Indiens folkräkning med hundraåriga anor visar att familjer idag inte i samma utsträckning som tidigare väljer bort flickfoster. Och i den nationella hälsoundersökningen (NFHS) minskar ”preferensen för söner”. Människorättsjuristen Parul Sharma reflekterar över statistiken och lyfter fram skrämmande siffror ur en FN-studie om våld mot kvinnor.
I över 100 år har folkräkningen i Indien visat att det har funnits fler män än kvinnor. Enligt folkräkningen utförd år 2011 fanns det 940 kvinnor för varje 1 000 män och könsförhållandet mellan barn som räknar barn från födseln fram till sex års ålder, var 918 flickor för 1 000 pojkar. Detta har fått kritiker att utnämna Indien till ”ett land med saknade kvinnor”.
Över 15 procent av de tillfrågade individerna (16 procent bland männen och 14 procent bland kvinnorna) nämnde tydligt i undersökningen (en blandning av skriftlig och muntlig undersökning) att de ville ha fler söner än döttrar. Det är en förbättring från undersökningen National Family Health Survey (NFHS-4) som gjordes 2015-2016 och som visade att 18,5 procent av kvinnorna och 19 procent av männen ville ha fler söner.
Och sanningen är att många par fortsätter att föda döttrar i hopp om att slutligen få en son. Majoriteten av Indiens befolkning menar att familjen inte är fullständig om det bara finns döttrar i familjen. Dessa ”ofullständiga” familjer anses finnas i alla samhällsklasser och religioner.
Bland gifta kvinnor i åldersgruppen 15-49 år med minst två döttrar och inga söner, svarade 65 procent, enligt undersökningen i NFHS-5, som gjordes 2019-2020 och publicerades i december 2020, att de inte ville ha fler barn. Antalet har ökat från NFHS-4 för sex år sedan, då det var 63 procent.
Fakta | National Family Health Survey
Den första studien (NFHS-1) genomfördes av Ministry of Health and Family Welfare 1992-1992, NFHS-2 1998-1999, NFHS-3 2005-2006, NFHS-4 2015-2016 och NFHS-5 2019-2021. Studierna genomförs i samarbete med International Institute for Population Sciences. På prsindia.org ges en pedagogisk överblick över den senaste hälsoundersökningen. NFHS-5. Här finns också statistik på delstatsnivå.
Ytterligare ett guldkorn i undersökningen visar att en önskan att få fler döttrar än söner har ökat till 5,17 procent från 4,96 procent som var resultatet år 2015-2016. Förändringen, även om den är marginell, visar åtminstone att vissa indiska föräldrar vill ha fler flickor än pojkar.
Experter tror att det kan kopplas direkt till Indiens fallande fertilitetstal, det vill säga det genomsnittliga antalet barn som en kvinna föder. Urbanisering, den växande kvinnliga läskunnighet och en ökad tillgång till preventivmedel har fört fertiliteten till 2, om siffran sjunker under cirka 2,1 börjar befolkningens storlek att minska.
Nästan 80 procent av de tillfrågade sa att de ville ha minst en son under sin livstid, enligt siffrorna i NFHS-5. Denna preferens för söner framför döttrar, som beskrivs som ”son-preferens”, har sina rötter i den traditionella övertygelsen att en pojke skulle föra familjenamnet vidare och ta hand om föräldrarna på deras ålderdom, medan döttrar skulle lämna dem för sina svärföräldrars hem med en kostsam hemgift. Hemgift är olagligt i Indien och sker idag därför ofta förtäckt, som väldigt dyra gåvor som föräldrar menar att de vill ge till sin dotter.
Att det finns fler kvinnor än män i landet är en stor nyhet för Indien
NFHS-5-undersökningen visar en förbättring av könskvoten från tidigare år. För första gången, dras slutsatsen att det finns fler kvinnor än män i landet. Detta är en stor nyhet för Indien.
Någonstans har i alla fall de rättsliga konsekvenserna kring illegala könsbaserade aborter av flickfoster landat i det indiska samhället. Men preferensen för söner är dess värre fortfarande skyhög. Just detta kan anses vara en av anledningarna till fortsatt stark trend av diskriminering och våld mot den indiska kvinnan.
En FN-studie, utförd av UN Population Fund, visar att två av tre indiska kvinnor mellan 15 och 49 år har blivit misshandlade, våldtagna eller tvingade till sex. I Indien är det alltså lagligt att våldta en kvinna så länge du är gift med henne.
Att år 2022 konstatera en sån barbarisk sanning är beklämmande. Sammanlagt rör det sig om 36 länder i världen som fortfarande har straffrihet för våldtäkt i hemmet.
Var sjätte timme i Indien blir en ung, gift kvinna bränd levande, slagen till döds eller tvingad att begå självmord enligt egna rapporter i landet. Detta sker när våld mot kvinnor har erkänts som en kränkning mot mänskliga rättigheter.
Dessa kvinnor, som är offer för fysiskt, sexuellt och psykiskt våld, finns med i familjestatistiken hos National Family Health Survey (NFHS-2).
Ännu mer chockerande är att sociala seder och attityder som fortfarande uttrycker att kvinnor är mindre värda bidrar till våld i hemmet.
Läs också | Parul Sharma om utbrett våld i indiska äktenskap
