Kriget i Afghanistan rasar vidare och skördar offer. Under fyra decennier utan fred har många invånare förlorat hoppet. Landet är i medieskugga, men i en ny italiensk dokumentärfilm speglas tillståndet och de människor som drabbas.
I oktober 2020 gick Afghanistan in på det tjugonde krigsåret efter att USA inledde sina flygangrepp mot den dåvarande talibanregimen. Det var en insats som infogade ytterligare ett kapitel till de konflikter som aldrig tycks få ett slut.
– Jag tror inte att det afghanska folket ens minns varför detta krig inleddes, säger Giorgia Novello, som arbetar för sjukvårdsorganisationen Emergency i Kabul, i den nya dokumentärfilmen.
Filmen heter ”Ett sjukhus under krig – nödläge i Afghanistan” (originaltitel på italienska Un Ospedale in Guerra, engelsk titel A hospital in war – Emergency in Afghanistan) och visades för första gången i Rom i oktober. Den har gjorts av Nico Piro, korrespondent för den italienska tv-kanalen Rai 3. Dokumentären berättar om det omfattande våld som plågar Afghanistan, men också om de människor som gör vad de kan för att hjälpa den drabbade befolkningen (se en trailer för filmen nedan).
Efter att USA och Nato drog tillbaka merparten av sina trupper från landet 2014 har konflikten fortsatt, samtidigt som de internationella mediernas bevakning påtagligt har minskat. Detta medan antalet civila dödsoffer (länk till Unama, United Nations Assistance Mission in Afghanistan) sköt i höjden under förra året.
De civila drabbas värst av den väpnade konflikten. Barn riskerar att skadas eller dödas när de är ute och leker eller är på väg till eller från skolan. Vuxna utsätter sig för risker när de arbetar för att försörja sina familjer eller är ute och handlar. Människor skadas av kulor, explosioner och minor – eller av flygangrepp.
”Striderna pågår i stället bland människor, inne i byar och i stadskärnor”
– Den största lögnen om moderna krig är att de utkämpas mellan arméer ute på slagfält. Striderna pågår i stället bland människor, inne i byar och i stadskärnor. Det är de civila som är de främsta offren, sade Nico Piro i samband med premiärvisningen.
En man som skadats av en bilbomb får den 6 mars 2018 behandling vid sjukhuset för krigsskadade som drivs av organisationen Emergency. Foto: Giulio Piscitelli
Organisationen Emergency har varit verksam i Afghanistan sedan 1999, och driver två sjukhus för krigsskadade i landet, ett i Kabul och ett i Lashkar Gah. Dessutom har organisationen ett antal akuta enheter i elva av landets provinser och ett kirurgiskt center i Panjshir. Enligt organisationens företrädare har antalet patienter hela tiden ökat ända sedan 2017.
– De flesta offren kommer från provinserna, men de kommer också från Kabul där explosioner är mycket vanliga, berättar Marco Puntin, som är samordnare för Emergencys verksamhet i Afghanistan.
Nästan en tredjedel av patienterna är barn och en majoritet av alla som får vård har blivit skottskadade.
– Säkerhetssituationen har förvärrats, i synnerhet i huvudstaden. Vår lokala personal lämnar inte sina hem på kvällarna eftersom det är för farligt att röra sig ute efter mörkrets inbrott. Detsamma gäller oss, som kommer från andra länder, säger Marco Puntin.
I februari i år undertecknade USA och talibanerna ett fredsavtal, och sedan dess har vissa förändringar skett, säger Marco Puntin:
– De storskaliga attackerna har minskat, däremot har antalet mindre detonationer ökat kraftigt. I Kabul inträffar detta varje dag.
I september förvärrades våldsvågen i landet ytterligare samtidigt som fredsförhandlingar mellan talibanerna och regeringen inleddes i Doha. I samband med det mottog Emergencys sjukhus i Lashkar-Gah 48 människor som skadats i konflikten under bara en dag, berättar Marco Puntin.
– Medan det talas om fred i Doha har inte våldet upphört i Afghanistan. De civila har redan fått betala priset för den nya vågen av strider i provinsen Helmand.
Och samtidigt som striderna fortsätter har coronapandemin medfört nya utmaningar. Mellan maj och juni tvingades vissa av landets sjukhus stänga.
– Pandemin har inneburit ytterligare påfrestningar för en sjukvård som redan gick på knäna efter fyrtio år av konflikter, säger Marco Puntin.
Nu rapporteras det om många nya fall av covid-19 i landet, i synnerhet i de områden som gränsar till Iran. Men enligt Marco Puntin är det inte virussjukdomen som de flesta afghaner oroar sig mest för.
– Kriget utgör ett större problem. Människors främsta mål är att hålla sig vid liv i sina hemområden, säger han.
”Han pussar sina barn gång på gång, eftersom det kan vara sista gången han får se dem”
Filmaren Nico Piro säger att många afghaner tvingas leva med en ständig oro.
– Nyligen berättade en vän i Kabul, som är välutbildad och har ett bra jobb, att han varje morgon innan han går till jobbet pussar sina barn gång på gång, eftersom det kan vara sista gången han får se dem. Det beskriver hur det är att leva i Afghanistan i dag.
Han har bevakat konflikten i landet de senaste 14 åren och säger att situationen har förvärrats sedan Natostyrkan Isaf drogs tillbaka.
– Det konfliktrelaterade våldet har ökat samtidigt som kriminaliteten har förvärrats – rån och kidnappningar inträffar dagligen, säger Nico Piro.
Samtidigt finns det också tecken på en mer positiv utveckling, säger Marco Puntin. Detta eftersom det på senare år har genomförts allt fler demonstrationer med krav på fred i landet.
– Efter fyrtio år av konstant krigande står inte folk ut längre, säger han.
Nico Piro menar samtidigt att om talibanerna skulle komma tillbaka till makten så skulle situationen bli ännu värre.
– Då skulle de som slogs för, och banade vägen för, pressfrihet, kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter och demokrati, tvingas fly landet för att undkomma vedergällning.
Dokumentärfilmen spelades in under 2018, och då var Nico Piro en av få utländska journalister som befann sig i landet.
– Afghanistan har sedan 2014 glömts bort av de internationella medierna. Några av orsakerna är säkerhetsläget, situationen i Syrien och minskande resurser. Men vi måste också erkänna att det var ett stort misstag att vi reportrar lämnade Afghanistan bakom oss, precis som politikerna ville att vi skulle göra. Det innebar straffrihet för politikerna att utvidga ett omöjligt krig, säger han.
Elena L. Pasquini /IPS
(Läs mer i Pasquinis artikel på nyhetssajten Degrees of Latitude)
