Så har det gått tio år sedan Sri Lankas långa och blodiga inbördeskrig till sist tog slut på en strandremsa i öns nordöstra del. Det storslagna firandet uteblev 2019 i skuggan av Vesak och det nya säkerhetsläget på ön efter terrorn på påskdagen. Samtidigt som människor sörjer har positioneringen inför presidentvalet påbörjats.
Månaden som förlupit sedan terrordåden den 21 april har förutom påsken inrymt muslimernas fastemånad Ramadan och buddisternas högtid Vesak som just i år sammanföll med att det gått precis tio år sedan inbördeskriget tog slut.
Regeringssidans uppmärksammande av krigssegern tioårsjubileum kom av sig. Vesak firas till minne av Buddhas födelse. Paraderande soldater med gevär i hand och stridsflygplan som flyger i formation rimmar illa med ickevåldsideal. Efter 2015 har regeringen också använt benämningen ”minnesdag” istället för som tidigare ”segerdag”.
Mycket har blivit bättre i landet under det gångna decenniet. Samtidigt gör regeringssidans ständiga dimridåer, bortförklaringar och förakt för sanningssökande att konflikten som ledde till inbördeskrig är långt ifrån löst.
Minoriteternas företrädare uttrycker att de känner sig som andra klassens invånare, med sämre medborgerliga rättigheter. Under tiden utvecklas nya konflikter och utvecklingen tar inte fart, vilket sammantaget slår hårt på landets ekonomi och människors välbefinnande.
Tillbaka till krigsslutet. Den 18 maj 2009 dödades Velupillai Prabhakaran vid lagunen Nandikadal, där hans kropp uppgavs ha hittats dagen efter. För att kriget skulle kunna förklaras över krävdes Prabhakarans död. Redan i början av 1970-talet startade han embryot till LTTE, Tamilska Eelams befrielsetigrar. Under kriget 1983–2009 ledde han sina självmordssoldater med klor av järn i de norra och östra delarna i en väpnad självständighetskamp för tamilernas räkning.
Sista chansen till en förhandlingslösning kom vid fredssamtal med regeringen efter vapenvilan 2002. Dessa blev fruktlösa.
Otaliga analyser av detta skeende har gjorts, inte minst i Mark Salters gedigna bok To End a Civil War (recension på Sydasien.se). De strandade samtalen ledde fram till den blodiga slutfasen i kriget som krävde 7 000, 40 000, 70 000 eller drygt 146 000 människors liv i de krigsdrabbade delarna. Ingen vet exakt, vilket också framkom i en rapport från en av FN tillsatt expertpanel 2011.
Prabhakaran uppgavs ha skjutits i en slutlig eldstrid med regeringsstyrkor. På en ikonisk bild som New York Times och flera andra av världens stora tidningar publicerade på förstasidan syns hans kropp på en bår bland flera tusen soldater. De fick en skymt av den nu döde man som präglat öns moderna historia och som var anledningen till att de var där uppe i norr istället för i sina hembyar i söder. Tamilernas väpnade uppror förklarades nedkämpat. ”Kriget mot terrorismen” var vunnet.
Regeringssidan vidhåller att Prabhakaran dödades i strid. Andra berättelser har kommit ut, bland annat genom en rapport från University Teachers for Human Rights i Jaffna. Fastslås kan att gerillaledarens tolvårige son Balachandran skickades över den då obefintliga frontlinjen tillsammans med livvakter för att säkra tigerledarens kapitulation.
När Prabhakaran kom till platsen ska hans son ha avrättats inför hans ögon. Bilder på sonen har visats i dokumentärer av brittiska Channel 4. Först är han vid liv och senare ligger han död på marken med bröstkorgen genomborrad av kulor, enligt experter från ett automatvapen som avfyrats på nära håll.
Efter ytterligare tortyr ska Prabhakaran ha skjutits med ett skott i sidan av huvudet från nära håll. Detta för att bilder på hans kropp och ansikte skulle kunna visa hans identitet. Den berättelsen har inte kunnat bekräftas.
