Ulrika Nandras debutroman Ett färgat liv utspelar sig både i Göteborg och Mumbai och tar upp teman som radikalisering och hederskultur. Ett rikt persongalleri försöker svara på stora frågor, men Henrik Schedin är inte övertygad.
Författaren och journalisten Ulrika Nandra har skrivit sin första roman Ett färgat liv som har kommit ut under våren på Forum förlag. I boken får vi följa journalisten Saskia och hennes far Amal. Saskia som är förskjuten av sin far ska åka på en reportageresa till Mumbai för att skriva om korruption.
Det är ett familjedrama där en sorg har ärvts ner genom generationerna och fadern och dottern får en djupare insikt i sin familjs historia när Saskia gör research för sitt reportage. Inre och yttre gränser utmanas när familjens historia sätts i nytt ljus och de personliga rötterna måste ifrågasättas.
Amal har under sin tid i Sverige, dit han kommit via London efter sin uppväxt i Brittiska Östafrika, radikaliserat i sin sikhiska tro. När sedan Saskia blev gravid med en muslimsk man, såg Amal det som ett svek och ville inte veta av sin dotter eller sitt barnbarn. Det är med denna bakgrund som romanen utspelar sig.
Amal har blivit en upplyft konstnär under sin karriär och det faktum att en kreativ person kan bli trångsynt ifrågasätts vid ett flertal tillfällen genom berättelsen. Jag tycker det blir mest tjatigt och förstår inte varför konstnär nödvändigtvis är synonymt med öppensinnad.
Läsaren får följa Amal och Saskia, växlingsvis från båda karaktärernas perspektiv. Det är en av bokens styrkor, då det är en ansats till att skapa en förståelse för radikalisering. Det är trots allt inte så ofta vi får följa med i tankebanorna inom de radikala. Det ger också boken lite nerv att få följa båda karaktärers inre konflikter, och ger karaktärerna djup och trovärdighet.
Nandra har uppenbarligen en stor kunskap kring Indien och dess samhälle. Hon har tidigare skrivit boken De oanständiga – Det moderna Indiens sexuella revolution (Carlssons förlag). Det märks på hennes trovärdiga skildringar av Mumbai och dess bordellkvarter. Det är här mest energi läggs i beskrivningen av miljöer.
Romanen tar upp stora teman som hederskultur, rasism och migration. Författaren vill försöka binda ihop tematiken till ett svar vad dessa fenomen gör med en individ. Nandra har höga ambitioner att väva in stora frågor i berättelsen, men hon blir tyvärr övertydlig. I samma andetag som frågan ställs svarar ofta författaren själv. Allt mellan raderna skrivs fram och jag behöver inte fundera på något själv. Tyvärr blir läsningen något tråkig av övertydligheten.
