Evig fråga om att stanna eller åka

I Sri Lankas huvudstad har journalister jagats och dödats
Skymning vid Galle Face Green i Colombo. Beslut som fattas under stress, efter dödshot, formar framtiden. Foto: Johan Mikaelsson
Beräknad lästid 4 minuter

Frågan om att gå i exil eller att stanna kvar väcks hos journalister som hotas. Läs ett utdrag ur Johan Mikaelssons essä med utgångspunkt i Sri Lanka – om situationer och beslut som får livsavgörande konsekvenser. Härmed är vår nyårskalender som baseras på boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar i mål.

Detta är inledningen på texten med samma rubrik i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan, som kan beställas från redaktionen – se erbjudande.

”Vart skulle jag åka? Det är här jag hör hemma. Jag åker ingenstans”.

Meningarna uttalades av journalisten Dharmeratnam Sivaram, en tid innan han fördes bort utanför en restaurang i Colombostadsdelen Bambalapitiya på kvällen den 28 april 2005. Han var 45 år gammal och redan en legendarisk journalist som skrev under signaturen ”Taraki”.

Hans vänner hade sagt till honom att han borde lämna ön och komma tillbaka om ett tag, när de hetaste känslorna svalnat och hotbilden inte längre var lika allvarlig.

Morgonen efter bortförandet hittades hans kropp, genomborrad av kulor, liggande i en HSZ, en högsäkerhetszon, i närheten av Sri Lankas parlament i Kotte, på andra sidan staden. Mordet var ett budskap till andra tamilska journalister: Ingen av er går säker.

För Taraki var valet att stanna självklart. Andra journalister har för mig beskrivit tankarna i just den där stunden då de funderar över vilken väg de ska ta i livet, att stanna eller att lämna landet. De pratar om en vånda, över det beslut som måste fattas. Under krigsåren i Sri Lanka handlade det om liv och död för många journalister.

Dharmeratnam Sivaram – journalisten som skrev under signaturen Taraki
Uppslag i boken Sidor av Sydasien. Dharmeratnam Sivaram, känd under signaturen Taraki. Här vid en intervju i Colombo 1999. Han mördades den 28 april 2005. Foto: Johan Mikaelsson

En journalist som genom sitt arbete utmanat personer eller grupper med våldskapital kan stå inför en reell risk att skadas fysiskt och psykiskt, att torteras, dödas eller sättas i fängelse. Någonstans finns en aktör som du inte vet hur den kommer att svara på det journalistiska material som du har lagt fram i offentligheten. Skyddet du har är otillräckligt, även om rätten enligt lagen kan vara på din sida.

Ofta behöver de som mördar inte vara rädda för att straffas. Inget håller dem tillbaka. Och ditt beslut rör inte bara dig utan också din familj och dina kollegor. Hela framtiden står på spel.

Återkommande väcks samma fråga inom människor (givetvis inte bara hos journalister): Ska jag stanna eller ska jag åka?

För någon som flyr från sitt land väntar en ny ovisshet. Det som du kämpat för eller emot finns kvar och på ett sätt innebär flykten i någon mån att ge upp striden, att inte längre vara delaktig i den. Vad är alternativet? Stanna och kämpa till döds? Vägra ge vika inför hotet om att tystas?

Den arketypiske exilanten är en person som genom ord och handling gjort sig omöjlig i sitt eget hemland där kampen för frihet och mot orättvisor retat upp krafter med obegränsat våldskapital.

Istället för att mosas av en hänsynslös och brutal regim kan exilanten föra kampen vidare från ett fjärran land. Flykten i sig kan bli en revolt, en tillfällig reträtt. Ofta verkar den istället kännas som ett nederlag, då något för alltid går förlorat. Exilen kan innebära alienation, i värsta fall från såväl ursprunget som i en ny tillvaro.

Här tittar vi på Sydasien och främst Sri Lanka, där journalister stått inför valet att stanna och riskera att dödas eller att lämna landet tillfälligt, vilket inte sällan ser ut att bli för gott.

Läs Johan Mikaelssons text ”Evig fråga om att stanna eller åka” i dess helhet i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan. Essän är producerad med stöd av Västra Götalandsregionens stöd till essäer och kvalificerad kulturjournalistik.

Beställ boken från redaktionen och ta gärna del av vårt aktuella erbjudande. För kommande luckor och texter i nyårskalendern, se nedan.

Sydasiens bok 2023 – nu som nyårskalender
Nyårskalendern baseras på Sydasiens bok med tio texter om ”våra” åtta länder. Foto: Arlo Magicman | Shutterstock (omslagsbild: landsbygd i Bangladesh)

01 | Indien  Per J Andersson: ”Det finns inga tomma tåg i Indien”
02 | Bhutan  Kunzang Choden: ”Mitt perspektiv: Från landsbygd till urbana samhällen”
03 | Bangladesh  Troy Enekvist: ”En resa till Dhaka”
04 | Indien  Julia Wiræus: ”Vad Delhi har lärt mig”
05 | Nepal  Henrik Schedin: ”Vana att gå långt i Nepal avspeglas i litteraturen
06 | Maldiverna  Lubna Hawwa: ”Att navigera livet i en övärld under snabb urbanisering
07 | Sri Lanka  Damith Chandimal: ”Om hur jag missade tåget och blev kvar i Colombo
08 | Pakistan  Zofeen T. Ebrahim: ”Utsagor från det döende Indusdeltat
09 | Afghanistan  Anders Fänge: ”Uttalad motsättning mellan stad och landsbygd
10 |  Sri Lanka  Johan Mikaelsson: ”Evig fråga om att stanna eller åka

Print Friendly, PDF & Email
Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är sedan 2020 redaktör för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.