För de flesta som bor i mångmiljonstaden Karachis fattiga kvarter är livet en daglig kamp för att få ekonomin att gå ihop. Men för transpersoner som Bindiya Rana, 35, är utmaningarna ännu större.
Bindiya Rana arbetar med att sälja kläder på gatumarknaden i området Mehmoodabad i Karachi. Som transperson ingår hon i en grupp som kallas hijra, och för dem är social stigmatisering och diskriminering en del av vardagen i det mycket konservativa pakistanska samhället.
Det finns inga officiella siffror över hur många transpersoner det finns i landet, men uppskattningarna varierar från runt 80 000 till ända upp till en halv miljon, och en stor andel av dem bor i den sydliga hamnstaden Karachi.
Bindiya Rana växte upp i ett medelklasshem och blev redan som barn medveten om sin identitet. I sitt offentliga liv var hon en pojke, men när hon var ensam i sitt rum klädde hon sig som en flicka, använde läppstift och dansade. När hon blev större rymde hon hemifrån och var borta i två månader, men med tiden började hennes föräldrar acceptera henne för den hon var.
De flesta andra transpersoner möter inte den acceptansen, utan blir utfrusna av sina familjer och har inget val förutom att söka upp de grupper av hijras som ofta leds av en guru som får rollen som beskyddare av gruppens medlemmar.
Få går klart skolan och har som vuxna små möjligheter på arbetsmarknaden. Många transpersoner tvingas som vuxna leva på att dansa på gatan eller dansa på bröllop, där de utsätts för hån. Andra tvingas försöka överleva som tiggare eller som prostituerade.
Bindiya Rana berättar att de ofta möter både fysiska och verbala övergrepp och att såväl poliser som läkare och myndighetsföreträdare ofta utsätter dem för kränkningar. Det är även vanligt att transpersoner blir misshandlade.
I slutet av maj avled en transperson på ett sjukhus i Peshawar av skottskador. Enligt vissa rapporter dog hon på grund av att andra patienter och läkare försenat vårdinsatserna genom att diskutera om hon skulle vårdas på kvinno- och eller mansavdelningen på sjukhuset. Fallet var bara ett i raden av flera våldsdåd mot transpersoner som rapporterats från nordvästra Pakistan under året.
En ledarskribent i tidningen Daily Times skrev efteråt att det tycks finnas en form av mental apartheid i landet där transpersoner “väcker ett sådant förakt att deras liv inte har minsta värde”.
Efter en lång strid blev landets transpersoner erkända som fullvärdiga medborgare genom ett beslut från Högsta domstolen 2012, och därmed fick ett tredje kön för första gången juridisk status.
”Vi var i sjunde himlen”
– Vi var i sjunde himlen, säger Bindiya Rana om beslutet, som innebar att transpersoner fick rätt till id-kort, rätten att rösta och ärva, på samma sätt som alla andra medborgare.
Myndigheten som står bakom utfärdandet av id-kort kom dock till en början att kräva att transpersoner först skulle genomgå förnedrande läkarundersökningar.
– Då gick vi ut på gatorna och protesterade och lyckades få dem att ändra sig, berättar Bindiya Rana.
Men trots att fyra år har gått saknar många transpersoner fortfarande id-handlingar. För att få ett id-kort krävs officiella uppgifter om föräldrar, och för de flesta som blivit utfrysta av sina familjer är det helt enkelt omöjligt att uppfylla. Resultatet har blivit att många transpersoner fortfarande saknar id-kort och därmed inte har tillgång till alla rättigheter.
Andra insatser för att förbättra transpersoners status har i vissa fall varit rent kränkande. I Karachi beslutade exempelvis den lokala skattemyndigheten att man skulle anställa transpersoner för att hjälpa till att driva in skulder – genom att låta dem dansa utanför hemmet till skuldsatta människor, för att på det sättet få dem att skämmas och göra rätt för sig.
– Det var fruktansvärt förnedrande för oss, säger Bindiya Rana.
Hon säger att visa framsteg har gjorts, men menar att de fientliga attityderna mot transpersoner lever vidare. I maj 2013 ställde Bindiya Rana upp som en oberoende kandidat i valet till det lokala parlamentet, utan att komma in.
– I stället för att stötta mig så hånade människor mig på alla tänkbara sätt, berättar Bindiya Rana.
För sju år sedan bildade hon en egen organisation i syfte att förbättra situationen för Karachis transpersoner. Målet är att arbeta för bostäder, utbildning, arbetstillfällen och en telefonlinje som människor kan ringa för att få stöd.
– Vi är det bortglömda folket, men jag kommer att fortsätta kampen för jämlika rättigheter så länge jag lever, säger Bindiya Rana.
Alec Forss och Humaira Israr /IPS
