Genus och funktionshinder går hand i hand

Shampa Sengupta grundare av Shruti Disability Rights Center i Kolkata. Foto: Henrik Schedin
Shampa Sengupta grundare av Shruti Disability Rights Center i Kolkata. Foto: Henrik Schedin
Beräknad lästid 4 minuter

Shampa Sengupta grundade Shruti Disability Rights Center i Kolkata, en organisation som stöttar personer med funktionshinder i rättsfall och rättighetsfrågor. Hon berättar om många människoöden som hon kommer i kontakt med genom sitt arbete. Människor som har svårt att klara sig i en diskriminerande tillvaro. Shampa berättar om funktionshinderrörelsen för Sydasiens Henrik Schedin.

Telefonen ringer frekvent hos Shampa Sengupta när vi träffas på hennes kontor. Det är många som har frågor kring den nya lagen angående rättigheter för personer med funktionshinder och hennes kommande resa till New Delhi. I New Delhi är Shampa inbjuden för att kommentera och diskutera den nya funktionshinderlagen som klubbades igenom i december 2016. När vi träffades i januari var lagen fortfarande öppen för vissa förslag till förändringar.

Shampa driver en organisation som stöttar personer med funktionshinder i rättsfall och rättighetsfrågor. Hon berättar om många människoöden som hon kommer i kontakt med genom sitt arbete. Shampa berättar även om de våldtäktsfall hon tyvärr ofta möter i sitt arbete. Bland annat fallet som fick henne att starta organisationen. Det var en döv ung kvinna som blev våldtagen av poliser i en bil för fångtransport.

Eftersom det var ett våldtäktsfall med poliser fanns det massa politiska konsekvenser, så det fanns ingen som ville ta tag i fallet. Kvinnogrupper vågade inte för att de trodde att de inte kunde kommunicera med en döv kvinna. Och organisationerna som jobbade med funktionshinderfrågor vågade inte på grund av att de inte ville stöta sig med myndigheterna.

Hon hjälpte kvinnan att ta fallet till en rättegång. Det var då hon insåg att hon behövde en organisation att stå bakom detta arbete. Som privatperson kunde hon inte få samma tyngd i förhandlingar, och det fanns uppenbarligen ett behov för denna sortens organisationer.

– Redan från början var jag noga med att inte bli en organisation som distribuerade samhällstjänst, det fanns redan så många. Vi ville stötta personer med funktionshinder i juridiska frågor, ge råd, och jobba för förändringar i rättssystemet.

– Jag insåg att det inte fanns några organisationer som hade en helhetsbild av funktionshinder. Som om frågor som rör funktionshinder går att skilja från frågor som rör genus!

En ny indisk våldtäktslag 2012. Shampa blev även ombedd att vara en del av kommittén som tog fram ett förslag till en ny våldtäktslag 2012. Indiens regering blev pressade att förbättra regelverket kring våldtäkter efter den globalt uppmärksammade gruppvåldtäkten i Delhi samma år.

– Eftersom vi hade jobbat med gräsrötterna i så många år hade vi mängder av dokumenterade fall av våldtäkter. Vi var de enda som kunde visa vad våldtagna kvinnor med funktionshinder tvingas gå igenom. Kommittén blev intresserad och jag blev kallad till New Delhi tre gånger.

Kvinnor med funktionshinder blir ofta sexuellt utnyttjade på grund av att de inte kan värja sig, ropa på hjälp eller inte alltid förstår att de blir lurade. Dessutom är det vanligt att de senare blir misstroendeförklarade hos polisen och avvisade som galningar. Även när polisen vill hjälpa till kan det vara svårt att kommunicera om kvinnan till exempel talar teckenspråk.

– Så 2013 förändrades faktiskt lagen. Nu finns det specifika regler om hur sexuellt utnyttjade kvinnor med funktionshinder ska behandlas.

Funktonshinderlagen. Just nu fokuserar Shampa på nästa framsteg i det indiska rättssystemet, den nyss godkända funktionshinderlagen.

– Den nya lagen är inte perfekt men det finns många förbättringar. Till exempel så nämns genus-relaterade frågor 14 gånger. I den gamla lagen från 1995 nämns inte genus överhuvudtaget. Dessutom är nu 25 procent av allt socialt bidrag reserverade för personer med funktionshinder. Vi jobbar med många personer som lever i fattigdom, så det är en stor lättnad för dom.

Svårast av allt är implemetering. Även om Shampa är nöjd med den nya lagen så kommer nu det svåraste arbetet, implementeringen. Hennes organisation kommer att jobba hårt med att bevaka hur lagen tolkas i hennes delstat Västbengalen och sedan bevaka att den införs och följs.

– Vi håller fortfarande på att utforma lagen för att passa vår delstat. Till exempel står det att alla personer med funktionshinder ska ha rättigheten att ha tillgång till rättssystemet. Men vad betyder det egentligen i vardagen?

Shampas organisation jobbar främst med människor som lever i fattigdom och låg utbildning.

-Nu har vi nytta av alla våra insamlade vittnesmål om hur personer med funktionshinder tampas med i sin vardag och i rättssystemet.

Det är viktigt att vi kan ge dem en röst. Det är inte alltid de kan prata engelska eller något annat officiellt språk. Men det är dom som vet hur det fungerar i verkligheten.

Lagen är givetvis inte perfekt och Shampa pratar återigen om att det inte går att isolera funktionshinderfrågan från andra samhällsfrågor. I Indien är det vanligt att marginaliserade grupper får reserverade platser inom statliga skolor och arbetstillfällen.

I den förra lagen hade personer med funktionshinder en reservation på tre procent för statliga jobb, i den nya har det ökat till fyra. Problemet är att privatiseringen ökar, det finns inte så många statliga jobb kvar. Så funktionshinderrörelsen borde egentligen jobba för att minska privatiseringen istället för att öka reservationen.

Shampa och hennes organisation fortsätter sitt arbete, och med den nya lagen finns det goda förutsättningar att förbättra situationen för personer med funktionshinder i Indien. Men det är tydligt att det finns mycket att förbättra.

– Man måste inte engagera sig i alla frågor, men det är viktigt att vara medveten om att alla samhällsfrågor påverkar personer med funktionshinder.

Henrik Schedin

Henrik Schedin är skribent och var redaktör för Sydasien 2020-2022. Hans fokusområde är sociala rörelser i Nepal och han har rest till Nepal regelbundet sedan 2012. Henrik har en magisterexamen i globala studier från Göteborgs universitet och har en bakgrund i antropologi och utvecklingsstudier.