Flera källor i Sri Lanka uppger att de fått veta att det var så det gick till och har information om att medlemmar av en tamilsk militant grupp på regeringens sida sköt tigerledaren. Bilder som spridits på Prabhakaran visar honom död, med ett skotthåll i huvudet.
Dåvarande arméchefen Sarath Fonseka och andra höga officerare håller fast vid att Prabhakaran stred in i det sista. Många tamiler har också svårt att tro att han skulle ha gett sig levande och låtit sig tillfångatas. Klart är att en levande Prabhakaran hade gjort tillvaron komplicerad för önationens ledare.
Fler ledare, gerillasoldater och civila avrättades krigets sista dagar. Detta sedan de fåtts att tro att de skulle kunna kapitulera under vit flagg till armén. Det kunde de inte. Regeringens mål var att i största möjliga mån radera ut LTTE. Källor inom armén har sagt till Channel 4 att ordern kom uppifrån, från högsta ort om att ”Döda alla!”. Det är enligt International Truth & Justice Project Sri Lanka (ITJPSL) ställt utom tvivel att de som kapitulerade under vit flagg avrättades, andra är bara ”försvunna”.
Dödssiffror är bara en av de tvistefrågor som FN har stora svårigheter att hantera. I FN:s råd för mänskliga rättigheter har ett motsträvigt Sri Lanka bearbetats under tio år. I mars 2019 fattades den senaste i raden av resolutioner, med uppmaningen att snabba på. Sri Lanka Campaign for Peace and Justice är en av de organisationer som granskar processen kritiskt, ett arbete som kan dra ut på tiden. Kanske ytterligare ett decennium?
Den singalesiska regeringssidan har valt att strunta i sanningssökande, något som enligt FN-resolutioner ska utgöra en grund i en försoningsprocess.
Sanningen skulle utan tvivel sätta de ansvariga på regeringssidan i dålig dager, även om båda parter i konflikten har begått allvarliga människorättsbrott. Segrarna har fortsatt trycka ner de besegrade. Efter kriget har många före detta gerillasoldater i de norra och östra delarna utsatts för sexuellt våld. Rehabiliteringen innebar ofta straffarbete.
Klyftorna har inte överbyggts, snarare är de än bredare och djupare. Även om de flesta vill gå vidare med sina liv har det inte varit fullt möjligt. De tamilska medborgarna har inte heller sett något av en sedan länge utlovade regional maktdelning i någon form.
Årets Vesak blev en blek tillställning. I den engelskspråkiga dagstidningen Ceylon Today 18–19 maj beskrivs kring den senaste tidens händelser och det faktum att det är tio år sedan kriget tog slut. De flesta singalesiska buddister följde arméchefens råd och stannade hemma istället för att besöka sina tempel. Många tände ett ljus och sände tankar av tacksamhet till de unga singaleser som offrade sina liv i kriget för att bevara ön odelad och bekämpa den rörelse vars medlemmar betecknades som terrorister.
Tamiler hedrar den 18 maj de tusentals civila tamiler som dödades i krigets slutskede. Det kallas en minnesdag för Mullivaikal, byn där kriget tog slut. På grund av regeringens och arméns restriktioner har detta sedan krigsslutet ofta skett i smyg. Nu kunde ändå en minnesstund hållas på platsen under strikt polisövervakning. Deltagarna uppmanades att hålla sig inom ramarna, vilket innebär att inte hedra minnet av fallna tigersoldater.
Den singalesiske människorättsaktivisten Ruki Fernando var på plats i norr för att delta vid minnesceremonier. Han konstaterade att en del evenemang genomfördes trots strikta säkerhetskontroller. I en artikel för Sunday Observer beskrev han de umbäranden och den tid av skräck som människor i krigszonen upplevde 2009.
Groundviews noterade att armén och polisen registrerade människor vid säkerhetskontroller och flera av de som deltagit förhördes i efterhand. Veckan efter Vesak genomförde armén en rad ceremonier till minne av krigssegern.
Den 21 maj uppmärksammades att det gått en månad hade gått sedan lokala islamistiska extremister sprängde sig själva för att döda katoliker och utländska besökare på ön. De hade inspirerats av terrorsekten IS och deras idéer och trodde uppenbarligen att denna ondskefulla handling skulle innebära en seger för deras sak.
