Blickar tillbaka ett år efter terrordåden i Sri Lanka

Zion Church i Batticaloa
En stor banderoll utanför Zion Church i Batticaloa påminner om dem som rycktes bort i förtid påskdagen 2019. Foto: Johan Mikaelsson
Beräknad lästid 11 minuter

Datumet den 21 april har etsats fast i Sri Lankas historia. Påskdagen 2019 attackerades kristna öbor och utländska turister av islamistiska extremister. Zion i Batticaloa vid östra kusten var en av de kyrkor som bombades. Pastor Roshan Mahesan delade med sig av sin berättelse när Sydasiens Johan Mikaelsson kom på besök.

I Batticaloa, staden vid Sri Lankas östra kust med 100 000 invånare, samlades tamilska församlingsmedlemmar i Zion Church den 21 april 2019 för att i vanlig ordning delta i firandet under påskdagen. Redan vid halv nio började det bli riktigt varmt.

För kristna i Sri Lanka innebär firandet av Jesu uppståndelse en av årets givna höjdpunkter. I skuggan inne i kyrkan kunde barnen som samlats för att vara med i söndagsskolan sitta ner och lyssna på musiken som spelades. Barnen var uppklädda och förväntansfulla.

Videon som CNN publicerat är tagen inne i Zionkyrkan en stund innan bombdådet.
Den visar lugnet och friden som rådde innan explosionen.

Veckan innan hade tio personer från tre familjer i Batticaloa förolyckats när en minibuss frontalkrockade med en mötande buss. Nio av de tio var medlemmar i församlingen. Mitt i sorgen fanns nu tid att åter få känna glädje och gemenskap.

Ungefär 7,5 procent av öns befolkning är kristna. Bland öns majoritetsbefolkning, singaleserna, är de flesta buddister och en mindre andel kristna. Här i Batticaloa är tamiler i majoritet. Bland tamiler är en fjärdedel kristna medan hinduer utgör tre fjärdedelar. De muslimska morerna, som har tamilska som modersmål, kategoriseras som en egen folkgrupp.

Av de kristna på ön är drygt 80 procent katoliker. Zionkyrkans församling är protestanter, de tillhör pingströrelsen och kategoriseras som ”karismatiska kristna”.

Utanför kyrkan rörde sig en ung man oroligt av och an. Mannen, 27-årige Mohamed Nasar Mohamed Asad, gick framåtlutad och svettades under en tung börda. Han bar på en tungt packad ryggsäck och planer på att genomföra ett självmordsdåd.

Vittnen har för lokala och internationella medier uppgett att bombaren först sökt sig till St Mary’s Cathedral för att orsaka mesta möjliga skada och död. När han kom fram vid halv nio var morgonens mässa avslutad och platsen öde. Han gick då till den närliggande Zionkyrkan.

Zionkyrkan återuppbyggs
Zionkyrkan i Batticaloa, där det en gång var liv och rörelse. Restaureringen pågår fortfarande.
Foto: Johan Mikaelsson

Han började känna stress. Hans likasinnade vänner skulle utföra sina dåd på hotell och kyrkor vid västra kusten, i Colombo respektive Negombo. Asad var en del i en grupp av islamistiska extremister som de senaste åren lyckats bygga upp en organisation som kunde införskaffa sprängmedel och planera synkroniserade sprängningar. Just den här dagen skulle de planerade våldshandlingarna utföras.

I staden Kattankudy nio kilometer söder om Batticaloa hade muslimer under flera år oroats av den ilskne predikanten Mohamed Zahrans tal om våld mot alla som inte delade en extrem syn på islam och att denna skulle styra allas tillvaro. Budskapet från gruppen National Thowheeth Jamath (NTJ) var att alla oliktänkande, inklusive muslimer, skulle dödas.

