Följ med på resan från bangladeshisk landsbygd till Dhaka, en resa som miljontals människor företagit och som förändrat landet i grunden, från ett fattigt jordbruksland till en rik industrination. Allt fler bangladeshier lever i urbana miljöer. Få en glimt av Troy Enekvists bildreportage i nyårskalendern.
Detta är inledningen på texten med samma rubrik i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan, som kan beställas från redaktionen – se erbjudande.
Sundarbans – 35 mil sydväst om Dhaka
Båten förstördes under cyklonen Sitrang”, säger Maksudul Alam, samtidigt som han spikar fast några brädor av en markant ljusare färg på den annars, av tjära färgat, svarta båten. Eller i alla fall vad som finns kvar av båten efter att den legat och slagit i vattnet då cyklonen svepte förbi. Förutom just denna båt förstördes över 20 000 hem och omkring en miljon människor tvingades att evakuera under några oktoberdagar.
Om det är något som det skrivits mycket om när det gäller Bangladesh, så är det katastrofer. Det gäller i synnerhet de tätt förekommande klimat- och naturkatastroferna samt olyckor i fabriker. Mer av allt detta lär det tyvärr även bli i framtiden.
Maksudul Alam lärde sig att bygga båtar av sin far vid sju års ålder. Nu har han byggt båtar i 40 år intill sitt hem som är beläget just utanför Sundarbans, världens största mangroveskog. Skogen är en källa till liv här i landets sydvästliga delar. Den fungerar både som en buffertzon mellan Indiska oceanen och de beboeliga kustområdena – ett skydd vid tropiska stormar.
Samtidigt skapar skogen möjlighet till försörjning genom bland annat fiske och inhämtning av honung. Sundarbans är också hem åt världens största kattdjur, tigern.
Jag går på en lerstig längs en strandkant. Då det inte finns några riktiga vägar på ön så är det väldigt tyst. Det ständiga bakgrundsbruset av trafik som är påträngande i nästan hela Bangladesh existerar inte här. Vid ett stort träd intill stigen står elvaårige Emon. Han går med mig ett tag samtidigt som han berättar om sin pappa. Emons pappa jobbade tidigare som fiskare.
”En dag när han var ute fiskade med min farbror och farfar blev min farbror attackerad av en tiger”, säger Emon.
”Min pappa säger att han önskar att jag aldrig ska behöva fiska i Sundarbans”.
Vi går vidare en bit innan han säger:
”En dag vill jag jobba som läkare”.
…
Läs Troy Enekvists text ”En resa till Dhaka” i sin helhet i boken Sidor av Sydasien – Land, stad och stigar däremellan. Beställ boken från redaktionen och ta gärna del av vårt aktuella erbjudande. För kommande luckor och texter i nyårskalendern, se nedan.
01 | Indien Per J Andersson: ”Det finns inga tomma tåg i Indien”
02 | Bhutan Kunzang Choden: ”Mitt perspektiv: Från landsbygd till urbana samhällen”
03 | Bangladesh Troy Enekvist: ”En resa till Dhaka”
04 | Indien Julia Wiræus: ”Vad Delhi har lärt mig”
05 | Nepal Henrik Schedin: ”Vana att gå långt i Nepal avspeglas i litteraturen”
06 | Maldiverna Lubna Hawwa: ”Att navigera livet i en övärld under snabb urbanisering”
07 | Sri Lanka Damith Chandimal: ”Om hur jag missade tåget och blev kvar i Colombo”
08 | Pakistan Zofeen T. Ebrahim: ”Utsagor från det döende Indusdeltat”
09 | Afghanistan Anders Fänge: ”Uttalad motsättning mellan stad och landsbygd”
10 | Sri Lanka Johan Mikaelsson: ”Evig fråga om att stanna eller åka”