Vanliga, fredliga muslimer uttrycker att de känner av hur deras tidigare grannar nu är misstänksamma. Muslimer som ger sig ut i trafiken kontrolleras hårt av polis. Militärens specialstyrkor genomför räder mot misstänkta extremister.
I nordvästra delen av ön gick singalesiska våldsverkare den 12 och 13 maj till attack mot muslimska samhällen. Butiker, hem, moskéer och människor attackerades (länk till Al-Jazeera). En man dödades. De materiella förlusterna var omfattande. Bland annat totalförstördes öns största pastafabrik. I staden Minuwangoda nära Colombo vandaliserades butiker. Enligt journalister på plats är 90 procent nedbränt eller förstört. Människor, inte bara muslimer, är rädda och förtvivlade.
För de ansvariga politiska ledarna fungerar terrordåden den 21 april som en distraktion, vilken effektivt tagit bort uppmärksamheten från det ännu obearbetade inbördeskriget. Detta bör bara bli tillfälligt. Påskdagens enskilda vansinnesdåd står sig slätt i relation till inbördeskriget som satte en djup prägel ön.
En rekyl har redan kommit. President Maithripala Sirisena, som ansvarar för försvar, lag och säkerhet, hade informerats av sin säkerhetstjänst om att det varnats för kommande terrordåd mot katolska kyrkor. Han vidtog inga åtgärder och säger att han inte hade informerats.
Colombo Telegraph som publiceras från London har avslöjat att källor inom försvarsdepartementet säger att presidenten visst hade fått veta.
Sirisena reste på semester till Indien och Singapore och kom tillbaka dagen efter terrordåden. I Sri Lanka sitter styrande politiker säkert i stolen, trots uppenbara brister och snedsteg. Det är Sirisena främst själv ett exempel på efter förra årets misslyckade konstitutionella kupp som han drog igång. Sirisena har avskedat polischefen och försvarsministeriets chef. Dessa ska nu ställas inför rätta. Men Sunday Times of Sri Lanka rapporterar om planer inom parlamentet på en misstroendeförklaring.
FN:s rådgivare för förebyggande av folkmord höjde efter våldsamheterna 12–13 maj ett varningens finger för läget i Sri Lanka i ett uttalande. Dieng har tidigare påtalat att politiska hänsynstaganden inom FN stoppade ett uttalande om risken för folkmord på tamiler i Sri Lanka 2009. Sirisena slår genom sin underhuggande ambassadör i FN-maskineriet ifrån sig genom ett uttalande.
Samtidigt har Sirisena personligen låtit frikänna Galagoda Atte Gnanasara Thera, buddistmunken som leder extremistorganisationen BBS. Denne dömdes häromåret till sex års fängelse, inte för att ha uppmanat till våld mot icke-buddister (läs muslimer), utan för upprepade fall av trots mot domstol.
Sirisenas dagar på presidentposten är hur som helst räknade.
Ett presidentval ska enligt valförrättaren hållas senast den 8 december i år. Sirisena har dragit på beslutet och vill enligt uppgifter skjuta upp valet till nästa år. Nu vill han hänvisa till att det inte är möjligt att genomföra ett presidentval under rådande omständigheter.
Noterbart är att Gotabaya Rajapaksa, försvarsdepartements chef 2005–2015, pratade om kärlek i ett budskap med anledning av Vesak. Hans bror Mahinda Rajapaksa, president 2005–2015, tonar för många singaleser fortfarande fram som en landsfader. Den gångna veckan har han hedrat fallna soldater och följt skolbarn till skolan för att visa att de ska känna sig trygga.
Allt mer pekar på att brödernas gemensamma plan är att ”Gota” blir president och ”MaRa” premiärminister. Frågan är om något eller någon i ljuset av den senaste månadens händelser kan stå i vägen för Rajapaksas återkomst till makten.
Fakta | Medier i Sri Lanka
De flesta tidningar på nätet, även e-tidningar med tidningssidor, är gratis på nätet. Singalesiska och tamilska tidningar kan numera översättas direkt i webbläsaren. Det blir inte perfekt, men ger en fingervisning om innehållet för alla som inte kan språken.
