Sevärda Afghan Tales hänger kvar till juni

Bilderna i Afghan Tales på Världskulturmuseet i Göteborg ger en nyanserad bild av det hårt prövade Afghanistan. De 22 afghanska fotograferna andas en tydlig vilja att förändra. Deras bilder ekar som rop på frihet mellan bergen.

Fotograferna visar genom sina bilder på absurditeten i det totalitära styre som talibanerna med våld och religiös extremism har velat införa och dokumenterar det vardagsliv som de flesta människor eftersträvar. Hos betraktaren ger de 75 bilderna hopp om en human framtid.

Genom omständigheten att utställningen Afghan Tales ännu inte har någon nästa hållplats får den hänga kvar på Världskulturmuseet i Göteborg till juni 2017.

– Vi är naturligtvis glada över det, eftersom den har varit mycket uppskattad av besökarna ända sedan starten i maj 2016. Samtidigt är det synd att vi ser ut att bli sista anhalten för utställningen, säger Johanna Flemström, kommunikatör vid Världskulturmuseet i Göteborg.

Det är i nuläget osäkert om utställningen vandrar vidare till en ny plats efter att den tas ner från Världskulturmuseet 12 juni. Det danska företaget Commerce and Culture som står bakom utställningen har arbetat med den på uppdrag av Danmarks ambassad i Afghanistans huvudstad Kabul.

Under ett flerårigt projekt har den afghanska fotoscenen stöttats. Ett nätverk av fotografer har skapats och ett arkiv av deras bilder byggts upp. Ur denna bildsamling togs sedan Afghan Tales fram.

Det är en mångfacetterad bild som framträder, från raderna av kvinnor iklädda blå burka till ungdomar som tränar taekwondo. Både erfarna och yngre fotografer ställer ut sina bilder. Det bidrar till en blandning i stil, blick och perspektiv. Gemensamt är att alla bilder är dokumentära.

En ny generation fotografer har gjort avtryck på senare år. Men det har ett pris att försöka skildra och därmed ifrågasätta och vilja förändra det afghanska samhället. Talibanernas totalförbud mot fotografering och bildvisning avskaffades förvisso kort efter att amerikanska styrkor störtade talibanregimen i slutet av 2001.

Men tillståndet i landet är varken stabilt eller säkert. Vi svenskar blev brutalt påminda om detta under förmiddagen 11 mars 2014, när Nils Horner, Sveriges Radios korrespondent i Sydasien, sköts till döds i Kabul under ett uppdrag. För afghanska fotografer (och journalister) är det den vardag de antingen måste vänja sig vid eller fly från.

”Det är inte enkelt att vara fotograf i Afghanistan och vi ställs inför många problem. Vi bevakar olika områden och om berättelsen går emot någon särskild grupp eller några mäktiga personer, så blir det problem för oss. Det är de starkaste som överlever, de med makt”, citeras fotografen Barat Ali Batoor på Världskulturmuseets webbplats.

Situationen för press- och yttrandefrihet är idag långt bättre än under den mörkaste talibantiden. Reportrar utan gränser (RUG) rankar Afghanistan på plats 120 av 181 granskade länder. Det har blivit stadigt bättre sedan 2008, då landet var på plats 156 (av de 167 länder som granskades det året).

En rad riktade våldsdåd mot journalister under slutet av 2016 och början av 2017 visar att situationen är instabil och allvarlig – landet är markerat i rött på RUG:s världskarta.

Mediefriheten är grundlagsskyddad, men i vissa regioner finns som RUG beskriver det fortfarande ”svarta hål för informationsfriheten”. Nu som förr är det väpnade religiösa extremister som vill inskränka människors frihet och under vapenhot styra deras tankar. Som om det inte räckte med talibanerna finns nu även terrorsekten IS inom landets gränser.

Fotograferna som ställer ut sina bilder under banderollen Afghan Tales har själva tagit risker och råkat illa ut, inte minst de kvinnliga fotograferna. Flera har kidnappats, hotats och misshandlats. Även om talibanerna inte är vid makten håller de fortfarande områden och slår då och till med våldsdåd.

– Flera av fotograferna har tvingats i exil. Landet är ju mycket osäkert och flera har också fått fly inom landet. Särskilt svårt är det för de kvinnliga fotograferna.Johanna Flemström.

Fotografen Rada Akbar citeras på Världskulturmuseets webbplats:
”Som kvinnlig konstnär har jag ett ansvar att tjäna mitt folk och att övertyga vårt samhälle att afghanska kvinnor har en förmåga att arbeta inom det här fältet och nå framgång.”

När den i Sverige bosatte musikern Tawab Arash, en av Afghanistans populäraste musiker, spelade i museets stora entréhall 5 november 2016 framträdde idén att ha ett museum med fokus på världskultur tydligt.

– Vi vill ju vara en mötesplats som skapar möten över gränser. Genom Afghan Tales har vi verkligen lyckats. Många som inte känner landet så väl har fått ett band till det, säger Johanna Flemström.

Konserten var en del i Planeta festival (2–6 november 2016), en årlig västsvensk festival med musik och dans från hela världen. Vi som var där på museet kunde enkelt konstatera att evenemanget blev en succé. Uppskattningsvis var det 400 i publiken.

Världskulturmuseet skickade i samarbete med Svenska Afghanistankommittén inbjudningar till boenden för ensamkommande ungdomar från Afghanistan. Många nappade och dansade framme vid scenen till Tawab Arashs och bandets popmusik som har inslag av klassiska folktoner.

Stundtals stod killar och tjejer med rötter i Afghanistan sida vid sida med dansgruppen i traditionell klädsel och Sverigefödda – en fin ögonblicksbild av ett lyckat möte mellan kulturer.

Sammanfattningsvis är utställningen väl värd ett besök (det är dessutom fritt inträde). Afghan Tales ger mycket, inte bara för fotointresserade, och de som inte redan har ett intresse för landet eller regionen kan få det.

Den 25 februari 2017 klockan 13 finns tillfälle att fördjupa kunskaperna, när Freshta Frebrandost, ger en guidad visning. Hon kom från Afghanistan till Sverige som barn och är numera aktiv i Svenska Afghanistankommittén. Den som vill veta mer bör också se den mångfaldigt prisbelönta dokumentärfilmen Frame by Frame, om afghanska journalister och fotografer och deras kamp för att få skildra och påverka samhället.

Läs mer | De 22 fotograferna i Afghan Tales

Rada Akbar, Roqia Alavi, Hanifa Alizada, Barat Ali Batoor, Sulaiman Edrissy, Gulbuddin Elham, Zekria Gulistani, Jawid Hanan, Mumtaz Khan, Jawad Hamdard Kia, Hadi Morawej, Najibullah Musafer, Sadeq Naseri, Fraidoon Poya, Reza Sahel, Basir Seerat, Reza Sepehri, Nasim Seyamak, Abdullah Shayagan, Mohammed Ibrahim Wahid, Fardin Waezi och Mohammad Dawood Wassl.

Se också | Utställning, film, sidor

Världskulturmuseet om Afghan Tales
Officiell webbplats för Afghan Tales
Reportrar utan gränser om Afghanistan, rsf.org
Dokumentärfilmen Frame by frame
Tawab Arash, officiell sida på Instagram