Ajit Roy, mångårig krönikör för Sydasien och min nära vän, avled den 3 juni 2011, 91 år gammal. Detta tragiska besked fick jag kännedom om först knappt ett och ett halvt år senare när jag i oktober 2012 kom till Kolkata och min vana trogen genast tog kontakt med familjen för att höra efter hur det var med Ajit (som jag visste varit allvarligt sjuk). Då fick jag det dystra beskedet om hans bortgång.
Mitt första möte med Ajit Roy skedde i Kolkata 1982, då jag som nytillträdd redaktör för tidskriften besökte honom i hans dåvarande hem i ett enkelt hyreshus nära Manicktola i nordöstra delen av staden. Där bodde han med hustrun Chuni och dottern Nandini och tog emot på ett sällsynt gästfritt vis.
Vi blev goda vänner och min egen nära familjeanknytning till Kolkata har sedan inneburit att jag hälsat på Ajit och hans familj ett otal gånger genom åren, och då framför allt i deras kooperativt ägda lägenhet i den på 80-talet nyanlagda förorten Bidhan Nagar (Salt Lake) dit man flyttade något år efter vårt första möte. Han besökte också Sverige och Lund flera gånger genom åren och fick många vänner här.
Vid ett besök i Stockholm 1981 kom han i kontakt med Sydasiens medarbetare Staffan Lindberg och Göran Djurfeldt, en kontakt som ledde till att Ajit ombads skriva krönikor om indisk politik för Sydasien, och det började han med i dubbelnumret 2-3/1982. Han fortsatte sedan att leverera välformulerade och kunnigt initierade analyser (översatta till svenska) till samtliga tidskriftsnummer under mina 25 år som redaktör till och med 2007, och han fortsatte även under åren därefter tills papperstidningen lades ner 2010.
Ajit Roy är alltså död, men minnet av honom lever. Den 15 december 2012 hölls på Jadavpur University i Kolkata den första föreläsningen i vad som ska bli en årligt återkommande Ajit Roy Memorial Lecture, varvid professor Shobhanlal Dutta Gupta talade om ”Tradition, modernitet och den indiska vänstern”, ett ämne som garanterat skulle ha kunnat vara Ajits eget tema för en artikel.
Dessutom presenterades ett urval av Ajit Roys bästa texter i en nyutkommen bok som getts ut av vänner till honom i Bangalore, och som högtidstalare i samband därmed uppträdde ingen mindre än Ashok Mitra, Västbengalens karismatiske kommunistiska finansminister i slutet på 1970-talet.
Forskaren Gabriele Dietrich bosatt i Madurai och ännu en av Ajits vänner, skrev en utomordentlig minnestext över Ajit Roys livsgärning i Economic and Political Weekly (19 november 2011).
Själv intervjuade jag för många år sedan Ajit Roy om hans spännande liv, och den artikeln publicerades i Sydasien nr 2/1989 med rubriken ”En motvalls gubbe i den indiska vänstern. Hemma hos Ajit Roy”. Den texten har jag valt att här återpublicera, med smärre justeringar.
