Sajan Mani är en konstnär med ursprung i Kerala men som nu är verksam i Tyskland. Hans verk utforskar ursprung och historia och lyfter fram ett dolt förflutet. I en intervju med Sydasien delar han med sig av sina tankar.
Sajan Mani fyller ett rum med text. Inte vilken text som helst, utan Poykayil Appachans dikter på malayalam. De upprepade raderna av snirklig text fyller rummet mer och mer och skapar till slut ett mönster, men texten har en djupare betydelse än att bara vara dekorativ.
För en svensk publik utförde han våren 2022 ett mindre performance i Göteborg i samarbete med tidskriften Ord&Bild. Mani medverkade i tidskriftens temanummer kring relationen mellan Indien och Europa som kom vintern 2020, men pandemin satte stopp för tidigare besök.
Mani är född i Kannur i Kerala och hans föräldrar var gummitappare och har växt upp med kastsystemet, vilket har satt djupa spår. Större delen av intervjun berättar han snarare om Kannur och Kerala i stället för konsten, men ju mer vi pratar desto tydligare blir det att han också pratar om sin konst genom sin bakgrund.
Han beskriver Kerala och Kannur som en smältdegel av kulturer. I och med att Kannur är en kuststad har den globala kryddhandeln tidigt påverkat regionen, och greker, romare, araber och kineser var där långt innan de europeiska kolonisatörerna kom på 1600-talet. Därför har det funnits ett flertal språk och religioner som utvecklats i regionen, och dess språk malayalam har många influenser från internationella möten.
– Därför har aldrig Keralam riktigt varit en del av ”Megaindien” eller den moderna historieskrivningen kring ett enat Indien, menar han. Vi har blickat utåt i stället.
Alla dessa utomstående influenser har också påverkat kastsystemet. Nya idéer, religioner och politiska tankar har med tiden luckrat upp det rigida kastsystemet något. Med nya idéer ifrågasattes de gamla och daliter fick större agens genom andra kulturer än den inhemska.
Det var dessa influenser utifrån som Poykayil Appachan inspirerades av. Han var också född i en familj som var daliter och fick utstå förtryck och se sina föräldrar bli illa behandlade. Däremot så fick han tillgång till böcker och blev en lärd man som startade en egen kristen rörelse där han samlade och stärkte daliter. Han skrev också flitigt och det är dessa dikter som Mani nu skriver på väggar och papper runt om i världen.
– Appachan skrev sånger om sin sorg och om förtryck, i brist på arkiv om daliter är detta historisk bevisföring.
Mani säger att han har ett komplicerat förhållande till Indien och använder citationstecken när han pratar om landet genom hela intervjun, och pratar om det skapade, moderna ”Megaindien”.
– Jag respekterar komplexiteten och mångfalden, men det finns bara en brahminitisk historieskrivning i ”Indien”. De marginaliserade har ingen plats i den historieskrivningen.
Det är därför Mani tar upp plats genom sina performanceverk och påminner betraktaren att det finns andra röster som behöver få komma fram. Bland annat genom att upprepa Appachans dikter och påbörja det obefintliga arkivet kring daliters historia. Muntliga traditioner blir till skrift.
Det finns däremot arkiv över Kerala i Europa med information som missionärer tog med sig hem. Mani pratar mycket om Baselmissionen, som var aktiv i Kerala och uppförde både skolor och industrier där daliter fick utbildning och jobb.
Bland annat reste Hermann Gundert, morfar till den schweizisk-tyske poeten och författaren Hermann Hesse, till Kerala och började sammanställa den första ordboken för malayalam. Dessa arkiv och sammanställningar har nu Mani tillgång till genom stipendier och forskningsprojekt, för att lära sig mer om sitt ursprung och sin historia.
”Det är viktigt för mig att få utforska de här frågorna genom konstens gråzoner.”
Mani är inte bara en performancekonstnär som använder sin kropp utan ser sig som en interdisciplinär konstnär. Han jobbar med video, teckningar och ljudinstallationer för att föra fram sitt budskap, och för låta konsten finnas kvar även när han inte är där.
Jag frågar honom om han är konstnär, aktivist eller forskare.
– Konstnär, svarar han bestämt. Det är viktigt för mig att få utforska de här frågorna genom konstens gråzoner.
Jag kan inte annat än hålla med om att det är viktigt att konsten ska ha friheten att få röra sig i just gråzoner och hitta nyanser på komplexa frågor utan aktivismens subjektivitet och forskningens objektivitet. Den utforskande konsten har helt enkelt möjlighet att finna nya ingångar på samhällsdiskussioner.
Manis grävande i arkiv och framlyftande av daliters öden skapar ett verk av sammantvinnade historier och livsöden, allt tycks hänga ihop i hans konst och hans liv. Den lilla människan i den stora, globala världen, och de bortglömda får en plats.
Läs mer | Om Sajan Mani
Ta del av Sajan Manis konst genom hans webbplats, sajanmani.com.
