Efter att för något år sedan ha sett de brittiska Channel 4-filmerna om upplösningen av inbördeskriget i Sri Lanka trodde jag inte det fanns så mycket mer att tillägga. Men söndagskvällens dokumentär ”No fire zone – The killing fields of Sri Lanka” visade att det fanns fler och än grövre brott mot krigets lagar begångna av regeringsstyrkorna i krigets slutskede 2009 då man uppskattar att uppemot 40.000 civila tamilska offer krävdes.
Det var i januari 2009 som inbördeskriget gick mot sitt ohyggliga slut. 300.000 tamilsk civilbefolkning flydde i panik åt nordost, med ett mindre antal FN-personal i följe. Man upprättade då en eldupphör-zon dit tiotusentals tamilska flyktingar tog sig. Bakom dom avancerade regeringstrupperna som kontinuerligt besköt de obeväpnde flyende med granateld. Medföljande FN-personal gjorde vad de kunde för att hjälpa de sårade, trots att det provisoriska fältsjukhus man lyckats resa också besköts med granater av regeringssidan. Män, kvinnor & barn massakrerades.
USA:s ambassad i Colombo konstaterar redan i detta skede i en depesch till hemlandet att det är ett krigsbrott. I Colombo meddelar det lankesiska militärkommandot att man gör en räddningsaktion i området.
När sedan kvarvarande hjälparbetare för de flyende ut mot havet så följer armén efter och beskjutningen fortsätter. Män, kvinnor och barn dödas eller skadas allvarligt i tusental och möjligheterna att ta hand om de skadade är mycket små. Och det ohyggliga granatregnet fortsätter.
I Colombo meddelar försvarsdepartementet att det hela handlar om en aktion för att rädda civilbefolkningen. ”Vi är glada att ha räddat alla civila” ljuger man stolt. På detta sätt bedrar man inte bara det internationella samfundet, utan också den egna singalesiska befolkningsmajoriteten i ett land där klyftan mellan landets två stora befolkningsgrupper nu vuxit till en avgrund.
I filmens slutscener visas också hur regeringssidan direkt avrättar tillfångatagna gerillasoldater, också det ett krigsbrott. Många av de kvinnliga gerillasoldaterna våldtogs innan de sköts ihjäl.
Läger för överlevande tamiler förvandlades till koncentrationsläger medan myndigheterna efter hand lät folk från den singalesiska befolkningsmajoriteten ta över områdena i nya bosättningar.
Om inte detta får en internationell rättslig prövning för brott mot folkrätten tvekar jag om jorden är en plats att leva på.
Detta inte sagt som något annat än en sorg över den tamilska civilbefolkningen som först drabbas av en hårdför tamilsk gerilla som inte skonade någon som inte ville gå i deras led. För att sedan marginaliseras av regeringssidans ohyggliga straff för att tillhöra fel befolkningsgrupp. Det kommer ta generationer att läka.
