Soniah Kamal har återberättat Jane Austens Stolthet och fördom med en modern, pakistansk inramning. En postkolonial reaktion på en litteraturtradition författaren ändå känner sig hemma i. Henrik Schedin har diskuterat boken, koloniala förhållanden och litteraturens universalism med henne.
Austens klassiker är en följeslagare från första till sista sidan. Huvudpersonen Alys pratar om boken med sina elever i inledningen och karaktärernas namn är roliga blinkningar till originalverket. Boken är skriven med kärlek till Austen, men med ilska mot det brittiska imperiet.
På de inledande sidorna finner läsaren ett citat av Thomas Babington Macaulay, en brittisk 1800-talspolitiker, som ansåg att alla inhemska språk i det brittiska imperiet skulle utrotas och att engelska var det enda riktiga språket. Därför växte hon upp med att lära sig engelska i skolan och läste enbart den brittiska litterära kanon under sin uppväxt.
– Det var först när jag var i 20-årsåldern som jag insåg att jag inte hade läst pakistansk litteratur, berättar Kamal.
Även om författaren berättade om oron att ta sig an en så stor klassiker ville hon ändå skriva den här boken. Det var en reaktion på detta skeva förhållande och att hon ville skaka om i imperiets historia och kanon.
– På grund av kolonialismen, är Austen lika mycket en pakistansk författare som hon är engelsk, vare sig kolonisatörerna vill det eller inte.
Kamal menar att Austen inte var någon Annan, hennes författarskap är universellt och tematiken kan alla relatera till. Föregångaren skriver om mänskliga relationer, precis som hon själv.
Austen var inte någon Annan, hennes författarskap var universellt
Berättelsen kretsar kring Alys Binat, den näst äldsta dottern i en familj som har förlorat sin förmögenhet och därmed också sin sociala status. Familjen bor i den fiktiva mellanstora staden Dilipabad.
Alys jobbar som engelskalärare och har inga planer att gifta sig till sin mammas stora förtret. Mamman, Pinky Binat, gör allt i sin makt för att gifta bort sina döttrar till rika och ansedda familjer för att upprätta familjens heder.
Boken kretsar kring diskussionen om döttrarnas kommande äktenskap i ett rikt persongalleri. Själv har jag svårt att bestämma mig om mamman i familjen är en förfärlig människa eller förfärligt rolig.
Hon gifte sig själv rik, och ser det som en rimlig strategi för hennes döttrar också. Alltså uppmanar hon sina döttrar att vara vackra och bete sig anständigt och feminint för att snärja en rik man. Hon är plump och rättfram med vad hon tycker och hymlar inte med att hon är inställsam mot män som enligt henne skulle passa döttrarna.
Den inställningen tillsammans med kommentarerna som mamman ger sina döttrar hämtar Kamal från sin egen uppväxt.
– Jag har hört allt, men i boken har jag förmildrat dem något. Ingen skulle tro mig om jag skrev det som faktiskt sas till mig, säger hon muntert.
Boken är både aktuell och genuin
Kamal belyser flera aspekter av det pakistanska samhället på ett tydligt men subtilt vis, läsaren skrivs inte på näsan men får ändå en stor inblick i ett livslevande Pakistan. Klassfrågor porträtteras genom att inkludera karaktärer från alla samhällsskikt.
Boken får många lager och känns både aktuell och genuin. Sociala hierarkier och anständighet förflyttas på ett naturligt vis från Austens England till Kamals Dilipabad, även om de två samhällena skiljer sig åt på många vis.
I dagens Pakistan kan en kvinna vara singel, de kan skilja sig, men det är fortfarande viktigt för en kvinna att gifta sig. Det är ett muslimskt samhälle, så dejtande och föräktenskapligt sex är inte ett alternativ, vilket Kamal påpekar, är en likhet mellan 1800-talets England och det moderna Pakistan.
– De aspekterna var lätta att föra över till Pakistan, men nästan alla kvinnor i min bok arbetar och är självständiga, säger Kamal.
Den traditionella synen på äktenskapet och press från äldre generationer har fått läsare från hela världen att känna igen sig i bokens karaktärer, berättar Kamal för mig.
– Till och med indier hör av sig och berättar förvånat hur likt de lever, berättar Kamal, själv förvånad över grannarnas okunskap.
Vi pratar om litteraturens universalitet och hur berättelser reser över tid och rum. Att kunna känna en samhörighet med en 200 år gammal bok, eller en berättelse som utspelar sig på andra sidan jorden är det vackra med all berättarkonst.
Det är inte konstigt att det allmänmänskliga i Austens författarskap återberättas av Kamal i en annan tid. Det betyder inte nödvändigtvis att tiden har stått stilla, snarare att vi grubblar på samma saker. Vårt förhållande till våra medmänniskor eller vem vi bestämmer oss för att leva med kommer aldrig vara irrelevant, alltså kommer varken Austen eller Kamals författarskap vara det.
Tidskriften Sydasiens uppgift är att bevaka och skriva om regionen Sydasien, men i denna bok är det pakistanska eller sydasiatiska inte så viktigt. Nästan som av en händelse utspelar sig boken i Pakistan, men det skulle kunna vara varsomhelst i världen.
Det är en rolig och välskriven bok, som är lika fräsch som den är evig.
Fakta | Romanen Unmarriageable
Författare: Soniah Kamal
Sidor: 384
Utgiven: 2019 (ännu ej på svenska)
Förlag: Allison & Busby
(länk till förlagets sida om boken)
