Nattens nöjen i Bhutan

Thimphu – och i än mindre grad andra städer i Bhutan – kan näppeligen konkurrera internationellt vad gäller kvälls- och nattliv. Men det betyder ju inte att det saknas, tvärtom. Det finns ett försvarligt antal ställen där man kan hänga ut och släppa loss under de mörka timmarna.

Öppettiderna varar dock bara fram till mellan klockan elva och två beroende på stället, framförallt i huvudstaden Thimphu, men i mindre mån även i t ex näst största staden Phuntsholing på gränsen till Indien och Paro med internationella flygplatsen och många turister.

Det bjuds på allt från bhutanesisk och internationell karaoke, lokal och global eller indisk pop och rock, sång, shower och sist men inte minst diskodans, samt förstås bar med allehanda drycker och tilltugg. De flesta har bara öppet fredag, lördag och eventuellt onsdag.

Längs huvudstråket Norzin Lam och andra gator i Thimphu är gång- och biltrafiken mycket livlig – snudd på trafikstockning – på veckoslutet med påfallande många suvar transporterande inkommande och hemfärdande firare – det är ju bara en relativt välmående kategori som har råd med detta slags nöjesliv. Mindre bemedlade hänvisas till enklare spritbarer (av vilka det lär finnas minst sjuhundra i Thimphu). Biltrafiken kompletteras av fotvandrare på trottoar såväl som körbana, somliga märkbart påverkade av starka drycker (och kanske dito substanser?)

Det jämförelsevis rika utbudet i Thimphu är relativt nytt. För tio till femton år sedan fanns det bara en handfull, bland annat Om Bar och The Hub. Första gången undertecknad var i Bhutan 1996 fanns det om minnet inte sviker bara ett enkelt ställe i en betongkal källarvåning på en sidogränd till Norzin Lam, där några modiga ungdomar klädde sig i jeans diskret inomhus – då rådde strikt påbud om traditionell ’nationell’ klädsel kira och gho på offentlig plats, och ’modern’ musik sågs med skepsis av myndigheterna.

Det hetaste stället är för närvarande Viva City som öppnade 2014 och där det är fullt ös utanför och på dunkande dansgolvet (Se deras lanseringsvideo på Youtube ) .

Men det finns ytterligare ett slags nöjesetablissemang som är mer bhutanesiskt, drayang. Drayang (som betyder melodi) är ett slags music hall eller karaokebar om man så vill, där flickor – oftast i kira – dansar och sjunger på scenen på uppdrag av åskådarna (Se hur det går till på t ex följande videoklipp  eller detta). Flickorna går runt med en anteckningsbok och om man vill att de skall sjunga betalar man en mindre summa som man tycker är lagom och antecknar det i boken. Om man så vill kan man be om en särskild sång, eller så låter man flickan välja. Sedan uppträder de i tur och ordning på scenen. På-begäran-uppträdande varvas med minishower. Publiken är blandad, några par men allra mest män i olika åldrar, oftast i grupp. Inte bara flickorna kan uppträda utan även hugade i publiken kan emellanåt gå upp på scen för att sjunga och dansa.

Flickorna tenderar att vara lågutbildade, ha svårt att hitta andra jobb och komma från fattiga familjer på landsbygden (till vilka de skickar pengar), men det finns även ett mindre antal, inklusive studenter och enstaka statsanställda, som drygar ut lönen eller inkomsterna eller som bara tycker om att dansa och sjunga. Åtminstone på mer reputerliga drayang har flickorna en acceptabel – vill det synas – grundlön plus ersättningen för sångerna (varav dock en betydande del går till etablissemanget).

Drayang har ett – delvis berättigat – tvivelaktigt och sunkigt rykte som supställe och prostitutionskontakt. Det tvivelaktiga består i att kunder stundom efteråt avviker efteråt tillsammans med någon av flickorna, något som drayangstället naturligtvis är medvetet om men inte involverat i (prostitution är i princip olagligt). Detta är dock inte nödvändigtvis dominerande, det mesta verkar stanna vid mer eller mindre närgånget flirtande med de ofta betydligt äldre manliga kunderna. Men även detta ger förstås alla ett dåligt rykte och utsätter flickorna för ovälkomna närmande t ex när de skall åka hem.

Drayangägarföreningen har förstås en annan åsikt och betonar att man strävar efter att höja kvalitén och snygga till lokalerna och uppförande, samt att man anställer flickor som annars skulle vara arbetslösa, kort sagt att det är ett arbete vilket som helst, inte kvinnoexploatering, en åsikt som även till en del stöds av vissa kvinnoorganisationer, och att det hjälper till att bevara traditionella sånger och kultur. Myndigheterna har också på senare år skärpt regler och övervakning (Det finns ett par akademiska studier om drayangunderhållarna, se faktarutan).

Det lär finnas nästan femtio drayangs i Bhutan, varav fjorton i Thimphu, med totalt uppåt trehundra anställda, runt 60 procent kvinnor. Några av de största och mest kända i Thimpu är Kalapingka Drayang, Tashi Tagay Drayang och Trophel Drayang.

Läs mer | Om drayangunderhållarna

En artikel om de kända drayangunderhållarna publicerades i Bhutan Times 2018-01-27 (artikeln ej längre tillgänglig hos Press Reader eller Bhutan Times).

Akademiska studier om drayangunderhållarna (båda kan laddas ned från nätet):

Tshering Lhamo, Women Entertainers of Drayangs in Bhutan: A Feminist Intersectional Analysis of Body Labour, Masteruppsats Wageningen University, februari 2013.

Robert Lorway, Gampo Dorji et al, The Drayang Girls of Thimphu: sexual network formation, transactional sex and emerging modernities in Bhutan, Culture, Health & Sexuality, december 2011.