I företagaren och Indienkännaren Henrik Sundboms bok om det moderna Indien försöker författaren ta pulsen på världens tredje största ekonomi genom personliga betraktelser och analyser. Resultatet blir en lättläst glidflygning över ett landskap av ekonomiska kontraster, urbanisering, globalisering och entreprenörskap.
Det råder ingen tvekan om att Indien sedan de ekonomiska reformerna 1991 genomgått en omvälvande ekonomisk utveckling och tillväxt. Under samma kvartssekel har även landets fattigdom minskat. Enligt världsbankens gräns för absolut fattigdom levde år 1987 femtio procent av landets invånare under den nivån. År 2011 hade samma siffra minskat till tjugoen procent, enligt dagens köpkraft.
En medelklass har vuxit fram, något som Sundbom insiktsfullt och nyanserat beskriver svårigheterna med att definiera. För sanningen är att även om medier älskar att skriva om Indiens köpstarka medelklass, på cirka 300 miljoner människor, så räknas fortfarande 95% av landets befolkning som fattiga eller låginkomsttagare ur ett internationellt perspektiv.
Vidare i kapitlet ”Klyftor och Klassresor” beskriver Sundbom de otaliga ”maskros-entreprenörer” som verkar i slummen. I Bombays slumområde Dharavi finns det omkring 5000 företag, 20 000 fabriker som sammanlagt har en omsättning på nästan en miljard dollar om året. De allra flesta av dem är del av Indiens informella ekonomi och betalar inte skatt och respekterar inte landets regler gällande minimilöner, arbetsförhållanden eller säkerhet. Långt ifrån alla i slummen är utfattiga, menar Sundbom, det finns pengar till och med i en slum som Dharavi.
Det är lätt att följa med i Sundboms resonemang då han förklarar varför många indier väljer att lämna landsbygden för ett liv i storstaden. För till och med ett liv i slumskjulen kan vara ett steg upp från jordbrukets hårda liv där familjen är beroende av väder och vind för sin överlevnad.
”Den djupaste klassklyftan i det moderna Indien går inte mellan skyskrapa och slumskjul utan mellan stad och land” skriver Sundbom
Han beskriver romantiseringen av landsbygden som ett elitistiskt utanförperspektiv som utgår ifrån att de fattiga inte vet sitt bästa. Om man frågar bönderna själva vill hälften av dem göra sig av med sin mark och arbeta inom andra sektorer, menar Sundbom.
I kapitlet om kastsystemet konstaterar Sundbom även att kastordningen är betydligt mer levande på landsbygden än i storstadens anonymitet. Han menar att sociala markörer håller på att bytas mot materiella och att Indien sakta håller på att gå från kastsamhälle till klassamhälle.
Sundboms bok är utgiven på Timbro förlag, vilka främst ger ut böcker med starkt marknadsliberal inriktning. Således är det inte särskilt oväntat att författaren entusiastiskt skriver om hur privata sjukhus och vårdcentraler, privata skolor och skolpeng skulle kunna lösa den låga kvaliteten hos dessa och vara ett bra alternativ även för de allra fattigaste. Han beskriver hur det i slumområdena finns privatskolor i var och varannan gränd som drivs av lokala entreprenörer och att undersökningar visar att kvaliteten på dessa är lika bra eller bättre än de statliga och har lägre kostnader. Dessutom har de betalande föräldrarna högre krav på dem, om de inte är nöjda kan de välja en annan skola.
Sammanfattningsvis ger “På Spaning Efter Det Nya Indien” en bra bild av det indiska samhället idag, även om det på tvåhundra sidor är omöjligt att göra mer än att skrapa på ytan. Den är ändå informativ för den som snabbt vill få koll på var det indiska samhället befinner sig idag, vilka förändringar som håller på att ske och vilka utmaningar det står inför.
FAKTA
Titel: På spaning efter det nya Indien
Författare: Henrik Sundbom
Förlag: Timbro Förlag
Utgivningsår: 2016
Antal Sidor: 221
ISBN: 978-91-7703-022-5
