Motsättningen mellan stad och landsbygd är uppenbar i Afghanistan. Sprickorna märks i vardagliga relationer mellan stadsbor och landsortsbor, men har också orsakat väpnade konflikter. Det konstaterar Anders Fänge i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar. Här följer ett utdrag.
Detta är inledningen på texten med samma rubrik i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan, som kan beställas från redaktionen – se erbjudande.
Motsättningen mellan stad och landsbygd finns i alla samhällen, och den kan gestalta sig på olika sätt. Statsvetare pekar på att praktiskt taget alla nationella centralmakters ambition är att kontrollera hela sitt territorium och dess befolkning, vilket ställs mot det övriga samhällets strävan att behålla ett visst självbestämmande. Antropologer betonar storstadens benägenhet att snabbt acceptera moderna idéer mot landsbygdens mera konservativa och traditionella åsikter.
I fattiga länder som Afghanistan är denna motsättning mer uttalad än i mer ekonomiskt utvecklade samhällen. Den har genom landets historia orsakat ett antal väpnade konflikter. Landsbygden, där den stora majoriteten av befolkningen finns, har revolterat mot centralmaktens försök till modernisering och kontroll. Och där har stormakter under de senaste 200 åren blandat sig i militärt – antingen på statsmaktens sida eller i ett försök att etablera en helt ny statsmakt.
Senast var det USA som invaderade 2001, och som mötte samma öde som Storbritannien på 1800-talet och Sovjetunionen på 1900-talet. Samtliga besegrades och tvingades lämna landet under förödmjukande former.
Men motsättningen mellan stad och landsbygd finns också i det afghanska vardagliga livet, där det bland statliga tjänstemän och urbana intellektuella finns en stark tendens att se ner på landsbygdens folk, att döma ut dem som okunniga och ohjälpligt konservativa. Politiker och centralbyråkrater använder sig av ett språk fyllt med officiella termer, ofta kopierade från engelskan, som är obegripliga för folket på landsbygden.
Å andra sidan ser folket i byarna med misstänksamhet på statens försök att införa skatter och reglementen, och det speglas också i språkbruket. Bönderna benämner centralbyråkrater som sarluchak, som betyder ”barhuvud”, då utbildat stadsfolk, i motsats till landsbygdens folk, oftast inte har något på huvudet och inte alltför sällan klär sig i västerländska kläder. Dessutom har män på landsbygden praktiskt taget utan undantag skägg, medan stadens utbildade elit anser att ett renrakat ansikte är modernt.
Louis Dupree kallade landsbygden ”det inåtvända samhället” (the inward-looking society) i sin stora bok Afghanistan. Han beskriver hur byborna har en traditionell misstänksamhet mot världen utanför och då speciellt centralmakten. Den tar skatter, arrendeavgifter, talar om för bönderna vad de ska odla, tvingar unga män att göra värnplikt, och tar unga kvinnor till de rikas och mäktigas harem. Kort sagt, de bara tar och ger inget tillbaka.
…
Läs Anders Fänges text ”Motsättning mellan stad och landsbygd uttalad i Afghanistant” i dess helhet i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan. Beställ boken från redaktionen och ta gärna del av vårt aktuella erbjudande. För kommande luckor och texter i nyårskalendern, se nedan.
01 | Indien Per J Andersson: ”Det finns inga tomma tåg i Indien”
02 | Bhutan Kunzang Choden: ”Mitt perspektiv: Från landsbygd till urbana samhällen”
03 | Bangladesh Troy Enekvist: ”En resa till Dhaka”
04 | Indien Julia Wiræus: ”Vad Delhi har lärt mig”
05 | Nepal Henrik Schedin: ”Vana att gå långt i Nepal avspeglas i litteraturen”
06 | Maldiverna Lubna Hawwa: ”Att navigera livet i en övärld under snabb urbanisering”
07 | Sri Lanka Damith Chandimal: ”Om hur jag missade tåget och blev kvar i Colombo”
08 | Pakistan Zofeen T. Ebrahim: ”Utsagor från det döende Indusdeltat”
09 | Afghanistan Anders Fänge: ”Uttalad motsättning mellan stad och landsbygd”
10 | Sri Lanka Johan Mikaelsson: ”Evig fråga om att stanna eller åka”