En radikalisering sponsrad av gulfstater har ägt rum längs Sri Lankas östra kust

Den som rest längs Sri Lankas östra kust de senaste årtiondena har kunnat se tecken på en tilltagande islamistisk radikalisering, som hejats på och sponsrats av gulfstater. Några unga män från Sri Lanka hade också rest för att strida med IS i Syrien och Irak. Uppgifterna om att terrorsekten IS fått en utlöpare här var därför inte överraskande.

På en video som offentliggjordes i samband med dåden syntes alla terrorattributen, från klädsel och pekfingrar i luften till svartvita flaggor och uttalande av trohet till högste terrorledaren, som skulle bli lycklig över än mer dödande. Sammanlagt uppemot 270 oskyldiga människor dödades och mångdubbelt fler skadades.

Polis och politiska ledare hade varnats för att extremister pratade om att utföra våldsdåd. Polisen hade några månader tidigare hittat vapengömmor. I en annan del av ön hade statyer föreställande Buddha vandaliserats. De misstänkta och utpekade var kända av polisen. Åtta av nio gärningsmän kom från övre medelklass och flera var välutbildade.

Veckorna innan dåden hade polisen och underrättelsetjänsten också fått utförlig information från den indiska underrättelsetjänsten RAW om att terrordåd skulle utföras i Sri Lanka under påskhelgen.

Dåvarande presidenten Maithripala Sirisena, huvudansvarig för landets säkerhet, hade informerats. I god tid innan påskhelgen begav sig Sirisena utomlands på en semesterresa.

När han återvände flera dagar efter terrordåden var han snabb med att skylla ifrån sig. Inte heller försvarsministeriets chef eller högste polischefen hade gjort något för att sätta käppar i hjulen för de blivande självmordsbombarna.

Tillbaka till Batticaloa, påskdagen 2019: När Ramesh Raju, en ledare i kyrkan och tidigare medlem i gerillagruppen Tamilska tigrarna, såg Mohamed Asad bärandes på en stor ryggsäck och med en mobiltelefon i handen fattade han misstankar. Ramesh följde med Asad till ingången. Men han kom strax därefter tillbaka och stoppades då av ledaren Rasalingam Sasikumar, som alla kallade ”Sasi”.

Där och då, fem minuter över nio på morgonen, utlöste Asad sin sprängladdning. Liv släcktes, människor skadades och det skars djupa sår i alla som miste en eller flera nära anhöriga.

Pastor Roshan Mahesan
Sedan kyrkan och kontoret bombades är pastor Roshan Mahesans kontor beläget på andra sidan gatan från Zionkyrkan. Foto: Johan Mikaelsson

– Under hela inbördeskriget landade inte en enda kula i vår kyrka. Sedan hände det här tio år efter att kriget var över, säger Roshan Mahesan, pastor och församlingsledare vid Zionkyrkan i Batticaloa.

Han tar emot på valdagen, den 16 november 2019. En president ska väljas. Även om det finns ytterligare ett trettiotal kandidater på listan står valet i första hand mellan Gotabaya Rajapaksa och Sajith Premadasa.

Båda tillhör öns singalesiska och buddistiska majoritet. För minoriteterna, tamiler såväl som muslimer, handlar det ännu en gång om att välja det alternativ som förefaller minst dåligt.

Zionkyrkan samarbetar med pingströrelsen i Europa och får stöd av bland andra svenska PMU

Zionkyrkan har ett nära samarbete med pingströrelsen i Europa, inte minst Pingstkyrkan i Sverige. Roshan Mahesan berättar att flera svenska missionärer kom till ön efter att de fått lämna Indonesien 1973. Flera stannade och etablerade kyrkor i Kandy, Trincomalee och Jaffna.

Pingströrelsens Utvecklingssamarbete PMU har länge stöttat. Efter bombdåden har samarbetet intensifierats och stöd har bland annat riktats till att ge drabbade familjer hjälp att behandla posttraumatisk stress. I samband med coronapandemin har behandlingsarbetet försvårats, vilket den kristna tidningen Dagen rapporterat om.

