I dokumentären ”Indien enligt Modi” målas ett realistiskt porträtt av Indiens premiärminister Narendra Modi. Här framträder nyanser, historiskt djup och aktuell skärpa genom intervjuer med såväl indier som utomstående Indienkännare. Vart är Indien på väg när Modi gör verklighet av löftet om ”tradition och utveckling”?
Den franska dokumentärfilmaren Sophie Lepault har tidigare gjort filmen ”Världen enligt Xi Jinping” (2018). I den färska dokumentären ”Indien enligt Modi” (”Le monde selon Modi”, 2021) som premiärvisades i SVT:s Dokument utifrån och sedan kunde ses på SVT Play är turen kommen till Narendra Modi att bli nagelfaren. Till skillnad från Jinping är Modi folkvald.
Frågan är vad Modi, hans partikamrater och supportrar tänker när de ser dokumentären. De bör inte ha några stora invändningar mot de fakta som läggs fram, men däremot kommer de säkert inte att tycka om hur dessa fakta tolkas och presenteras.
Filmskaparna vill helt uppenbart att ledare i världen ska se filmen och ta intryck av den. Det är egentligen inget nytt under solen, men sätter ändå ett strålkastarljus på det som så många beskriver som en oroande utveckling i ”världens största demokrati”.
Filmskaparna har lyckats få med mycket och behandlar dagsaktuella frågor. De 51 minuterna inrymmer en kompakt resumé över Indiens historia och med fokus på premiärminister Modis inflytande över landet.
Ett tiotal indiska politiker, intellektuella och Indienkännare intervjuas. Författaren Arundhati Roy och antropologen och Mukulika Banerjee, verksam vid London School of Economics and Political Science, sätter tonen. Alla som känner till diskussionsklimatet kring Indiens färdriktning vet att de här frågorna väcker starka känslor.
De som Arundhati Roy är bosatta i Indien tar en risk genom att uttala sig. De som bor utomlands kan möjligen få problem att få visum vid nästa resa till landet.
Indiens relationer till omvärlden är central, inte minst till Pakistan, genom det omstridda Kashmir. Slutsatsen är att Indien oftast behandlas med välvilja av västvärlden.
Narendra Modis resa började i Vadnagar i delstaten Gujarat, där han föddes 1950 i en lågkastig familj. Han arbetade tillsammans med sin far, med att utvinna matolja och han har själv sammanfattat sin barndom:
”När jag var pojke sålde jag te på tågen. Mamma gjorde hushållsarbete hos andra. Jag såg fattigdom på nära håll. Det var därför jag bestämde att inte leva för egen skull utan för andras.”
Den unge Narendra Modi drogs till den hindunationalistiska organisationen RSS
Modi drogs, som många andra barn och ungdomar i det postkoloniala Indien, till den hindunationalistiska organisationen RSS. Den liknas ibland vid en scoutrörelse med militär framtoning, men hade europeiska, fascistiska rörelser på 1930-talet som förebilder. Modi inspirerades av Vinayak Damodar Savarkar, som 1920 gav ut sin bok Hindutva, och därmed lade grunden för hindunationalismen i Indien.
Modi ville som 15-åring sluta skolan och ta värvning för att strida i kriget mot Pakistan. Hans familj fick honom istället att gifta sig, men Narendra Modi rymde och begav sig till Himalaya, där han under ett par års tid levde med sadhuer, hinduiska heliga män, och han kom att lova RSS sin trohet.
Han arbetade för RSS under 1970-talet och utbildade sig och tog först en kandidatexamen i politisk vetenskap vid universitet i Delhi och 1983 en magisterexamen i samma ämne vid universitetet Gujarat. Så småningom fick BJP upp ögonen för Modi och ledde honom in på den politiska scenen, där han skulle stiga i rang.
Åren 2001–2002 definierade resan till den politiska toppen. Modi fick ta över posten som chefsminister i Gujarat i oktober 2001 och vann sedan valet den 24 februari 2002. Bara några dagar senare, den 27 februari 2002, inträffade en avgörande händelse, när ”ett tåg fullt av hinduer började brinna” och 58 hinduer dödades. De var på väg för att fira förstörelsen av moskén i Ayodhya.
Det faktum att tåget fattade eld i en stad med muslimsk majoritet gjorde att hinduer anklagade muslimer för att ha satt eld på tåget. Dagen efter följde våldsamma angrepp mot muslimer i Gujarat. Enligt filmens narrativ förhöll sig Modi passiv när uppemot 2000 människor, merparten muslimer, dödades i raskravaller.
Modis hårdföra framtoning gillades inte av västvärlden. Storbritannien bröt kontakten med Modi och USA utfärdade reserestriktioner. Men Modis resa tog fart. Han presenterades så småningom som Indiens räddare.
