Bookerpriset gav Karunatilaka ett välförtjänt genombrott

Shehan Karunatilaka och hans The Seven Moons of Maali Almeida
Shehan Karunatilaka och hans prisade roman. Foto: Sort of Books (omslag) och Dominic Sansoni
Beräknad lästid 6 minuter

Shehan Karunatilaka klev med Bookerpriset 2022 in på världsscenen. Han träder in med sin fantastiska, skruvade roman The Seven Moons of Maali Almeida, vars handling utspelar sig i krigets Sri Lanka. Johan Mikaelsson har läst och skrivit en längre text för Karavan. Här följer ett koncentrat.

De som besöker Sri Lanka kan ha svårt att ta in den blodiga historien – grymheter i stor skala. Handlingen i The Seven Moons of Maali Almeida utspelas vid 1980-talets slut, då regeringen slogs mot tamilska separatister i norr och singalesiska revolutionärer i söder.

Händelserna i slutet av juli 1983 då tusentals tamiler dödades är centrala. Hem, tempel och affärsrörelser plundrades och brändes av singalesiska mobber medan polisen tittade på. Kopplingen till politiken var uppenbar. ”Black July” blev startskott för inbördeskriget.

Vid 1980-talets slut slog regeringen och armén brutalt ned JVP:s vänsteruppror i söder och krigade mot separatistgerillan LTTE i norr och öster. Tigrarna drillade självmordsbombare och regeringens dödspatruller slog rekord i ”försvinnanden”. Galghumorn genomsyrar ändå Seven Moons – som författaren själv kallar sin bok.

Den nyligen avlidne fotojournalisten Maali Almeidas ande befinner sig i tillståndet mellan levande och döda och kommunicerar med andar och medium. När Almeida levde tog han bilder på vidrigt våld och inblandade makthavare. De viktigaste, hittills opublicerade bilderna måste komma ut. Bilder kan stoppa ett krig och få en regering på fall. Eller?

Maali Almeida ska inom sju månar, alltså dygn, ta reda på vem som dödade honom.

Maali vet att han är död, men inte hur han dött eller vem som dödat honom. Boken är skriven i andra person. Den döde Maali är medveten och kommunicerar med den en gång levande Maali. Sidor framträder som den levande Maali helst hade velat dölja.

Kameran, täckt av lera och med krossat objektiv, hänger om halsen. Vi följer honom när han med flickvännen Jaki, som han officiellt var ihop med, och pojkvännen DD, som han var tillsammans med på riktigt, går till botten med sitt liv som ”fotograf, spelare, slampa”.

Maali Almeida ska inom sju månar, alltså dygn, ta reda på vem som dödade honom. I ”Första månen” introduceras aktörerna, som skiljs åt av etnicitet, klass, kultur och religion. Alla är med i spelet där offren, oftast unga öbor, räknas i tiotusental.

Karaktärerna är uppdiktade, men politiker och andra verkliga personer omnämns. Maali Almeida, med ideal att dokumentera för att världen ska få se, kommer in från sitt håll. Dessutom är han alltså homosexuell i det dolda, closeted.

I slutet av varje kapitel uttrycks en sanning, som i ”Fjärde månen”:

”Britterna lämnade oss med en opolerad pärla … vi har ställt till med en jävla röra. Helt och hållet på egen hand.”

Känslan av att det är på riktigt förstärks genom att Karunatilaka skriver i presens. Allt händer just nu, Maali Almeida befinner sig verkligen i den här minst sagt knepiga situationen. Han är död, men tänker klarare än någonsin. Som läsare köper jag berättelsen, kan inte slita mig från den.

Shehan Karunatilaka har inspirerats av författare som fångat öbornas sätt att använda engelska språket, främst Carl Muller. Denne är mest känd för trilogin om folkgruppen burghers i Sri Lanka, där den prisade romanen The Jam Fruit Tree från 1993 ingår.

Karunatilakas roman Chats with the Dead publicerades 2020 och hyllades i Indien. Natania Jansz på det lilla oberoende förlaget Sort of Books i London (se sida om boken på sortof.co.uk) arbetade om den tillsammans med Karunatilaka för att göra den ”mindre ogenomtränglig” för en större publik.

Vinnarna av de stora litterära priserna får inte bara en fet check. Deras författarskap studsar på en språngbräda och verken får skjuts och spridning utöver de vanliga dödliga författarnas. Samma gäller för Shehan Karunatilaka och hans Seven Moons.

I sitt tacktal satte Shehan Karunatilaka fingret på att Sri Lanka inte gjort upp med sitt förflutna. Video: The Booker Prize

När Karunatilaka mottog Bookerpriset i London den 17 oktober 2022 nämnde han den mördade journalisten Richard de Zoysa och sa att han ”om tid funnits läst upp namnen på alla journalister, aktivister, politiker och civila som mördats i Sri Lanka, av staten och de som varit emot staten”. Om du har hört Shehan Karunatilaka tala, så är det den rösten du hör när du läser romanen.