Pastor Roshan Mahesan
Pastor Roshan Mahesan.

Bara några dagar innan bombdåden inträffade begav sig Roshan Mahesan till Europa, för att besöka Tyskland, England och Norge. Han befann sig i Oslo när han nåddes av beskedet om sprängdådet och fick hastigt vända hem igen.

Roshan Mahesan vill berätta om tiden innan terrordåden. Veckorna innan påsk hade han haft en växande oroskänsla. Han drömde återkommande om eld och död, något som han ser förebådade om händelsen på påskdagen. Han sökte mer exakta svar i sina böner.

– Jag såg det i anden. Vi hade en känsla av att en katastrof skulle inträffa. Först trodde jag att det skulle bli en trafikolycka, säger han. Sedan januari hade jag predikat om martyrskap. Efter den predikan jag höll 24 februari 2019 på temat, ”en rättfärdig människas död” kunde jag se vilka som var inblandade. Jag grät när jag såg det.

Den 16 april flög han till England. Innan han åkte sa han till en av de personer han hade sett i sin dröm att inte åka på någon resa under veckan. Vanligen brukar han inte vara borta så länge, nu skulle han kombinera besök i Norge, Tyskland och England. Egentligen ville han inte åka, eftersom han hade obehagskänslor.

Dagen efter, den 17 april, var två familjer som rest runt på ön på väg tillbaka till Batticaloa när minibussen de färdades i frontalkrockade med en buss. Tio i minibussen dog, av dessa var nio med i kyrkan.

– Händelsen skakade hela Batticaloa, förklarar Roshan Mahesan. Några medlemmar skickade meddelanden om att detta måste ha varit profetian jag pratat om. Men jag kände en ilska, som inte försvann. Det var något som inte stämde.

Kulhål i betong
Stålkulor som borrat sig in i betongen. Foto: Johan Mikaelsson

Fyra dagar senare inträffade terrordåden. Pastorn berättar ingående om händelserna under den ödesdigra påskdagen, hur kroppsdelar flög genom luften av den 35 kg tunga bomben som packats tillsammans med stålkulor och den efterföljande våldsamma branden när alla fordon fattade eld. Av offren dog 24 omedelbart, ytterligare två dog på sjukhuset kort därefter och senare ytterligare fem. Sammanlagt 86 människor skadades.

Han har lagt pussel av allt han fått veta för att få en bild av händelseförloppet, hört människors berättelser och sett filmer från CCTV-kamerorna. Och han har haft kontakt med inhemska utredare och specialister från Indien, Storbritannien, USA och Australien som kom för att utreda kopplingarna till IS. Av det han fått fram kom bombaren direkt till Zion från den närliggande moskén.

Han pratar varmt om Ramesh Raju, som han såg som sin högra hand.

– Ramesh var mycket vänlig och omtänksam. Han hade inte varit med oss så väldigt länge, men han hade snabbt blivit väldigt omtyckt av alla, berättar Roshan.

Han sa till Ramesh att han såg att en person skulle komma till kyrkan för att störa eller förstöra för kyrka. Han sa till honom att vara vaksam.

– Den där morgonen bjöd min fru in den här mannen i kyrkan och försökte skaka hans hand. Men han ville inte skaka hennes hand. Han sa ”nej, jag väntar på ett samtal”. Det var konstigt, vanligen använder ingen sin telefon i kyrkan, berättar Roshan Mahesan.

Självmordsbombaren frågade efter pastor Roshan

Mohamed Asad välkomnades också av en assisterande pastor som var på väg ut. Den blivande självmordsbombaren gick till kontoret. Han frågade: ”Var är pastorn?”, syftandes på Roshan. De som var där sa att ”du kan inte träffa honom, han är utomlands”. Självmordsbombaren stod vid dörren in till kontoret. Han började svettas allt mer.

– Jag brukar sitta där och ofta be en bön tillsammans med dem som kommer in.

