På Reportrar utan gränsers världskarta är regionen Sydasien mestadels röd; läget är allvarligt. I ett svep över regionen fastnar Johan Mikaelsson vid Sri Lanka på plats 127 av 180 länder i pressfrihetsindex: ”Utslagna tänder indikerar systemfel”.
När den här artikeln publiceras på kvällen 3 maj och Internationella pressfrihetsdagen (World Press Freedom Day, enligt Unesco) har uppmärksammats har solen gått ner i Sydasien. Även om det inte är så illa som i länderna i den helsvarta ligan, där kontroll och inskränkningar är in i detalj uttänkta och den som bryter mot reglerna systematiskt kan tryckas ner, låsas in eller tystas för all framtid. Men detta kan såklart ske även i de länder som är rödmarkerade.
I de fyra största länderna i Sydasien (Afghanistan, Pakistan, Bangladesh och Indien) dödades journalister 2020 på grund av sin yrkesutövning. I många fall står regeringar direkt eller indirekt bakom våld. I Afghanistan var det i första hand talibanerna som stod för riktat våld mot journalister och urskillningslösa bombdåd i syfte att skapa terror.
I Indien, Pakistan, Bangladesh och Sri Lanka anses statens agerande bidra till allvarligt inskränkt pressfrihet. Sydasien lyfte i en artikel i mars 2021 fram den allvarliga situationen i Bangladesh. I värsta fall används statens väpnade armar för att direkt utföra våld mot medieföretag, journalister och mediearbetare i stort. Något bättre bedöms situationen vara i Bhutan, Maldiverna och Nepal.
I vanlig ordning ligger de nordiska länderna i topp, med undantag från Island som placerats på plats 16. Sverige har avancerat till bronsplats, med Norge som guldmedaljör och Finland på silverplats, för att prata i sportvärldens medaljtermer.
I Indien uttrycker journalister att friheten har inskränkts. Det gäller såväl inhemska som utländska journalister. De sistnämnda kan om det vill sig illa få sina visum indragna. Andra är rädda att de inte kommer att få resa in i landet igen om de uttrycker kritik.
På samma sätt rör sig tankarna kring Sri Lanka.
– Hos oss breder självcensuren ut sig, konstaterar en journalist på ön den 3 maj 2021.
På grund av spridningen av coronaviruset som tagit rejäl fart efter nationella högtider under april och hastigt skärpta restriktioner går det inte att ha publika evenemang på ön. De fåtal som genomförts online har inte fått vare sig publik eller genomslag.
Sri Lanka var under många år länge svartmarkerat på Reportrar utan gränsers (Reporters sans frontières) karta, men rankas nu på plats 127 av 180 listade länder i RSF:s uppdaterade pressfrihetsindex 2021 (se sammanställningen för länderna i Sydasien i faktarutan i slutet av artikeln). Det är illa nog.
Exilorganisationen Journalists for Democracy in Sri Lanka (JDSLanka.org) slog i april fast regeringen nu slår ned på tamilska medier efter nederlaget i Genève i mars 2021, där FN:s råd för mänskliga rättigheter röstade för vidare utredning av förbrytelser under inbördeskrigets slutskede.
Under inbördeskriget (1983-2009) låg regeringen och dess väpnade styrkor bakom mord på journalister, även ”försvinnanden”, och attacker mot oberoende medieorganisationer. Mer än tio tydligt riktade mord begicks åren 2004-2010, då sammanlagt 44 journalister och mediearbetare dödades. Enligt den lokala organisationen Free Media Movement var 41 av dessa tamiler.
Dåd utreddes inte och de skyldiga gick fria när Mahinda Rajapaksa efter 2004 utsågs till premiärminister och sedan vann presidentvalet 2005. Såväl han och hans bror Gotabaya Rajapaksa, dåvarande försvarsminister listades av RSF som ”rovdjur som dödar pressfrihet”.
På djupet förblev allt grumligt. Straffriheten är hundraprocentig.
Efter maktskiftet den 9 januari 2015 öppnades landet och medierna kunde verka friare, men fortfarande förblev journalistmorden olösta, vilket hela tiden sågs som ett dåligt tecken. På djupet förblev allt grumligt. Straffriheten är hundraprocentig.
Efter Gotabaya Rajapaksas seger i presidentvalet i november 2019 har inskränkningar, hot och våld mot journalister och människorättsaktivister ökat. Enligt honom ”mördades inga tamilska journalister”, ett häpnadsväckande uttalande vilket låter sig enkelt motbevisas. Se reportaget från 2018, innehållande intervjun med Gotabaya Rajapaksa:
Budskapet uppifrån kan tydligt utläsas: ”den som utmanar och ifrågasätter makten ska inte känna sig säker”. Den som undersöker och lyfter fram kontroversiella ämnen på lokal, nationell nivå kan mötas av hat och hot. Journalister som rapporterat om olaglig skogsskövling har fått tänder utslagna och kamerautrustning förstörd. International Federation of Journalists var en av organisationerna som ryckte ut till försvar för de attackerade journalisterna i oktober 2020 (se IFJ:s pressmeddelande).
I ett uttalande i juni 2020 lyfte RSF och en rad andra organisationer i något som kan liknas vid ett nödrop fram allvaret i ett uttalande.
Men självcensuren breder ut sig. Den som vill gräva i något som med säkerhet irriterar en minister, ambassadör eller militär med tillgång till ett stort och landsomfattande våldskapital tänker sig för en extra gång.
Teoretiskt prat om pressfrihet från våra trygga hamn blir snart tröttsamt. I Sri Lanka talar människorättsaktivisten Ruki Fernando hellre om yttrandefrihet. Medierna är budbärare och en viktig länk i informationskedjan. Men ingen som berättar om missförhållanden ska känna rädsla att straffas.
Pressfrihetsdagen till ära har nyhetssajten Sri Lanka Brief, med säte i Genève och med exiljournalisten och människorättsaktivisten Sunanda Deshapriya som redaktör, listat 19 aktuella punkter kring situationen för yttrandefriheten på ön.
När någon kan slå ut tänder på journalister utan att samhället straffar den skyldige för brottet indikerar det alltid ett allvarligt systemfel, som för längesen borde ha reparerats.
Läs mer | Pressfrihetsindex 2021 i Sydasiens länder
Bhutan: 65
Maldiverna: 72
Nepal: 106
Afghanistan: 122
Sri Lanka: 127
Indien: 142
Pakistan: 145
Bangladesh: 152
(Totalt 180 granskade länder)
Se mer | Internationella pressfrihetsdagen
Nedan talar FN:s generalsekreterare António Guterres kring betydelsen, följd av Reportrar utan gränsers film om pressfrihetsindex för 2021 som offentliggjordes den 20 april 2021. Även nyhetsbyrån IPS, Inter Press Service News Agency, som Sydasien stödjer och anlitar har sammanställt en film kring Internationella pressfrihetsdagen den 3 maj.