Karunatilaka bor åter i Colombo, där han föddes 1975 och växte upp. Senare studerade han i Nya Zeeland och han har därefter bott i Amsterdam, Singapore och London. Diasporans band med ”Mother Lanka” är outslitliga. Ön förblir världens mittpunkt och familje- och släktband går inte av, även om de sträcker sig över oceaner.

Efter att ha följt Sri Lanka och landets öde sedan min första resa dit 1997 (och åren
dessförinnan genom böcker, artiklar, dokumentärer och rapporter) blir läsningen av den här skruvade berättelsen för mig en resa till några av de värsta åren i öns historia.

Om du har hört Shehan Karunatilaka tala, så är det den rösten du hör när du läser romanen.

Otaliga timmar av samtal med öbor och andra intresserade under årens lopp underlättar förståelsen. För mig känns Seven Moons lika verklig som de bästa reportagen.

I sin första roman, Chinaman (2010), skrev Karunatilaka om cricket och det som snurrar runt bollspelet som britterna förde ut till kolonierna. Han har också skrivit pjäser, rocklåtar, reseberättelser och flera barnböcker. Dagtid arbetar han som copywriter. Romanskrivandet sker numera vanligen tidigare morgnar, innan barnen har vaknat.

Chinaman: The Legend of Pradeep Mathew av Shehan Karunatilaka
Shehan Karunatilakas första roman Chinaman: The Legend of Pradeep Mathew, släpptes 2010. Omslag: Förlaget Jonathan Cape, Random House

Shehan Karunatilakas person lyser igenom, inte minst i musikreferenserna. Han spelade själv i grungeband på 1990-talet. Karunatilaka är snabb i tanken, likaså är språket rappt. I intervjuer nämner han ”Uncle Kurt”, författaren Kurt Vonnegut, som förebild.

Sidorna lyser av lekfullt ihopsatta meningar, kryddade med svordomar och för ön karaktäristiska formuleringar. Utvalda hotell, barer, exklusiva klubbar och kasinon exponeras också. Engelskspråkig överklass i Colombo känner sig hemma.

2022 var året då människor gick ut på gatorna och fick premiärminister Mahinda Rajapaksa och dennes lillebror, president Gotabaya Rajapaksa, på fall. Fler dammluckor kan brista kommande år. Sanningar kan strömma ut och få konsekvenser för den som från sin maktposition gett order om utförande av krigsbrott som nu utreds av FN.

The Seven Moons of Maali Almeida är en för Sri Lanka viktig och modig bok. Att juryn för Bookerpriset valde denna säreget skruvade roman som ger en osminkad bild av öns mörka sida tyder på djupare insikter.

Den rättvisa som sanningsivrare efterfrågar kan stunda, vilken måne som helst. Strukturer som skyddat och hållit förövare om ryggen kan krackelera, rämna och falla ihop. Andar från Seven Moons kan visa vägen framåt.

◼︎ ◼︎ Texten är ett koncentrat av en längre text av Johan Mikaelsson publicerad i Karavan nr 1 2023 (se Karavan.se) under rubriken ”Återvändare lyfter på tunga stenar i Sri Lanka”. The Seven Moons of Maali Almeida ges ut i svensk översättning på Brombergs förlag hösten 2023 (uppdatering: enligt ett nytt besked ges boken ut i början av 2024)

Fakta | Bookerpriset till Sydasien

Bookerpriset delas ut sedan 1969 för bästa roman på engelska som originalspråk. Först publiceras en längre lista med romaner och därefter en nedkortad lista (shortlist) vilket ger även dessa böcker och författare publicitet.

1971 tog författaren V.S. Naipaul, med rötter i Indien, hem priset för romanen Visa mig min fiende (In a Free State).

Salman Rushdie, Indien och Storbritannien, vann 1981 med Midnattsbarnen (Midnight’s Children). Han fick 1993 också ett prisernas pris eller kvartsseklets pris för Midnattsbarnen.

Michael Ondatjee, Sri Lanka, vann 1992 med Den engelske patienten (The English Patient).

Arundhati Roy, Indien, vann 1997 med sin De små tingens gud (The God of Small Things).

Romanen Tomb of Sand av Geetanjali Shree
Tomb of Sand av Geetanjali Shree.

Kiran Desai, vann 2006 med Bittert arv (The Inheritance of Loss).

Shehan Karunatilaka, Sri Lanka, prisades 2022 för sin The Seven Moons of Maali Almeida.

Vid sidan av Bookerpriset delas sedan 2005 Internationella Bookerpriset ut för romaner som översatts till engelska.

2022 gick priset till Tomb of Sand av Geetanjali Shree från Indien. Handlingen i hennes bok, ursprungligen utgiven på hindi, utspelas i norra Indien, där en 80-årig dams liv får en oväntad vändning.

Källa: The Booker Prize (thebookerprizes.com)

Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är sedan 2020 redaktör för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.