Söndagsskolan var slut. Barnen skulle få frukost. Gudstjänstmötet skulle börja så småningom.

Ramesh gick då till mannen och han sa: ”Kom så går vi ut och pratar!” Han tog honom utanför grinden och mannen följde med ut. Rasalingam Sasikumar, ”Sasi”, såg sedan att mannen vände och kom tillbaka in igen. Sasi stoppade Asad. Ramesh som hade en annan uppgift att utföra hade precis vänt sig bort mot scenen. Då kom explosionen.

Sasi och Ramesh
Sasi och Ramesh lever vidare i många människors medvetanden.

Sasi dödades omedelbart, Ramesh som träffades av splitter i ryggen dog efter en stund. Deras insats hade räddat många liv. Besökare på plats har sagt att ytterligare 200 hade dött om bomben detonerat inne i kyrkan. Roshans fru fick inga allvarligare skador. Men 31 människor, varav 14 barn dödades. Två av de döda var lärare i söndagsskolan, en annan lärare brännskadades svårt och ytterligare en annan miste synen.

– Jag förstår inte varför Gud tog dem. Jag ställer inte frågor till Gud. Men det smärtar. Det här var våra blivande pastorer och ledare. De är som martyrer.

Enligt Roshan har blodet inte tvättats bort. Enbart regn har spolat bort det. Han har kommit hit varje dag sedan dess. Även om kyrkan nu renoveras ska ett rum i kontoret intill kyrkan bevaras som det är – ett minne av vad som hände påskdagen 2019.

– Jag hade predikat om martyrskap sedan januari, ur Hebreerbrevet. Om dem som på Jesu tid valde att följa Jesus även om det innebar att de fick fasta och bo i bergen för att komma undan förföljelse. Jag har blivit påmind om detta ända sedan dess. Att välja att dö för sin tro.

Pastorn vid Zion Church
Pastor Roshan Mahesan vid Zion Church i Batticaloa besöker sin bombade kyrka varje dag. Foto: Johan Mikaelsson

I efterhand har han lagt ihop allt det han upplevde i sina drömmar och de förebud han fick veckorna innan terrordåden. Och han minns samtalet när Ramesh körde honom till flygplatsen. Han visste inte då att det skulle vara sista gången han såg sin vän.

– Men vi har inte förlorat vår tro. Alla är traumatiserade. Även jag. Vi chockades. Men vi vet att Gud planerade detta. Vi tar det som martyrer. Nu måste vi gå vidare.

Församlingen har 1100 medlemmar och har gudstjänster och möten sju dagar i veckan. Roshan Mahesan och flera andra inom kyrkan säger att de förlåter självmordsbombarna, eftersom de hade vilseletts och helt enkelt inte visste bättre.

Zions nya kyrka
Grunden för en helt ny kyrka läggs utanför Batticaloa.

Regeringen bekostar renoveringen av kyrkan. Församlingen låter samtidigt bygga en helt ny kyrka fem kilometer utanför stadskärnan. Roshan berättar att han tänker stort. De så kallade karismatiska kyrkorna växer i Sri Lanka och han vill att det ska finnas plats för flera tusen besökare. Pastor Roshan sjunger:

– I see the cross before me. I have a desire to follow Jesus.

 

Läs och se mer kring terrordåden i Sri Lanka

BBC har gjort en längre dokumentär som berättar hela historien om händelserna och dess häpnadsväckande bakgrund. Ta också del av tankeväckande infallsvinklar i Groundviews artiklar kring ettårsdagen av terrordåden den 21 april 2019.

Bland andra Daily Mirror i Sri Lanka har beskrivit händelseförloppet i Batticaloa. Den 21 april 2020 uppmärksammades att det är ett år sedan terrordåden. På grund av rådande omständigheterna under coronapandemin och utegångsförbud kunde bara ett fåtal närvara i Batticaloa, enligt Daily Mirror.

Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är sedan 2020 redaktör för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.