Vi är gravida.” De båda männen log lyckligt och hemlighetsfullt mot mig. ”Vi har precis fått veta att en indisk kvinna bär vårt barn.”
Jag träffade paret under Pride-festivalen i Stockholm för några år sedan. De hade anförtrott mig sin hemlighet, och kanske väntade de sig ett grattis. Men mina tankar var på annat håll. Jag tänkte på riskerna och smärtan som det innebär att bära och föda ett barn. Jag tänkte på den ojämlikhet, utsatthet och avgrundsdjupa fattigdom jag mött i Indien. Jag tänkte på henne. Varför hade hon valt att bära och föda ett barn, bara för att lämna bort det till främlingar?
Pengar är drivkraften. Kvinnoorganisationen Centre for Social Research har i studien Surrogate Motherhood: Ethical or Commercial undersökt just den här frågan i Anand, Surat och Jamnagar, tre områden i delstaten Gujarat där surrogatmödraskap är relativt vanligt förekommande. Studien visar, föga förvånande, att behovet av pengar är den främsta drivkraften bakom de indiska kvinnornas beslut att bli surrogatmamma.
Pengarna som surrogatmödraskapet genererar används oftast till att ge de egna barnen utbildning eller att bygga eller renovera ett hus. Enligt studien kommer kvinnorna i regel från fattiga familjer och har en genomsnittlig månadsinkomst på ungefär 1000-2000 rupier, vilket motsvarar cirka 125-250 kronor, medan surrogatmödraskapet kan generera i storleksordningen 20 000 kronor.
Kan känna sig övergivna. De flesta kvinnorna är gifta, har fött barn tidigare och har minst två egna barn. Maken spelar ofta en central roll i beslutet att hans hustru ska ställa upp som surrogatmamma, men det är också ganska vanligt att kvinnorna senare känner sig övergivna av familj och vänner, enligt studien. Mycket ofta är det en agent som värvat kvinnan och hjälpt henne att komma i kontakt med en fertilitetsklinik. Majoriteten av kvinnorna är inte läskunniga och mycket få kvinnor får en kopia av kontraktet med kliniken.
Kvinna avled. I våras skedde det första kända dödsfallet av en surrogatmamma. Premila Vaghela avled i åttonde månaden till följd av komplikationer mot slutet av graviditeten. För pengarna skulle hon ge sina barn en utbildning, men i stället förlorade de sin mamma. Enligt Amrit Dhillon, som berättar om den tragiska händelsen i australiska The Age, räddades barnet genom kejsarsnitt och kunde lämnas över till det amerikanska par som beställt barnet. Men någon polisutredning tillsattes inte och utsikterna för de efterlevande att få skadestånd från sjukhuset är lika med noll, enligt tidningen.
Varnar för missförhållanden. Författarinnan Kishwar Desai, som är aktuell med romanen Origins of love, som handlar om surrogatmödraskap i Indien, är oroad över att det kan finns ett mörkertal av liknande fall. ”Ingen bryr sig om att rapportera att en fattig kvinna dött”, säger hon till The Age och larmar nu om en lång rad missförhållanden i den indiska surrogatindustrin. Enligt Amrit Dhillon varnar feminister nu för att kvinnor som inte är läskunniga, varken förstår kontraktet de skriver under eller den medicinska terminologin och att de lätt kan få felaktig information om riskerna, särskilt med tanke på den utbredda korruptionen i Indien.
Socialt stigma. Och även om konsekvenserna sällan blir så fruktansvärda som i Premila Vaghelas fall, så innebär det ofta ett socialt stigma att vara surrogatmamma i Indien. Sociologen Amrita Pande har i sina intervjuer med indiska surrogatmödrar kunnat se hur anhöriga tar avstånd från kvinnan eftersom de drar paralleller mellan surrogatmödraskap och sexarbete.
I dagarna är Amrita Pande aktuell som skådespelare och upphovsmakare till teateruppsättningen Made in India – Notes from a babyfarm som hade premiär 12 oktober och turnerar med Riksteatern runt om i Sverige under hösten. Ett syfte är att visa vad som ligger bakom de indiska kvinnornas beslut att föda någon annans barn. Enligt regissören Ditte Maria Bjerg kommer föreställningen inte ta ställning i de etiska frågorna, utan ska enbart ställa frågorna. Sedan är det upp till publiken att besvara dem.
Komplex fråga. Frågan om surrogatmödraskap är komplex. Det kan handla om allt från en altruistisk gärning mellan släktingar, vänner eller främlingar till den ojämlika situation som råder mellan många indiska surrogatmödrar och blivande föräldrar.
Min förhoppning är att de svenskar som i dag funderar på surrogatmödraskap i Indien, inte bara lyssnar till fertilitetsklinikernas vackra löften, utan också gör allt de kan sätta sig in i riskerna och konsekvenserna för de indiska kvinnorna. Inga fler kvinnor får gå Premila Vaghelas väg.
