Migrationen över Medelhavet ökar. Under årets tre första månader har över 30 000 migranter anlänt till Italien och inte sedan 2017 har så många dött på vägen. En stor del av dessa har sitt ursprung i Sydasien, en av dessa var bangladeshiske Al Amin Matubbar. Läs om resan som ledde till hans död.
– När jag fick nyheten om att hans båt hade sjunkit blev jag helt förkrossad. Jag var som apatisk i flera dagar, säger Al Amins mamma Chameli Begum.
Det var morgonen den 11 mars klockan 02.28 som organisationen Alarm Phone fick ett samtal. En båt med 47 personer ombord som var på väg från Libyen över Medelhavet var i sjönöd, och situationen var kritisk. Båten var på drift och vädret hårt. Personerna i båten skrek efter hjälp.
– Vi förväntade oss inte några samtal alls den natten, så vi blev rätt överraskade när de ringde, säger Britta Rabe, som är volontär på organisationen Alarm Phone som arbetar med att hjälpa migranter som befinner sig i sjönöd genom att vidarebefordra deras nödanrop till myndigheter och andra räddningstjänster.
– Under det första samtalet hörde vi bara: ”snälla hjälp oss” innan linjen bröts. De lät desperata och hade panik, säger Britta Rabe.
Hon försökte att ringa tillbaka, men utan att få något svar.
– Kanske var det vädret som gjorde att de inte hörde telefonen eller så kopplade den inte, säger hon.
Men efter en stund ringde personerna på båten tillbaka.
– Jag vet inte exakt vem det var som ringde, det frågar vi inte. Vi frågar i första hand var de befinner sig och hur deras situation ser ut.
Den första positionen som Britta Rabe fick på båten var N 33°56, E018°28 – vilket nästan är halvvägs mellan Benghazi i Libyen där de hade startat och Sicilien dit de var på väg.
– Vi kontaktade myndigheterna direkt och började leta efter fraktfartyg som var i området och som eventuellt kunde komma till undsättning. I vanliga fall finns det inte så många i just det området.
Men i det här fallet fanns en fraktbåt inte allt för långt bort, så de kontaktade myndigheterna i Italien och informerade om detta. Men inget hände.
– Nätterna är väldigt farliga, så vi bestämde att vi skulle ha kontakt med båten ungefär varje halvtimme eller timme, säger Britta Rabe.
Ombord på båten fanns 21-årige Al Amin Matubbar. Han hade lämnat sitt hem och familj i Nagarkanda upazila (motsvarande kommun) i Faridpur i Bangladesh den 5 januari för att försöka ta sig till Italien. Det var just efter att han hade blivit färdig med sin gymnasieexamen (SSC).
Tanken från början var inte att bege sig den livsfarliga vägen genom det krigshärjade Libyen för att sedan smugglas över Medelhavet, utan siktet var istället inställt på Singapore.
– Människosmugglaren Murad övertalade honom att åka till Italien istället, säger Al Amins mamma Chameli Begum och fortsätter:
– Murad jobbar tillsammans med en person, Sojib, som befinner sig i Sicilien. När Al Amin skulle vara framme på Sicilien skulle han ordna ett jobb år honom.
Enligt Kazi Abdul Kalam, ordförande för Dangi Union Parishad i Faridpur, så är Murad en människosmugglare som tjänat stora pengar på att olagligt smuggla över 200 ungdomar och unga vuxna från Bangladesh.
Under 2022 migrerade över 1,1 miljoner bangladeshier, vilket är den högsta siffran någonsin för ett sydasiatiskt land, enligt myndigheten för arbetskraft, anställning och utbildning (BMET) i Bangladesh.
Saudiarabien, Oman och Förenade Arabemiraten är de länder dit flest bangladeshier migrerar. Därifrån kan de sedan ta sig vidare till andra länder. Skälen till migrationen är till största del ekonomiska och omkring 35 miljoner bangladeshier lever i dag i fattigdom, enligt Bangladesh Poverty Watch Report 2022.
Al Amins familj hade tidigare försörjt sig genom småskaligt jordbruk, men i och med att hans pappa, Mostafa Matubbar, bland annat blivit äldre har det blivit svårare att klara sig. Som äldsta sonen i familjen, med en lillasyster som studerar till sjuksköterska, var det hans uppgift att tjäna pengar och försörja familjen.
För att ha råd tog familjen stora lån och belånade även sin åkermark.
– Kommer man till Italien kan man tjäna 300 000 taka (motsvarande omkring 29 000 kronor) i månaden. Då kan man skicka hem mycket pengar och man kan sen också åka till andra länder som Grekland för att jobba, säger Chameli Begum.
Resan skulle kosta omkring en miljon taka totalt (knappt 100 000 kronor), varav familjen betalade 800 000 taka (knappt 80 000 kronor) i förskott till Murad.
För att ha råd tog familjen stora lån och belånade även sin åkermark.
På sin väg till Italien flög Al Amin först till Dubai i Förenade Arabemiraten för att därifrån ta sig till Libyen.
Det finns flera olika vägar som migranter från Bangladesh tar för komma till Europa. Ofta sker resan i flera steg och ofta är Dubai det första stoppet då det är ganska lätt för bangladeshier att få visum dit.
