Författaren Per J Andersson är ett välkänt namn för de svenskar som gillar Indien och/eller att resa. Han har tidigare skrivit såväl guideböcker som reportageböcker rörande Indien, samt varit med och grundat resemagasinet Vagabond. Den här gången är boken i en annorlunda form som närmast kan beskrivas som en dokumentär roman om Pikej. Författaren som tidigare skrivit om Pikej (i antologin Indien – Curryexpressen, 1997) väljer nu att göra ett utförligare porträtt av hans liv och får där med in sidohistorier som höjer den här berättelsen.
Intrigen är enkel. Pikej föds i en by i den indiska delstaten Orissa. I samband med hans födelse i tillkallas – som brukligt – en astrolog. Astrologen förutspår att Pikej ska gifta sig med en kvinna som är född i oxens tecken, som är musikalisk, äger djungel och inte alls är från byn, nej inte ens delstaten eller nationen! Denna profetia faller Pikej många gånger tillbaka på. Han hämtar kraft från den; löftet om att en dag kommer det att vända.
Pikej är dalit. Han är med andra ord oberörbar och befinner sig utanför det hinduisk- brahminska kastsystemet. Han utsätts för mobbning och diskriminering. Hans biljett bort från eländet är måleriet. Hans konstnärliga talang tar honom till huvudstaden New Delhi. Pikejs liv kantas av toppar och dalar. Han pluggar på konstskola. Han målar porträtt av turister på gatan. Han sover på golvet på järnvägsstationen. Eller hos polisen. För att en annan dag träffa premiärminister Indira Gandhi eller teckna presidents portätt. Pikej blir omskriven i nyhetstidningar osv. En dag träffar han svenska Lotta från Borås. Och profetian kan slå in – med hjälp av en cykel, bland annat.
Visst är det en fantastisk, storlagen berättelse i sin enkelhet. Vilket liv Pikej har levt, tänker man som läsare. Lika osannolik som sann: Lotta är oxe, musikalisk, hon är inte djungelägare men väl skogsägare. Och idag är de fortfarande gifta, de bor i ett gult hus i skogen utanför Borås och deras barn är vuxna nu.
Jag hade hört berättelsen om Pikej och Lotta förut. Men aldrig förr har den presenterats så nyanserat och med sådan trovärdighet. Anderssons målande språk levandegör berättelsen på ett fenomenalt vis. Upplägget att ha instick där man får följa Lottas liv och tankar, före hon möter Pikej höjer verkligen boken som helhet. Möjligen är titeln på boken något missvisande; enbart en mindre del av boken handlar om själva resan New Delhi – Borås. Det gör absolut ingenting utan är något boken tjänar på. Pikejs ambition var inte att göra en sportslig presentation likt Göran Kropp. Pikejs drivkraft var något annat.
Genom Pikej gestaltar Andersson det indiska kastsystemets orättvisor och grymheter samt förklarar ”dåtidens” resor och kommunikation för yngre vagabonder.
Andersson fångar även skickligt upp dåtidens Indien, särskilt 70-talets Indien med undantagstillstånd med despotiska Indira Gandhi i spetsen. Jag gillar även problematiserandet där bl.a. Gandhi (Indira) vs Gandhi (Mahatma) ställs mot varandra och det förenklade och vanliga antagandet om att Mahatma var den goda och Indira den onda.
I bokens pärmar finns en kartskiss och boken avslutas med ett 20-tal bilder, något som är mycket trevligt. Fast man vill se än mer!
Sammanfattningsvis kan man säga att boken är bra berättad, lättläst och tydlig men ändå mycket fängslande. Det är en typisk feelgood film i bokform, men den har flera djupa och mer allvarliga dimensioner än traditionella berättelser i den genren.
