Karachi drabbades förra helgen av massiva skyfall. Liknande monsunregn har inte uppmätts sedan 1931. Journalisten Zofeen T. Ebrahim, som bland annat är redaktör för The Third Poles rapportering i Pakistan, ger en bild av sin just nu dränkta hemstad.
Det är inte varje år det regnar i Karachi under monsunen. Men när regnet väl kommer, så är det med besked. Översvämningarna i samband med tre dagars skyfall i slutet av augusti har fått katastrofala följder och 47 döda genom drunkning, elstötar, raserade hus och kollapsade vägar.
Tjugo distrikt i provinsen Sindh, där Karachi är huvudstad, har förklarats ”katastrofpåverkade”. Personal från de väpnade styrkorna har kallats ut för att rädda strandade människor, dela ut mat och bistå med medicinsk hjälp.
Många delar av Karachi var utan elektricitet under 50 timmar, med störningar för såväl tillgång till internet, fast telefoni och nätverken för mobiltelefoni.
Kvinnor, barn och äldre vadade genom midjedjupt, smutsigt vatten för att nå räddningsbåtar när regnet fortsatte ösa ner. Båtarna var i sin tur tvungna att navigera runt flytande möbler, bilar, motorcyklar och annat som tryckts runt av kraften i det forsande översvämningsvattnet.
Enligt Pakistans meteorologiska institut var nederbörd i Karachi 484 millimeter under augusti, vilket bland annat den pakistanska dagstidningen Dawn rapporterade om. Den högsta dagliga nederbörden, 130 mm, uppmättes vid PAF Faisal Base den 28 augusti.
– Förra året, under de tre monsunmånaderna, registrerade PAF Faisal Base totalt 345 mm regn. I år på bara två månader har över 600 mm regn registrerats där, säger Sardar Sarfaraz, som är chef för Meteorologiska institutet i Karachi till The Third Pole.
– Dessa regn är oöverträffade. Med all sannolikhet är detta som en avvikande händelse. Senast ett så intensivt regnande registrerades var 1931, säger Sarfaraz. Men jag kan inte helt säkert fastslå att nederbörden kan kopplas samman med klimatförändringar.
Monsunperioderna kommer att bli allt intensivare kommande år på grund av klimatförändringarna
– På grund av global uppvärmning och dess effekt på den hydrologiska cykeln kommer vi att se en fortsatt intensifiering av monsunperioderna under kommande år, förutspår klimatexperten Imran Khalid, chef för Sektionen för miljö och klimatförändringar i Islamabad-baserade Institutet för hållbar utveckling.
Khalid undrar hur det sett ut i Karachi utan klimatförändringar. Enligt honom har stadens problem i alla fall främst sina rötter i bristfällig styrning och planering.
– Genom att inkräkta på och blockera strömmarna som utgör naturliga vattendrag har myndigheterna under årtionden banat väg för att vi ska misslyckas, påpekar han.
Han kallar översvämningsbilderna som kan ses på tv som en manifestation av ”årtionden av apati och okunnighet om naturlagar”.
– Om du blockerar vattenflödet kommer det att ta en annan väg runt dig. Och om det inte kan flöda runt dig kommer det att fortsätta att stiga tills det helt omsluter dig, säger Khalid.
Kriserna är alltså egenhändigt skapade. Nu måste naturen införlivas i stadsplaneringen. I Karachi finns över 550 stora och små dagvattenavlopp, som är i behov av en grundlig översyn.
– Genom åren har några så breda som 60 meter krympts till bara 18 meter, på grund av olaglig byggnation, erkänner Karachis avgående borgmästare Waseem Akhtar, som är chef för Karachi Metropolitan Corporation (KMC).
När han den 30 augusti lämnade sin tjänst och sitt kontor sa han:
– Karachi är för alla, men ingen är för Karachi.
Han menar att hela staden sjunker på grund av alla intrång som gjorts. Inte sällan har myndigheterna varit inblandade.
Det har underlättats för människor med kontakter att bygga hyreshus på olämpliga platser, enligt Noman Ahmed, dekan för avdelningen för arkitektur- och förvaltningsvetenskap vid Karachis NED-universitet.
– De boende längs dessa vanligtvis torrlagda flodbäddar som inte haft mycket vattenflöde under årtionden hade inte en aning om vad som väntade dem när störtfloderna vid Gujjar Nala plötsligt kom, konstaterar Noman Ahmed.
Arkitekten och kulturarvskonsulten Marvi Mazhar pekar också på ”oplanerad och oreglerad tillväxt, brist på övervakning och korruption” som viktiga orsaker till den förödelse som regnen åsamkat stadens 16 miljoner invånare. Stora markytor som tidigare var mjuka, gräsytor där det tidigare också fanns mer träd, har förvandlats till betong och asfalt och dessa ytor kan inte längre absorbera vatten.
Problemet har kvarstått trots domstolsavgöranden, inklusive ett beslut från landets Högsta domstol om att all olaglig konstruktion ska tas bort från Karachi. Det är en ytterst svårhanterlig fråga enligt Ahmed. Sopor och bråte som lämnats gör att problemen eskalerar, eftersom vattnet inte kan rinna förbi.
– De här kanalerna för avrinning skulle i själva verket kunna försköna staden, med planteringar på vardera sidan. De kunde ligga som ett nät över staden, precis som i Amsterdam, säger Mazhar.
Nu är det upp till de ansvariga i staden att tillsammans med invånarna se till att lösa frågan. Premiärminister Imran Khan har sagt att han vill ha en permanent lösning på problemen som rör avrinning, avloppssystem och vattenförsörjning.
Enligt Ahmed behövs en omfattande politik för inte bara dagvattenavloppen utan även andra vattenvägar och utrymmen där vatten däms upp. Att arbeta med punktinsatser kommer inte att ge önskat resultat. Han påpekar att alla som drabbas måste få nya bostäder:
– Styret för Sindh förfogar över gott om mark i Karachis förorter. Om denna förflyttning görs steg för steg behöver inte alla kastas ut på en gång.
Många invånare känner sammanbrottet av kommunala tjänster och därmed följande problem som översvämningarna nyligen beror på att Karachi har blivit för otrevlig för att kunna styras.
Utmaningen ligger i att landägande organ på olika nivåer ska samarbeta med både stadens styre och provinsregeringen.
En liknande situation råder i städer över hela Sydasien. Inte minst i Indien har protester ägt rum mot den ohållbara situationen, som i Kolkata i maj.
När katastroferna inte längre bara drabbar de allra fattigaste i slumområdena, utan även människor i medelklassområden, blir det mer tyngd bakom protesterna. Det återstår fortfarande att se om det blir några synliga resultat av dessa protester.
Läs mer
Den här artikeln publicerades först av The Third Pole den 31 augusti 2020. Redan i en artikel juli 2020 rapporterade The Third Pole om den tickande bomb som sopbergen i kanalerna utgjorde.
The Third Pole är en icke-vinstdrivande organisation baserad i New Delhi och London som arbetar kring frågor som rör ”den tredje polen”, alltså området vid Himalaya och det tibetanska höglandet och de tio stora floder som förser 1,3 miljarder människor med dricksvatten. Arbetet handlar i första hand om att belysa situationen och bidra till att sprida kunskap. Initiativet ämnar till att arbeta för att lösa problem över gränser och att dela kunskaper mellan olika discipliner. The Third Pole bidrar med informationsutbyte, vilket “krävs för långsiktigt tänkande och fortsatt samarbete mellan regeringar, experter och civilsamhället”. Lokala redaktörer är placerade i Kathmandu, Beijin, Dhaka och Karachi.