Därefter tar de sig ofta antingen till Libyen direkt, eller via Egypten. Därifrån kan sedan antingen fortsätta vidare till Marocko för att ta båt över till Spanien eller ta båt från Libyen till Italien.
Det han också kommit nya migrantrutter från Bangladesh som går via Iran, eller via Turkmenistan och Uzbekistan till Kosovo och sedan vidare in till Serbien och Rumänien.
Som helhet kan resan ta allt från ett par veckor till flera månader och kostar ofta någonstans mellan 100 000 och 200 000 kronor som i fallet med Al Amin.
Under första kvartalet 2023 var den centrala migrantrutten över Medelhavet – som går via Libyen – den som var vanligast, enligt FN:s migrationsorganisation IOM. Deras data visar att majoriteten av de som anländer till Europa från Libyen kom från Elfenbenskusten, Nya Guinea, Pakistan och Bangladesh.
Libyen var tidigare ett vanligt land för bangladeshier att migrera till för att arbeta, men efter den nära laglöshet som funnits i landet sedan Muammar Gaddafi störtades under arabiska våren har situationen för bangladeshier, bland många andra migrantgrupper, blivit väldigt farlig. Samtidigt fanns det under augusti 2022 nästan 680 000 migranter från 41 länder i Libyen, enligt IOM
I en rapport från 17 januari 2022 uttryckte FN:s generalsekreterare António Guterres ”stor oro” för fortsatta övergrepp på migranter i Libyen. Övergreppen inkluderade sexuellt våld, trafficking, och kollektiva utvisningar.
Enligt rapporten är Libyen inte ”en säker hamn för flyktingar och migranter att gå i land”. Enligt Amnesty så utsätts migranter och flyktingar i Libyen systematiskt för övergrepp av milisgrupper, väpnade styrkor och säkerhetsstyrkor.
När Al Amin kom till Libyen fördes han till ett migrationscenter i Benghazi.
– Vi pratade en gång i veckan i tio minuter. Han sa alltid att han mådde bra, men han mådde inte bra. De tvingade dem att säga de mådde bra. Ibland slog de dem, ibland fick de inte mat och de blev torterade på flera sätt, säger Chameli Begum.
Han satt i centret i två månader och 16 dagar innan han, mitt i natten, blev upphämtad av smugglarna som tog honom i en minibuss till ett ställe vid kusten omkring Tobruk.
– Jag pratade med honom för sista gången på kvällen den 9 mars. Han sa bara tre saker. Han frågade hur vi mådde, han sa sedan att han mådde bra och när jag frågade när de skulle starta sin resa så sa han att han inte visste, säger Chameli Begum.
Senare samma natt lämnade han Libyens kust ombord på en överlastad båt tillsammans med 47 andra. Förutom Al Alam var elva i båten från hans hemupazila Nagarkanda i Bangladesh. Alla dessa människor hade smugglats av Murad.
Efter några timmar till havs blev vädret allt sämre och till slut stannade båtens båda motorer.
Efter att de kontaktat Alarm Phone på natten mellan den 10 och 11 mars arbetade de frenetiskt med att få kontakt med någon räddning. Halv tre på morgonen kontaktades italiensk, maltesisk och libysk sjöräddning.
Klockan halv 11 på förmiddagen befann sig båten i så kallad libysk sök- och räddningszon (SAR). Vid 12-tiden får organisationen Seabird kontakt med libyska myndigheter som bekräftar att de känner till händelsen men att de inte arbetar med någon räddning. Klockan 20 bekräftar libyska kustbevakningen att italienska myndigheter har tagit över ärendet då de inte haft möjlighet att skicka någon hjälp.
– Under en dag och en natt var de sedan i vattnet, säger Chameli Begum, som berättar att hon hört det av de som räddades från båten. Ingen kom.
Alarm Phone hade sin sista kontakt med båten klockan 6:50 den 12 mars, och då var de utslagna och desperata enligt organisationen. En halvtimme senare ringde de en sista gång, men då hördes ingenting.
Under morgonen den 12 mars välte båten.
– Alla skrek och ropade efter hjälp. Jag hängde desperat fast i vraket, men många viste inte hur man simmade och jag såg hur de försvann under vågorna. Vi försökte ingjuta hopp till varandra, och tro att någon skulle komma och rädda oss, vi skickade alarm med hjälp av en telefon. Till slut kom det en båt, säger Siful som var en av de 17 som överlevde, till InfoMigrants.
Klockan var då 14:35 söndagen den 12 mars.
– Vi fick nyheten den 12 mars. Vi fick reda på det genom nätverket av migranter. Vi fick se en bild på båten, säger Chameli Begum.
Den 13 mars klockan 07:31 skickar det italienska räddnings- och koordineringscentret ut en uppmaning till alla båtar i området att leta efter 30 saknade personer.
Alla tolv från Nagarkanda försvann. Kvar i Bangladesh finns deras familjer med stora lån som de inte vet hur de någonsin ska kunna betala tillbaka.
Läs också | Troy Enekvists bildreportage ”En klimatflyktings vardag ”
