfart i slutet av november och de första dagarna i december, när Sydasiens bok höll på att färdigställas för tryck, skrev vänner på olika platser runt ön och skickade bilder som visade hur vattennivåerna steg inne i deras hus. Den pålitliga norska vädersajten yr.no (med Colombo och Jaffna som några av de personliga förvalen) visade tydligt att det skulle bli än värre, när läget redan var allvarligt.
Ytterligare nästan fyra decimeter nederbörd på ett dygn rinner inte lätt undan. I kombination med vindstyrkor på upp till orkanstyrka i byarna så var det självklart att följderna skulle bli mycket allvarliga.
Beredskapen inför att hantera situationen hade, med facit i hand, kunnat vara bättre på alla nivåer i samhället, från den enskilde öbon till regeringen och myndigheter på lokal och nationell nivå. Det konstaterar lokala journalister, bland annat i Ceylon Today, som nu pekar på att länder som Indien, Bangladesh och Japan är på en högre nivå.
Och även om många öbor nu har synpunkter på en ökad politisering – att det mesta ska genom partikontor runt ön – så tycks det ändå som att befolkningen kommit samman. I stort sett alla öbor har nu upplevelser av katastrofen och kan på ett eller annat sätt relatera till den. Traumat är nationellt, inte regionalt eller kopplat till någon särskild etnisk grupp.
Det som tycks vara ett genomgående och bestående intryck är hur människor hjälpt varandra. Ambulanspersonal, polis, brandkår och militär har arbetat intensivt och frivilliga har också bidragit till att undsätta medmänniskor i nöd.
I en artikel för nättidskriften Groundviews framhåller Zayna Zubair att det i skolan borde vara obligatoriskt att lära ut kunskap i att hantera katastrofer och därmed höja krisberedskapen: ”Barn skulle kunna lära sig att tolka översvämningsvarningar, vad man ska packa i en nödutrustning och hur man kan leda sina familjer i säkerhet.”
En stor andel av befolkningen är inte simkunnig. Som utomstående är det lätt att tycka att den som bor på en ö som omges av stränder som lockar till bad och olika typer av aktiviteter i vattnet, måste kunna simma. Så enkelt har det aldrig varit. Många känner fruktan inför djupt vatten. Drunkningsolyckor sker varje vecka, men många av dessa skulle kunna undvikas genom obligatoriskt deltagande i simskola – och försiktighet.
Nu är det inte bara vattnet i sig som innebär en fara. Marken är på många platser underminerad. Vid kraftiga regn ökar risken för jordskred i kulliga och bergiga områden av ön. Hur farligt det kan bli när ler- och jordmassor rusar ner för branta sluttningar på ön har vi sett exempel på vid upprepade tillfällen genom åren. Oftast är det de minst resursstarka i samhället som har drabbats, de som inte har möjlighet att ta sig undan i tid och som kanske är bosatta på platser som egentligen är för farliga.
Den fysiska återuppbyggnaden är bara en del i det hela. För många människor har naturkatastrofen Ditwah etsats fast som ett trauma, när de sett hur anhöriga har försvunnit i vattnet. Även bland räddningspersonal som grävt fram kroppar ur leran finns en risk för posttraumatisk stress.
För landet i stort innebär den uppkomna situationen ännu en svår prövning. Regeringen, alltså den JVP-ledda vänsterkoalitionen NPP och presidenten Anura Kumara Dissanayake, har plötsligt fått skifta fokus. Redan den 1 december klubbades ett beslut i parlamentet om att inrätta en fond för återuppbyggnad, som också ska granskas av externa aktörer (med korruptionen under Rajapaksaregimen efter tsunamin 2004 i minnet).
Det diskuteras också hur fler kvinnor måste inkluderas i planeringsarbetet kring återuppbyggnaden. I den kommitté (länk till News.lk) som satts ihop för översyn av fonden finns talande nog inte en enda kvinna.
De jordbrukare i Sri Lanka som varit med några årtionden, vet att de måste vara beredda på att månader av hetta och torka kan följas av veckor av skyfall. De kan intyga att klimatet är förändrat. Det är inga naturliga säsongsskiften eller monsunperioder. Väderhändelserna blir tvära och mer extrema. Går det ens längre att förbereda sig för det värsta?
Från Jaffnahalvön rapporterade webbtidningen Northeastern Monitor om inte bara människor utan också kor drunknade i vattenmassor på fälten som förvandlats till sjöar. Ägarna har därmed mist sin intäktskälla och tvingas finna sig i den nya verkligheten. De är bara några av alla som behöver stöd för att komma på fötter.
Siffror och statistik visar på allvaret. Över 2,2 miljoner människor i öns samtliga distrikt har blivit direkt påverkade och på ett eller annat sätt drabbade.
Den 14 december hade det enligt, Reliefweb hittills bekräftats att 643 människor dött som en direkt följd av Ditwah, men 183 människor saknas fortfarande och siffran befaras stiga.
Tidningen Daily Mirror i Sri Lanka rapporterar den 17 december med stor exakthet att 66 132 personer befinner sig i 723 ”säkra läger” runt ön. 13 781 hus rapporteras ha blivit totalförstörda och 101 055 är delvis skadade. Flest hus har förstörts i distrikten Kandy och Nuwara Eliya, men i Puttalam är flest hus delvis förstörda.
Infrastrukturen är på många platser allvarligt skadad. Vägar och järnvägar är fortfarande ofarbara längs kortare och längre sträckor. Broar för biltrafik och järnvägsbroar, bland andra den berömda Seven Arches, bedöms vara hotade och inte säkra att använda.
Exakt hur illa det kan se ut i verkligheten syns på en bild som nättidningen Sri Lanka Brief publicerat: med en järnvägsbro som hänger i luften över en djup och bred ravin som bildats efter ett massivt jordskred. Då mycket mark är mättad av vatten finns fortsatt risk för fler jordskred och ras.
Ett annat stort problem är att dricksvatten förorenas då avloppssystem har svämmat över. Elektriciteten har satts ur drift i många hus. Då vatten har trängt in i elektriska installationer kan farliga situationer uppstå, eftersom vatten leder ström. Råttor, ormar och andra djur söker sig till torra platser och in i hus. Risken finns att myggburna sjukdomar ökar i omfattning kommande veckor.
Barn, äldre och människor med nedsatt rörlighet behöver extra tillsyn, omtanke och omvårdnad. Vi som befinner oss i den rikare delen av världen, där katastrofer kopplade till oväder och klimatförändringar än så länge är sällsynta kan i denna tid reflektera över vår förmåga till givmildhet.
Läs mer | Tema Klimat&vatten i #1 2020