Genom modern teknik, bland annat hologram (3D-projektioner), sågs Modi tidigt som något av ett tekniskt under i kombination med sin gurulika framtoning. Författaren Kapil Komireddi, baserad i London, beskriver honom som ”en ideolog, men framför allt en narcissist”.
Modi utsågs den 26 maj 2014 till Indiens premiärminister. Året efter introducerade han den 21 juni som ”internationella yogadagen”. Människor över hela världen hakade på i massrörelsen. Yoga ses ju av utövare världen över som en hälsogörande aktivitet. Det var ett drag med syfte att återupprätta indiernas stolthet, om detta nu behövdes.
Modi blev den 30 maj 2019 åter insvuren för en ny femårsperiod som premiärminister. Indien under Modi intar idag en självklar plats som internationell stormakt och världens femte största ekonomi. Tillsammans med Japan, USA och Australien har en allians bildats för att stå emot Kinas ekonomiska framfart och indirekt det militära hotet.
”Det kan ses som en varning till Kina”, säger Anja Manuel, amerikansk politisk analytiker
Med ett pärlband av hamnar och utposter i länder som Bangladesh och Sri Lanka ser Indien på Kina som ett hot i ”sin region”, Sydasien.
Filmbilder från gränsbråket med Kina är intressanta. Det var vid den 34 mil långa landgränsen mot Kina i regionen Ladakh som slagsmål mellan soldater från de båda länderna i juni 2020 krävde minst 20 indiska soldaters liv. Kina har inte offentliggjort några dödssiffror. Ashok Malik, rådgivare till den indiska regeringen, ger i filmen en nedtonad bild av Indiens syn på saken. Klart är att antikinesiska stämningar i Indien har tilltagit, liksom givetvis de pro-indiska.
Genom historien har hinduer och muslimer slagits i Indien. Bygget av ett tempel på den plats i Ayodhar, där det tidigare låg en moské som förstördes av hindunationalister ger en bild av att striden fortsätter.
Beslutet att låta bygga ett tempel innebär att de mest radikala löftena till hinduiska väljare uppfylls och kan ses som en hämnd på Babur, grundaren av mogulriket, som för 500 år sedan uppförde en moské på platsen. Vissa bråk kan, med all den samlade visdom som mänskligheten ändå lyckats generera, tydligen aldrig upphöra.
Långt in i filmen, just som man som tittare börjar undra om inte de dramatiska händelserna i början av 2020 inte ska tas upp, kommer ett avsnitt om just den perioden. De nya medborgarskapslagarna (förkortade CAA) får till följd indiska medborgare som inte är hinduer kan stängas ute.
Demonstrationer mot förslaget följde och sammanstötningar med motdemonstranter och polis kulminerade i februari 2020, då över 50 människor dödades i upplopp och sammandrabbningar. Sedan satte pandemin effektivt stopp för oroligheterna.
Under pandemins år 2020 har Indiens ekonomi fallit djupt, ”minoriteter har på olika sätt fått veta att de aldrig kan bli fullvärdiga indier”, enligt författaren Kapil Komireddi, och parlament och institutioner har kapitulerat inför Modi. Komireddi konstaterar:
”Människor har undrat hur en hinduisk stat skulle se ut. Den ser ut precis som det vi ser just nu”.
Tveklöst är de flesta oberoende akademiker, författare och journalister direkt eller indirekt förespråkare av sekulärt styrda demokratier och hissar varningsflagg så fort de ser auktoritära, nationalistiska, populistiska styren som spelar på någon grupps överlägsenhet.
Filmens sista minuter blir, precis som i de flesta naturfilmer i modern tid, en varningsklocka. Det är en tydligare uppmaning till världens ledare att på allvar börja ifrågasätta Indiens färdriktning.
Den franske statsvetaren och författaren Christophe Jaffrelot axlar ansvaret att försöka väcka liv i de så tysta världsledarna:
”Indien kan sova lugnt. Myndigheternas brott mot de mänskliga rättigheterna har ännu inte ifrågasatts, åtminstone inte från officiellt håll.”
Narendra Modi kan för en stund framstå som en internationell mysfarbror och snäll fredsguru, men bakom fasaden framträder hindunationalisten Modi.
Läs mer | Sydasiens landsida om Indien
Här listas alla artiklar som publicerats om Indien på Sydasien.se sedan 2011. Många av de ämnen som tas upp i dokumentären ”Indien enligt Modi” behandlas ingående i artiklar och reportage. I Sydasiens arkiv finns möjlighet att läsa de tryckta tidskrifterna 1977–2010. Tryckta tidskrifter publicerade 2017–2021 (och de flesta äldre) kan beställas från redaktionen.
