Många oroade sig för att 2018 års presidentval på Maldiverna skulle övergå i våld. Som tur är inträffade inga större problem. Men det talades också om valfusk, särskilt från den tyngsta oppositionsledaren och tidigare presidenten Mohamed Nashid. Slutresultatet blev att den sittande presidenten förlorade mot oppositionskandidaten Ibrahim Mohamed Solih.
Många hoppas att Solih kommer att stå för en ny tid med rättvisa, demokratiska processer. Men lätt blir det inte.
För att förstå hur viktigt valet var måste man samtidigt förstå vilka problem som har plågat den spirande maldiviska demokratin under den tioårsperiod som inleddes med valet 2008. Presidentvalet det året var det första som kan kallas demokratiskt. Nashid vann och avslutade genom det ett trettio år långt styre av den tidigare presidenten Maumun Abdul Gayom.
Men Nashid hade bara påbörjat förstärkningen av de demokratiska institutionerna i landet när han avsattes i något som påminner om en statskupp. I omfattande protester som organiserats av hans motståndare deltog också polisen och militären, och Nashid tvingades avgå. Genom det öppnades dörren för Yamin, vars presidentskap återigen började hota demokratin.
Till att börja med slog Yamin till mot sina politiska motståndare. Nashid blev politisk flykting efter att ha dömts till 13 års fängelse för påstådda terroristbrott, och bor numera i Sri Lanka. Den tidigare presidenten Gayom, som dessutom råkar vara Yamins halvbror, sattes i fängelse för terroristhandlingar. Ett flertal andra framstående politiker blev också tillfångatagna och fängslade.
Yamin utlyste undantagstillstånd, och under 2018 burade han in domare från högsta domstolen eftersom de beslutat frige fängslade politiker.
Journalister blev också regimens måltavlor med sina kritiska röster. Två fall är särskilt anmärkningsvärda. Det första gäller bortförandet 2014 av den fristående journalisten Ahmed Rilwan. Rilwan kritiserade både Yamins regering och den islamiska radikaliseringen i landet. Yamin stoppade polisundersökningen av försvinnandet och dödförklarade Rilwan tidigt i år (2019), men han har samtidigt anklagats för att vara direkt inblandad i försvinnandet och Rilwans eventuella död.
Det andra fallet handlar om den politiska bloggaren Yamin Rashid, som tidigt siade om sitt eget öde i en tweet från 2013, där han pratar om tt han gett sig in på en farlig väg. Rashid, som också var känd som kritiker av det politiska etablissemanget, knivhöggs till döds i sin egen lägenhet 2017.
De här två fallen blev centrala i valrörelsen 2018, och de olika presidentkandidaterna använde Rilwans och Rashids namn under kampanjerna mot den sittande presidenten.
Intresseområde för Kina. Kina ser på Maldiverna som ett strategiskt intressant land, och Yamin har anklagats för att skänka Maldivernas ekonomiska intressen till den växande regionala supermakten.
I och med att Yamin förlorade har några politiska kommentatorer börjat fundera på om Maldiverna nu tänker ta ett steg tillbaka och istället utveckla ett närmare samarbete med Indien.
Oavsett vad som händer verkar Kina se Solih som en president de kan samarbeta med, och representanter för landet har gratulerat honom till valsegern. Kina kommer med säkerhet försöka vidga sitt inflytande i området, oavsett vem som sitter som president.
Indien är trots detta angeläget om att utveckla närmare förbindelser med Maldiverna. Och om både Kina och Indien försöker påverka inrikespolitiken i området genom att stötta olika kandidater och politiska rörelser, så finns där ett potentiellt hot mot landets demokratiska institutioner.
“Ibrahim Mohamed Solih måste avvärja hot från islamistisk extremism, främmande makter och potentiella envåldshärskare, menar skribenten Andreas Johansson”
Så vad kommer att hända nu? Många av problemen som lyfts fram här är kopplade till det gamla styret. Men det återstår att se om Solih är mannen att lösa dem. Det har ännu inte gått särskilt lång tid, men han har redan lovat att ta upp mordet och de försvunna journalisterna igen.
Islamistisk extremism. Maldivernas demokratiska institutioner har också hotats under det senaste decenniet genom den ökande islamistiska extremismen. Ett exempel: under firandet av eid 2018 brändes en avbildning av World Trade Center i New York på offentlig plats. Det sägs att det till och med fanns ett modellflygplan, uppspänt på en lina.
När Yamin tog makten 2013 använde han sig av islamistisk retorik. I en mycket spridd valbroschyr hävdade han att han ”upptäckt president Nashids skurkaktiga komplott för att underminera maldiviernas tro på islam”. Under valet 2018 använde Yamin samma retorik och försökte styra presidentvalet till ett val mellan ”islam och otrogenhet”.
Yamins flört med extrema religiösa strömningar slog tillbaka på honom själv när det visade sig att Maldiverna hade det största procentuella antalet medborgare som slogs på IS, den islamiska statens, sida. Man kan lugnt påstå att Yamin banat väg för den utvecklingen genom att vädja till konservativ islamism för att komma till makten. Yamins motståndare har också pekat på att han har influerats av Saudiarabien, ett land som gjort stora investeringar i Maldiverna.
Inget är skrivet i sten. Yamin verkar angelägen om att komma tillbaka till makten. Han har redan uttryckt svepande anklagelser om valfusk, vilket är en klart oroande utveckling. Senaste gången Yamin började ifrågasätta den valda presidenten lyckades han med hjälp av de beväpnade styrkorna och islamistiska extremister störta honom. Om han lyckas än en gång kommer vi kanske att få uppleva ett mera permanent slut på demokratin på Maldiverna.
Översättning; Svante Nilsson
Artikeln är tidigare publicerad i The Conversation på engelska.
