I år kunde jag resa till Sri Lanka för första gången sedan 2003. Jag åkte till de krigssargade norra delarna. Röken från det som 2009 var världens blodigaste krigszon har skingrats. Singalesiska soldater vaktar nu den tamilska lokalbefolkningen. Tamiler berättar hur de överlevde infernot. Många har mist anhöriga, hus och egendom. Några är rädda för nya övergrepp. Senast jag var här kontrollerade LTTE området. Hur hade det sett ut idag om Tigrarna år 2002, direkt i inledningen av fredsprocessen hade börjat lägga ned vapnen?
(Artikeln är tidigare publicerad i Amnesty Press nr 5 2012.)
Sedan 1999 har 25 journalister dödats i Sri Lanka, enligt CPJ (Kommittén för att skydda journalister). Alla mord är olösta. Motiv och spår pekar oftast mot regeringen.
Journalisten Frederica Jansz, tidigare redaktör för tidningen Sunday Leader, har lämnat Sri Lanka. Hon säger att hon är glad att hon lever. Hennes företrädare mördades i januari 2009.
Tidningen har beskrivits som en sista bastion för undersökande journalistik. I juli intervjuade hon försvarsministern Gotabaya Rajapaksa per telefon. Han öste okvädningsord: ”Skriv inte ett ord din … skitjournalist … folk kommer att döda dig!”
Kollegor på redaktionen hörde då Jansz hade slagit på högtalartelefonen. I september köptes Sunday Leader av en vän till presidenten Mahinda Rajapaksa. Jansz fick sparken när hon vägrade sluta skriva kritiskt om regeringen.
Mediernas och rättsväsendets svårigheter är följder av de demokratiskt valda ledarnas maktfullkomlighet. Brott mot mänskliga rättigheter går hand i hand med inskränkt pressfrihet. Attacker på medier ska ses som del i en historieförfalskning. Hjälporganisationer kördes ut ur krigszonen. Journalister tilläts inte komma i närheten. Världen skulle inte se vad som hände.
Regeringen kallade militäroffensiven en humanitär operation. Civila skulle befrias, terrorister utrotas. Presidenten upprepade mantrat att hans trupper inte dödade en enda civil. ”Soldaterna hade sitt vapen i ena handen och människorättsfördraget i den andra”, sade han senare.
BBC-ägda Lonely Planet placerade i oktober Sri Lanka högst på listan med ”de 10 hetaste resmålen 2013”. Sri Lanka är en vacker, teproducerande, mystisk, tropisk ö långt bort.
I november fick just BBC ta del av en intern FN-rapport som beskriver ett totalt misslyckande att skydda civila tamiler. FN-medarbetare i Sri Lanka hade tonat ned kritik och sänkt dödssiffror efter hot från regeringen och order från New York.
FN tror nu att 70 000 civila tamiler kan ha dött, merparten på grund av regeringssidans beskjutning av ”säkra zoner”. De fem första månaderna 2009 bombades nordöstra Sri Lanka skoningslöst. Ta en tur med Google Earth norr om Mullaitivu. 2005: gröna risfält, hus vid vajande palmer. 24 maj 2009: söndertrasade tält (för flyktingar), bränd mark, kratrar.
Frances Harrison beskriver i den nyutkomna boken Still Counting the Dead vad som hände. Hon har intervjuat människor som var i krigszonen och deras berättelser borde ha kraft att öppna ögonen på många. De etsar sig fast, som Channel 4:s dokumentärer. Officerare och soldater har också vittnat om ett blodbad krigets sista dagar, med tortyr, våldtäkter och massavrättningar av LTTE-soldater och civila.
Amnesty International, Human Rights Watch, Dublintribunalen och International Crisis Group vill att ansvariga ställs till svars. Frågan är hur världen ska hantera vetskapen att krigsbrott begicks.
I november behandlade FN:s råd för mänskliga rättigheter, UNHRC, i Genève den periodiska granskningen av Sri Lanka. Av 210 synpunkter ogillade Sri Lanka 100. Landet vill exempelvis inte skriva under Romstadgan. Misstänkta krigsbrott skulle ju då kunna utredas av ICC, Internationella brottmålsdomstolen i Haag.
I mars 2013 lämnar Navi Pillay, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter en rapport inför nästa behandling av Sri Lanka i UNHRC. I mars 2012 klubbade MR-rådet en tandlös resolution som visade att rådet inte går till botten med det som hänt på Sri Lanka. Hittills har sanningsivrarna fått vänta.