Genom årets fredspristagare sätts yttrandefrihet och människors rätt till oberoende journalistik i fokus och litteraturpristagaren kastar ljus på migration i världen. Prisen kan bidra till ökad kunskap och att frågor lyfts.
I vanlig ordning får pristagarna i litteratur och fred mest uppmärksamhet. Dessa får vi lära känna in på livet, medan pristagarna inom vetenskaper och ekonomi nu som oftast hastigt skymtar förbi. Och i skuggan av covid-19-pandemin blir det inte heller i år några större festligheter och tacktal på plats i Stockholm respektive Oslo.
Förespråkare av yttrandefrihet över hela världen, journalister och demokratiaktivister uttryckte under fredagen glädje över den norska Nobelkommitténs val av fredspristagare.
Alla som vistats och verkat i diktaturer, bräckliga demokratier eller i länder där det pågår väpnade konflikter vet vad priset handlar om i praktiken. Mönstren är desamma världen över, i alla världsdelar, i länder där yttrandefriheten inskränks och människor som talar ut eller arbetar med att sprida information lever med hot om våld.
Maria Ressa och Dmitry Muratov var internationellt kända i människorätts- och journalistkretsar, för det mod de visat under årtionden. Beskedet om att just dessa två journalister, från Filippinerna respektive Ryssland, får priset möttes av glädjeyttringar i ”branschen”. Ingen pressfrihetsorganisation sattes heller över någon annan.
Muratov dedikerade priset till de sex kollegor på tidningen Novaya Gazeta som dödats på grund av sin yrkesutövning. Sedan 1992 har över 1400 journalister i världen som gett sig in i elden bränts inne.
I motiveringens allmängiltiga slutkläm står att läsa: ”Utan yttrandefrihet och pressfrihet blir det svårt att framgångsrikt främja vänskap mellan nationer, nedrustning och en bättre världsordning för att lyckas i vår tid.”
I Sydasien är pressfrihet en fråga om ständig kamp
I Sydasiens länder är pressfrihet en fråga om ständig kamp. Krishn Kausik vid Indian Express konstaterar torrt att Indien rankas lägre än Filippinerna på pressfrihetsskalan. De framsteg som gjorts på senare år i Afghanistan är efter talibanernas maktövertagande utraderade. I Sri Lanka är de tiotals journalistmorden åren 2004-2010 fortfarande olösta.
För den som vill lära känna Abdulrazak Gurnah och vad han förmedlar genom sitt författarskap ska lyssna på ”Lundströms bokradio” i P1. Gurnah är, som alla numera känner till, född på ön Zanzibar som hör till Tanzania.
Det är inte alltid som Svenska akademins utvalda författare väcker en bred nyfikenhet och deras böcker sprids i bredare folklager. Årets pristagare kan av olika skäl bli ett undantag.
På tal om yttrandefrihet. Förra helgen avled konstnären Lars Vilks och två av hans livvakter i en trafikolycka i Småland. Vilks blev världskänd för sina Muhammedkarikatyrer. Det diskuterades om dessa enkla skisser verkligen var konst. Och de som ifrågasatte med just den motiveringen missade såklart hela poängen.
Men många muslimer blev stötta. De såg det som ett påhopp från väst på deras kultur. Tidningar som återpublicerade bilder på teckningarna (Nerikes Allehanda var först 2007) möttes av dödshot från islamistiska extremister.
Det piskades upp allt mer hätska stämningar. Tecknaren skulle helst halshuggas och bödlarna skulle belönas rikligt. Vilks fick gömma sig och fick, motvilligt, livvaktsskydd. Efter terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris 2015 och terrordådet i Köpenhamn 2016 skärptes bevakningen.
Det är länge sedan kättare straffades och brändes i Sverige. På de flesta håll i världen går det bra att tro på något, eller inget alls, och att ifrågasätta religion. På andra håll är det inte tillåtet att tro och i vissa länder finns det bara en tillåten tro och den som säger sig inte tro eller tro på något annat kan dödas. Frihet kan inte tas för given.
I Afghanistan finns i nuläget inte mycket livsluft för filosofer. Hur man botar en fanatiker, det är frågan för folk att ta sig an i stort och smått. Men de som borde läsa och ta till sig av författaren Amos Oz tankar skulle aldrig få för sig att läsa något som kan rucka på sin bild av världen. Det är ett otäckt maktutövande som står i kontrast mot tankar om yttrandefrihet, alla människors lika värde och kväver glädjeämnen som musik, konst, idrott, läsande och lärande.
Mordet på redaktören Lasantha Wickrematunga tas upp i folktribunal
Den 2 november uppmärksammas internationella dagen för stopp för straffrihet för brott mot journalister. Just denna dag blir upptakten för ett initiativ kallat A safer world for the truth, som ska kasta ljus på frågan genom en folktribunal, passande nog i Haag.
Bakom initiativet, står Reportrar utan gränser, Committee to Protect Journalists och Free Press Unlimited. Det börjar med en open hearing, som följs av tre separata sammankomster nästa år, där tre mordfall sätts under lupp – fall som skulle kunna lösas.
Ett av tre fallen är mordet på Lasantha Wickrematunge. Han dödades i Sri Lankas huvudstad Colombo i förmiddagstrafiken den 9 januari 2009, då åtta män som färdades på fyra motorcyklar omringade bilen och attackerade Lasantha, som var redaktör för Sunday Leader, den en gång inflytelserika tidningen som även den somnat in.
Kanske blir det ett slag i luften, eller så bidrar det till att rättvisa äntligen skipas. Tanken är att stater och makthavare inte ska kunna låta mörda medborgare och komma undan. De utpekade och deras hjälpare viftar bort rop på sanning, duckar, ljuger.
Hur som helst sätter fredspriset 2021 fingret på frågor kring sanning, skuld och konsekvens. Och rättvisan är möjlig.
Läs och lyssna | Nobelpris, motivering och relaterat
Martin Schibbyes initierade analys på Blankspot.se, med utgångspunkt i sitt första möte med fredspristagaren Maria Ressa.
Projektet A Safer world for the truth och folktribunalen i Haag.
Programmet om Nobelpristagaren i litteratur 2021, Abdulrazak Gurnah, i ”Lundströms bokradio” i Sveriges Radio P1.
Mer om motiveringen till fredspriset kan läsas i pressmeddelandet från Nobelstiftelsen, som också presenterar de andra pristagarna.
Maria Ressas nyhetsorganisation Rappler.
