SVT har gjort en ny säsong av ”Världens sämsta indier” med David Batra och Malin Mendel. Jyothi Narasoji, som har sett serien, förundras över de stereotypa stilgreppen och reflekterar över populärkulturens bild av den indiske mannen.
Aldrig förr har den indiske mannens identitet diskuterats så flitigt som den gjorts under detta decennium. Från populärkulturens scener världen över till den politiska debatten om vem eller vad som utgör honom. När Sverige väljer att bidra, spårar narrativ ur och faller in i gamla mönster (läs även Henrik Schedins recension av seriens första säsong, 2018).
SVT har spelat in ännu en säsong av ”Världens sämsta indier” som nu finns tillgänglig på SVT Play. Denna säsong ska David Batra med SVTs utrikeskorrespondent Malin Mendels hjälp slå igenom som komiker i Indien.
Indien-bilden har alltid haft många intressenter och serien ”Världens sämsta indier” har setts som svaret alla svenskar väntat på. Äntligen ska Indien förklaras!
Men säsong två fortsätter utmåla den indiske invandrarsonen, med dubbel diaspora, som en smått förvirrad jättebebis eller en tragisk komikerfåne. Orealistiska bilder av ”hur en indier lyckas” eller inte både i sin karriär och med sin identitet i en hopplös och korrupt nation ges till tittarna.
Men det finns hopp! Malin, som arbetat och bott i landet som korrespondent under ett flertal år ska hjälpa honom att finna både en karriär och helande svar med hjälp av sina kontakter.
När serien brukar komma på tal i fikarummet på jobbet eller på hemmafester ursäktas den som gullig. Frågar jag hängivna tittare om det verkligen är realistiskt att åka ut till vad som beskrivs ”slumområden” eller för att titta på minoritetsgrupper ”bara sådär”, möts jag av en undflyende tystnad. Den är så stark att man är villig att åsidosätta realistiska värderingar när man börjar jämföra de olika händelserna mot Sverige.
Vad man väljer att ignorera är att serien vilar på en godhetssignalering, det vill säga Malin Mendels moraliska exceptionalism och att man fråntagit Batras egen agens samt ansvar till ett identitetsskapande. Serien faller inte bara pladask gällande stereotyper kring Batra själv men även om Mendel som den svenska utsända kvinnan på plats.
Vita kvinnors sanningar om den indiska mannen står i centrum
Det är inte första gången den indiske mannens identitet ska tolkas med utomståendes inblandning. Indiska män och deras relation till vita kvinnor har porträtterats i generationer i olika mediesammanhang och vilken alltid utgått från den vita kvinnans syn på honom. Sällan om honom i relation till sina egna landsmän om det inte gäller stereotypiskt nog om Bollywood.
Visserligen utgår inte serien från någon kärleks melodram mellan Batra och Mendel men tendenserna är likadana som i filmer som The Big Sick och Master of None, där vita kvinnors sanningar om den indiske mannen står i centrum.
Serien försöker bygga broar mellan Indien och Sverige genom att låta ett flertal indier komma till tals varvat med metaforer, historia och språkligt stoff. Ändock faller den på målsnöret. Mest så för att Mendel befäster osanningar. Serien bör därför förstås som en enda symbolisk soppa.
Mendel befäster osanningar och serien bör ses som en symbolisk soppa
För den som har familj i Indien vet att så här går det inte till. Att göra sig en karriär bygger liksom i Sverige på kontakter, att du studerat till ett visst yrke eller att du fötts in i en rik familj eller har kontakt med personer vilka har status.
Du åker inte till en clownskola på landsbygden för att bli komiker och du blir framför allt inte inbjuden till överklassens högkvarter. Liksom alla indier inte är yogautövare och bor på ett ashram för att finna svar till sin identitet.
Vidare görs det förenklade poänger av allvarliga fenomen i Indien som kräver ett längre svar. Exempelvis lyfts ljushetskrämer upp varvid tittaren ska få en inblick i en förtryckarteknik till varför man inte kan lyckas i ett medialt Indien med fokus på personen som står framför kameran.
Här hade denna problematiska inställning till hudfärg kunnat problematiseras ytterligare. Varför ens ta upp fenomenet inom ramen av detta glättiga format?
Vad hände med Mendels gedigna bakgrund som korrespondent där research ligger till grund för att förklara fenomen på ett ärligt och sant vis? 2019 tilldelades Malin Mendel Stora Journalistpriset i kategorin ”Årets förnyare” för sitt arbete med ”Världens sämsta indier” och det märks att produktionen lever på hybris inför säsong två. Vi behöver därför se saker för vad de är.
Det är tack vare att Malin Mendel har med sig ett produktionsbolag i ryggen som också ger henne frikort och passage till olika rum. Hon lyckas fånga upp känsloströmningar och kapitalisera på dessa, varvid serien förlorar ett värde som annars kunde ha förändrat vår syn på Indien. Istället blev vi lämnade kvar med ”drömmen om Indien” och David Batra fortsätter vara den indiske mannen: Något svårtolkad och ”svårhjälpt”.
Se | ”Världens sämsta indier”
Sänds På SVT1 klockan 21 på onsdagar (2020). Säsong 1 och 2 har tidigare funnits att se i sin helhet på SVT Play (länk öppnas i nytt fönster). Hösten 2021 ligger avsnitten inte längre uppe.
Vem släppte igenom detta? Synd på intressant ämne och engagerad skribent! Texten är snårig, trasslig, innehåller många språkfel, har en ofärdig (gymnasial) ton och är bitvis svår att förstå. Men visst greppar jag andemeningen i att vilja ”problematisera det problematiska”. Vill gärna läsa mer!
Hej Sara! Jag ber tusen gånger om ursäkt för det sena svaret! Din kommentar kom i en hektisk tid och har sedan dess fallit mellan stolarna.
Du har rätt att det finns brister i texten. Och det är mitt ansvar som redaktör att texterna som vi publicerar ska hålla hög kvalité och jag skötte det inte ordentligt inför denna publicering. Vi tar givetvis till oss av kritiken och ska bättra oss. Jag hoppas du vill fortsätta läsa våra texter!
Mvh Henrik Schedin, redaktör